Att älska sina fiender och be för dem som förföljer er – del 2

Postat: 23 januari, 2017 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:,

Ibland är jag och jobbar i Armenien och senaste gången jag var där hände något mycket utmanande. För att förstå det utmanande behöver man förstå armeniernas situation. För drygt 100 år sedan försökte Turkiet att utrota hela armenska befolkningen i det armenska folkmordet. Så sent som i April stod ju Turkiska riksförbundets vice ordförande i Stockholm och sa: ”Turken vaknar! De armeniska hundarna bör akta sig. Död åt de armeniska hundarna!”

Sedan några decennier är Armenien formellt i krig med grannlandet Azerbajdzjan och i April blossade dessa strider upp igen och flera hundra armenier blev dödade. Förutom dessa två har man Iran som grannland och även om det idag inte föreligger någon konflikt mellan länderna så finns det många kristna iranier som har flytt till Armenien för sin tros skull. Dessa tre muslimska länder är alltså grannländer och med flera av dem finns det ett tydligt fiendskap.

Syftet med min förra resa vad att hjälpa Armenska kyrkan med församlingsplantering men också att jobba i mission in i sina grannländer och på en bönesamling hände då följande: en kvinna upplevde hur Gud kallade armenska kyrkan till att be för landets ”fiender och för de som (vill) förfölja er”. Plötsligt blev detta bibelord inte bara ord utan också kött och blod.

Jag har själv applicerat bibelordet på så sätt att jag ber för de som tycker illa om mig och pratar bakom min rygg, men det är ganska mycket mer utmanande att be för de som vill döda ens söner vid fronten eller utrota hela ens befolkning…

 

Tidigare inlägg:

Att älska sina fiender och be för dem som förföljer er – del 1

Annonser
kommentarer
  1. Thomas Kärrlander skriver:

    Så, hur gick det, hjälpte det att de bad för sina (verkliga) fiender?

    Det är en skillnad med Jesus ”Bergspredikan” på ett personligt plan och när arméer drabbar samman. I GT ber israeliterna till Gud för seger över fienderna och de muhammedanska horderna stoppades med blodiga svärd. Visserligen är det beundransvärt att be för sina fiender, men verkliga fiender för en nation kräver (oftast) mer än så. Ett starkt försvar är alltid avskräckande och man måste betänka att visad vekhet provocerar de ogudaktiga.

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej Thomas & ledsen att jag missat att svara dig!

      Jag håller med dig och för egen del är detta grunden för min tro på luthersk tvåregementslära. På ett enskilt plan är jag kallad att välsigna och be för människor som vill mig illa (eller som i exemplet – försöka ge evangeliet till människor som vill döda mig). Som stat tror jag dock att vi behöver ett försvar och med våld kunna försvara oss. Utmaningen är att leva med båda dessa sanningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s