Andlig klarsyn i en förvirrad tid – del I: Att urskilja Kristus

Postat: 12 september, 2016 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:, ,

Vi är många som upplever att vi befinner oss i en förvirrad tid. Mycket som tidigare kunde tas för givet går inte längre att ta för givet. Sekulariseringen griper omkring sig både i Svenska kyrkan och i den traditionella frikyrkan. Postmodernismens relativisering av sant och falskt, ont och gott, dyker upp på de mest oväntade ställen, och bland våra ungdomsledare har man myntat uttrycket om den yngre generationen som ”liberala karismatiker” – unga kristna som i ena stunden sjunger lovsång till Jesus som världens Frälsare, och i nästa stund förnekar de mest grundläggande lärosatserna i den kristna dogmatiken.

Förvirrat, som sagt.

Till detta kan läggas att vi är många som tycker oss se att vi befinner oss i en skakningarnas tid.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Annonser
kommentarer
  1. Nils skriver:

    ”Självklart kan vi aldrig tvinga någon annan till omvändelse,….” Nej vi har ju fri vilja sägs det. Men jag undrar om det inte råder viss förvirring om begrepp som tro, omvändelse, frälsning. Min tro som jag uppfattat även är evangelisk-luthersk är att tron är en Guds gåva och ingen gärning man själv åstadkommer. Detta eftersom människan är syndens slav och ej förmögen att närma sig Gud, varken med vilja eller gärningar. Tron kommer från Gud. Antingen får och har man tron eller så inte. Tron kommer förvisso av predikan så den är ju viktig. Men uppmaningen till omvändelse och frälsning gäller ju rimligen dem som fått och har en tro och därmed är rättfärdiggjord. Den som inte tror har ju inget val att göra. Man kan inte omvända sig till något man inte tror på. Den som däremot har en tro kan välja. Antingen bejakar jag tron jag fått som en gåva och som leder till frälsning eller så väljer jag min egen väg. Rom.10:9-10: För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

    • olofedsinger skriver:

      Vet inte om jag hänger med helt i svängarna. Personligen tänker jag att det krävs en omvändelse för att ö h t ta emot Guds nåd (som du själv skriver handlar det då om att jag byter herre – från mig själv eller någon annan gud eller makt till Jesus Kristus), men också att jag som kristen kallas att leva i en ständig/daglig omvändelse till Jesus och hans vilja. Omvändelsen och tron blir på så sätt också två sidor av samma mynt, där Gud samverkar med min vilja men där det ändå är han som har initiativet.
      Med min formulering ville jag peka på att även en kyrka med god inriktning och förkunnelse självklart kan ha många människor hos sig som inte har bejakat omvändelsebudskapet – men att ett generellt sundhetstecken ändå är att inriktningen/förkunnelsen finns på plats. Samt, rimligen, att den bär frukt.

      • Nils skriver:

        Man får lätt intrycket att väckelsepredikan går ut på att alla som hör budskapet ställs inför ett val. Antingen väljer man att tro, acceptera, bejaka, omvänder sig och blir frälst. Eller så väljer man att inte tro, förkastar budskapet och går sin egen väg. Ena vägen leder till himlen, den andra till fördärv. Det var därför jag ville säga att om tron är en Guds gåva som är gratis och inte kan förtjänas så kan man inte heller välja att tro. Om detta kan det finnas en förvirring. Alla som hör budskapet kan inte välja eftersom alla har inte en tro. Budskapet om omvändelse och frälsning vänder sig i praktiken till de som av Guds nåd har fått en tro och om man då tar emot den och omvänder sig så blir man frälst. Först kommer tron till människan och som fullständigt är Guds verk. I bästa fall genom en bra predikan. Men sen har man uppenbarligen att välja om man vill gå vidare och förvalta denna gåva. Då väljer man också att omvända sig, välja Gud och frälsningen. Kanske kan man förstå Bibelns berättelse om punden på så sätt att den som inte förvaltar sitt pund är den som har en tro men utan omvändelse och ingen frälsning.

  2. olofedsinger skriver:

    Hej igen! Ja, så kan man nog tänka. Och det är ju detta som gör att man som predikant inte ska försöka forcera (och än mindre: manipulera) fram en viss respons. Vissa är redo att gensvara, medan det för andra behövs mer tid. Budskapet kan vara rätt, men Guds tajming är inte där för alla som lyssnar. Och än en gång: det var därför som jag skrev som jag skrev. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s