Omskakande budskap av Steve Hill

Postat: 30 augusti, 2016 av olofedsinger i Guds rike, Profetior
Etiketter:, , , , , ,

Jag kom just över länken till detta omskakande budskap av den numera avlidne evangelisten Steve Hill, en av centralgestalterna i Pensacolaväckelsen. Det finns en del manér och formuleringar som kan få en sån som mig att rynka på näsan, men jag måste säga att jag har svårt att värja mig för det han säger. Sista minuten är obetalbar.

I lärjungaskolan I Mästarens fotspår, som precis har dragit igång för den här terminen, brukar jag som åskådliggörande av Johannestjänsten ge uppdraget att lyssna till David Wilkersons budskap när han predikade i Sverige 2004. Det var av ungefär samma kaliber, men då specifikt riktat till den evangelikala kristenheten i Sverige. Om du inte redan har sett det kan jag varmt rekommendera även det. Det återfinns under kategorin ”Profetior” här på EfterKristus, men en direktlänk kommer även här.

Annonser
kommentarer
  1. kim andersson skriver:

    När man ser dessa två videoklipp, så undrar man om inte Christopher Hitchens uttalande stämmer, det uttalande som säger att i USA kommer man undan med precis vad som helst, bara man kallar sig ”reverend” eller ”pastor”.

    Innehållsmässigt är de också mycket förutsägbara. Det är förstås vi människor som håller på att göra så att allt går åt skogen, våra församlingar är ljumma i och med att de inte kraftfullt kämpar mot de fallnas synder: apatin, teveprogrammen, vackra kläder och annan grannlåt, och förstås bögeriet. MEN – det finns en lösning på allt. Återvänd till den rätta tron, så kommer lycka och frälsning som ett brev på posten. Ungefär som Donald Trump predikar sitt ”evangelium”.

    Allt är förstås serverat med en inte så liten portion ömsom sliskigt socker, ömsom osande svavel, allt för att framkalla den rätta karismatiska effekten.

    Jag är inte kristen, men hade under mina ungdomsår många kristna vänner, som jag än i dag har kvar. Många gånger följde jag dem på gudstjänster, för så gör man med kompisar, man hänger med i deras liv också. Det jag såg under dessa gudstjänster var i mångt och mycket samma sak som i dag. Ju mindre sannolikt predikantens budskap var, desto högre skrek han. Längan efter världens slut var påtaglig, ju fortare den skulle komma desto bättre. Dessutom var det många saker som var livsfarliga för ungdomar. Rockmusik, våldsfilmer och, självklart, sex. Rädslan för att ungdomarna skulle upptäcka sexualitetens fröjder var det centrala budskapet.

    Den här typen av domedagspredikande profeter kunde för mig gärna få fortsätta orera i församlingarna, och de intresserade kunde gärna få fortsätta lyssna. Problemet enligt mig är att de inte verkar vara riktigt friska i huvudet. Tänk om Steve Hill skulle ha hållit sitt tal/predikan på en psykologkonferens?

    • olofedsinger skriver:

      Hej Kim!
      Välkommen tillbaka till bloggen. ☺ Som du indirekt konstaterar är det ju verkligen två olika världsbilder som krockar här: den ena som sätter människan i centrum och den andra som sätter Gud i centrum. Om Gud inte finns är det den förra som är mest rimlig. Om Gud däremot finns, och om Bibeln är korrekt i sin analys av att vi alla är syndare i behov av nåd, är den senare klart rimligare.
      Men om du uppfattar David Wilkerson som att ha generellt skulle fördöma TV-tittande, fina kläder eller homosexuella som personer har du ändå grovt missuppfattat honom, så som jag (och, tror jag, de flesta andra kristna) uppfattar honom. Hans poäng är i stället att när vi låter dessa saker komma mellan oss och det som Gud har kallat oss till, då blir de något problematiskt. Och när det gäller Steve Hill så uppfattar jag snarare att det han vänder sig emot är en kristendom som skapar Gud till sin egen avbild, snarare än låter Jesus sådan han möter oss i Bibeln vara i centrum av vår förkunnelse.
      Jag begär inte att du ska uppskatta allt som vare sig Wilkerson eller Hill säger. Och de kristna miljöer du beskriver från dina kompisars församling skiljer sig uppenbarligen en hel del från dem som jag själv är uppvuxen med. Men tillbaka till inledningen: medge att om det faktiskt är sant att Gud finns, och om det faktiskt är så att människans vilja att vara sin egen herre är en av huvudorsakerna till att den här världen ser ut som den gör – då är det i alla fall lättare att förstå vad de båda förkunnarna är ute efter?

      • kim andersson skriver:

        Både Wilkerson och Hill må vara radikalt annolunda i sin retorik än vad som uppvisas i klippen, men en snabb YouTube-sökning ger mig inte några övertygande bevis om att det faktiskt skulle förhålla sig så.

        Självklart inser jag att med en kristen tro så faller sig dessa båda herrars budskap aptitretande. Däremot anser jag att jag som ateist och humanist faktiskt har en viss vinning av att herrar av typen Wilkerson och Hill fortsätter med sina minst sagt grandiosa predikningar. Jag tror faktiskt att de i sin orimlighet tjänar ateismens syfte riktigt väl. Till slut kan vi göra med alla kyrkor såsom är gjort med Pantheon och Hagia Sofia: museer över en svunnen tid och en svunnen religion. I motsats till mer troende människor önskar jag inte riva eller spränga dessa byggnader, utan se dem som monument över en svunnen tid.

  2. olofedsinger skriver:

    Jag syftade faktiskt inte bara på deras retorik, utan också på vad de de facto säger. Där gör du och jag olika tolkningar. När det gäller din framtidsvision står det dig förstås fritt att ha denna, men rent generellt har du nog verkligheten emot dig. Dels har sekulariseringsmyten blivit avslöjad just som en myt (globalt sett minskar inte religionens betydelse – den ökar), dels är det just den typ av kristendom som Wilkerson och Hill representerar som växer starkast i den världsvida kyrkan. Självklart utmanar det mer med en tro som inte bejakar den humanistiska världsbilden med människan som alltings mått – men å andra sidan ger den så mycket mer eftersom den öppnar oss för den Gud som inte existerar bara på våra egna villkor, utan faktiskt helt oberoende av oss människor. Och det är ju bara den senare typen av Gud (enligt min övertygelse den Gud som också är den sanne och verkligt existerande Guden) som kan förvandla våra liv i grunden … Just det som Wilkerson och Hill utmanar till!

  3. Torbjörn skriver:

    ”Det finns alla slags skäl för att tro på Gud, och här skall jag bara nämna ett. Det är följande: låt oss anta att det inte finns någon intelligens bakom universum, ingen skapande ande. I så fall finns det ingen som har konstruerat min hjärna till en apparat för tänkande.
    Det är bara så, att när atomerna i min hjärna av fysiska eller kemiska orsaker råkar ordna sig på ett visst sätt, så ger detta mig, som biprodukt, den förnimmelsen som jag kallar tankar.
    Men om det förhåller sig så, hur kan jag då lita på att mitt tänkande är riktigt? Det är som att välta omkull mjölk och hoppas att mjölkfläcken skall bilda en karta över London. Men om jag inte kan lita på mitt eget tänkande, så kan jag givetvis inte lita på de argument som leder till ateism, och därför har jag ingen anledning att vara ateist eller ha någon åskådning över huvud taget. Om jag inte tror på Gud, så kan jag inte tro på tänkandet, följaktligen kan jag aldrig använda tänkandet till att förneka Gud”
    Ur C.S.Lewis ”Kan man vara Kristen?”

    • kim andersson skriver:

      Torbjörn skriver: ”Men om jag inte kan lita på mitt eget tänkande, så kan jag givetvis inte lita på de argument som leder till ateism, och därför har jag ingen anledning att vara ateist eller ha någon åskådning över huvud taget.”

      Om man inte kan lita till sitt på sitt eget tänkande så är ju frågan om tro eller ateism ganska meningslös? Men vi kan väl vända på formuleringen och se var vi landar? Om jag kan lita på mitt eget tänkande, så kan jag givetvis lita på de argument som leder till ateism, och därför har jag anledning att vara ateist och inte ha någon åskådning över huvud taget.”

      Hur kan jag då påstå att jag kan lita på mitt eget tänkande? Svaret är inte helt givet, eftersom att jag inte vet, eller hellre att jag inte kan veta om jag är en hjärna i en glasburk kopplad till en dator. I möjligaste mån kan jag dock jämföra mina sinnesintryck med mina medmänniskors sinnesintryck och se om de producerar effektiva resultat och på så sätt kan jag lita på att mitt tänkande, så långt det är möjligt, är pålitligt.

      • olofedsinger skriver:

        Faktum är ju att detta är en av de stora filosofiska frågorna, och i Västvärlden har vi till stora delar präglats av (den troende) filosofen Descartes svar. Sen finns det ju en viss ironi i det du säger om att jämföra våra intryck med våra medmänniskor. En klar majoritet av världens befolkning tror ju på en andlig verklighet och även (om än inte lika stor grupp) på en skapargud. Hur förhåller du dig som ateist till det faktum att du befinner dig i sådan minoritet när det gäller detta? (Jag säger absolut inte att minoriteten alltid har fel, jag är bara intresserad av hur du resonerar.)

  4. kim andersson skriver:

    Jag håller absolut med dig om jag är i minoritet, och jag går t.o.m. ett steg längre. Alla människor tror någon gång i sina liv på entiteter, vilkas existens inte går att bevisa. Om jag ska gå ännu längre, så tror jag att det i människans historia har varit till en stor evolutionell fördel att kunna föreställa sig ett lejon bakom ett buskage, trots att inget lejon funnits där. ”Better safe than sorry”, eller säkerheten först. När blixten slagit ner i ett träd och med stor, närmast aggressiv kraft slitit isär det, var det säkert för forntidens människor, som inte hade våra dagars förklaringar till väderfenomen, ett bevis på att någon där uppe i himlen var riktigt arg.

    I mer modern tid och i lägre åldrar finns det väl inga barn som inte, med vuxnas välmenta bistånd, försökt frammana Tomtens existens. Så där kan vi fortsätta, vidare över till andevärlden med spöken, poltergeistar, vättar, änglar…

    Alla tror på något någon gång i sitt liv, men det betyder inte det minsta att det de tror på existerar. I våra dagar fanns Sathya Sai Baba, en indisk guru, som enligt vittnen hundratals gånger gjort underverk, helat sjuka (till och med sig själv!) och materialiserat ädelstenar och smycken. Därtill kunde han levitera och föddes av en jungfru, påstår hagiografin om honom. Han har alltså med säkerhet existerat och hans anhängare vittnar om hans närmast gudomliga förmågor. Men är han verkligen reinkarnationen av en tidigare andlig ledare? Ingen människa som är rädd om sitt kritiska tänkande tror på det.

    För många finns tron på sådant som saknar bevis kvar, i bland hela livet, men för de allra flesta avklingar tro till förmån för vetande, eller upplysthet. Därmed över till den andra delen, den om tänkandet. Om jag ställer en muslim och en kristen och en ateist framför t.ex. en bil, och frågar vad de ser, så får jag samma svar. Alla ser en bil. Om jag känner lukten av mat, så känner muslimen och den kristne också lukten av mat. Vårt tänkande är likadant, eller producerar effektiva resultat. Vi kan lita på att vårt sätt att uppfatta sinnevärlden är någorlunda korrekt.

    Men tron involverar inte våra sinnen, om inte fantasi kan räknas som ett sinne. Tron är för mig den mönstersökande hjärnans försök att söka en förklaring till en obegriplig tillvaro, en andlig repände att hålla i och en tröst inför det mörker och den död som är oundviklig för varje människa, men som vi måste försöka acceptera. En ateist har ingenting att dö för, vi har i stället allting att leva för.

    • olofedsinger skriver:

      Jadu, Kim. Det är märkligt. Du likställer verkligen tron på tomten med övertygelsen att ingenting kommer av ingenting, och att det är rimligt att något designat har en designer. Jag tror inte att jag kan övertyga dig om något som du själv inte vill bli övertygad om, men låt mig bara konstatera att ditt slutna universum som enbart innehåller materia inte på något sätt går att bevisa vetenskapligt – bara för att naturvetenskapen inskränker sig just till det materiella.
      Vidare gör du det väldigt enkelt för dig när du underkänner alla personliga andliga erfarenheter som logiska skäl för att tro på Gud. Angående övernaturliga fenomen inom andra religioner går de utmärkt att kombinera med min kristna tro (jag tror nämligen på en andlig värld), vilket alltså inte innebär att jag bejakar dessa religioners/religiösa ledares anspråk.
      Önskar dig nu en god och välsignad helg, och hoppas att du en dag ska få uppleva glädjen i att få lära känna den Gud som jag personligen tror har blivit människa i Jesus och därefter både dött och uppstått – för din och min skull. Vem vet, en dag kanske han överraskar dig på ett sätt som vare sig du eller jag hade kunnat räkna ut?

      • kim andersson skriver:

        Jag får väl åter igen citera Christopher Hitchens när han besvarade de som bad för honom under hans sista tid: ”Thank you, I’ll think for you”. När själva metoden för ett sanningsanspråk görs om för att passa egna, personliga upplevelser, så hamnar vi ju i ett läge där alla gudar från Baal, över Jahveh och till Allah och Tor och Oden existerar. Det är ju svårt att sätta sig ner och ”tänka fram” att Jahveh äkta och Allah är falsk.

        Vidare så önskar jag inte att någon annan ska dö för mina felsteg, det vore för mig något mycket omoraliskt. Idén med en syndabock är en barbarisk och primitiv sed.

        Mitt universum är slutet, ja, men det är observerbart och aldrig avviker det från fysikens lagar. Dessutom är det inte särskilt litet heller, nittiotvå miljarder ljusår tvärsöver. Mer behöver jag inte. Trevlig helg!

  5. olofedsinger skriver:

    Du kringgår ”smidigt” alla mina argument, vilket väl inte är direkt hedrande. Men du har helt rätt i att det finns en anstöt i Jesu död. Ingen av oss förtjänar det som Gud gjorde på korset. Själv skulle jag inte kalla detta för en ”syndabock”, men vi det tjänar nog inget till att ta den diskussionen här och nu. Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s