Svåra och problematiska bibelord – del 15

Postat: 11 maj, 2016 av Jonas Nordén i Apologetik, Bibeln
Etiketter:, , ,

Frågan om Jesus som den enda vägen till frälsning är brännande het överallt och i alla tider. Är det bara en förlegad, trångsynt exklusiv hållning, eller är det något sant att hålla fast vid och frimodigt proklamera än idag? Detta avsnitt tar upp frågan med utgångspunkt i en av Petrus predikningar.

Apostlagärningarna 4:12 – Är Jesus den enda vägen till frälsning?

”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”

Vad är problemet? Petrus proklamerar att det inte finns någon annan frälsning att få än genom Jesus Kristus. Men är inte detta en förlegad, trångsynt exklusiv hållning? Vad händer då med den uppriktige och godhjärtade hedningen, eller den hängivne buddisten? Kommer Gud verkligen att utlämna dem till helvetet?

Vad kan vara lösningen? Det finns flera aspekter som behöver behandlas i detta svar. För det första är uppriktighet inte den bästa måttstocken på vad som är sant. Det finns många människor genom åren som vart uppriktiga, men ändå haft grundligt fel om saker. Som den vise författaren till Ordspråksboken skriver: ”En väg som tycks vara den rätta kan ändå föra till döden”, Ords 14:12).

För det andra så är all sanning per definition exklusiv. Sanningen som säger att 2+2=4 är också väldigt exklusiv, dvs den utesluter alla andra möjliga svar som felaktiga. Detsamma kan sägas gälla en del grundläggande värden i samhället, till exempel ”rasism är fel” eller ”människor ska inte vara elaka mot varandra”. Dessa åsikter tolererar inga alternativ.

För det tredje är alla sanningsanspråk exklusiva. Till exempel: om humanismen är sann, då är per automatik all icke-humanism falsk. Om ateismen är sann, då har alla Gudstroende människor fel. Varje sanning utesluter per automatik sin motpol. Därför, om Jesus är den enda vägen till Gud, så kan det inte finnas några andra vägar. Frågan gäller därför huruvida detta påstående är sant, eller inte.

För det fjärde så är både Jesus, hans lärjungar och övriga författare till NT glasklara med förkunnelsen om att Jesus verkligen är den enda vägen till frälsning. Jesus själv sade att ”jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Hans lärjunge Petrus tillade detta: ”Hos ingen annan finns frälsningen” (Apg 4:12). Och även Paulus underströk detta: ”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1 Tim 2:5).

Sanningsanspråken finns där således. Din och min uppgift blir att avgöra om vi vill tro dem eller inte.

Annonser
kommentarer
  1. Nils skriver:

    Som jag förstår finns flera sätt att tolka detta med att Jesus är enda vägen till Gud. Dels som ett historiskt faktum att Jesus besegrat döden och öppnat vägen för alla människor till Gud. Då kan man ju tänka sig att många som inte fått den insikten och tron om Jesus ändå kan komma till Gud till sist. Det är Gud som dömer. Eller så är det nödvändigt med en rätt tro för att Jesus gärning ska träda i kraft. För dem med fel eller ingen tro blir då Jesus död och uppståndelse utan betydelse. Jag vet inte. Men det är väl så att olika uppfattningar finns inom den kristna kyrkan.

    • Jonas Nordén skriver:

      Hej Nils. Helt klart är det så att kristenheten har lite olika syn på detta. Jag tycker dock att det hela måste bedömas utifrån Jesu egna ord och flera gånger säger han saker som ”Den som tror på Sonen har livet” och ”Omvänd er och tro på budskapet”. Lägger man samman Jesu ord om betydelse av att tro på honom för att bli räddad/ få evigt liv, så ser man ganska tydligt att det är tron på Jesus som räddar (är den enda vägen till frälsning). Det verkar inte finnas en väg till Gud som är öppnad för alla människor oavsett vad man tror om Jesus. Istället verkar det som att det är tron på Honom och den Han säger sig vara som är frälsande. Jag kan åtminstone inte komma från den tolkningen när jag läser Guds ord.
      Frid till dig.

  2. Anna skriver:

    Ska vi tolka det som att svaret på frågan om vad som händer med den ”godhjärtade hedningen och den hängivne buddhisten” är att de utlämnas till helvetet? I så fall kommer vi till det eviga dilemmat att det står på kurs med uppgiften att Gud är god och rättvis. Gud kan vara Gud och skicka godhjärtade hedningar till helvetet, men han kan inte vara Gud och god om han gör så.

    Alltså väljer man vilket av de motsägande påståendena man vill tro på. Då väljer jag att Gud är god.

    • Jonas Nordén skriver:

      Hej Anna. Tack för din kommentar! Jag tror också att Gud är god. Han ”skickar” inga till helvetet. Det är tyvärr något som människor själva ”drar på sig” genom att inte gensvara på Guds generösa erbjudande om frälsning genom Kristus Jesus. Det står omtalat i Bibeln att alla människor ska få höra talas om evangeliet om Jesus, så alla kommer att få erbjudandet. Vårt ansvar som kristen kyrka är att presentera det så bra som möjligt och så ofta som möjligt då att även ”den godhjärtade hedningen och den hängivne buddhisten” får möjlighet att gensvara på erbjudandet om frälsning.

      • Anna skriver:

        Tack för svar. Jag håller med om att vi människor kan förpassa oss själva till helvetet (vad det nu är) av olika anledningar. Men samtidigt borde det ju ligga till så, att om den kristna kyrkan inte lyckas förmedla budskapet så att ateisten kommer till tro, så är kanske felet inte atetistens (eller buddhistens)? Skulle inte ALLA människor tacka ja om det förstod vad de tackade ja – eller nej – till?

        Samt vidhåller jag att Gud är orättvis i alla fall om han som allsmäktig låter någon ”skicka sig själv” till helvetet bara far att han eller hon inte lyckas tro. Då begär han mer av dem han har skapat än de kan leva upp till. Jag pratar om den godhjärtade – eller för all del den högst normalgode – ateisten. Han har själv skapat människor olika med olika hjärnor, där en del av naturen kan tro på allt möjligt och andra kräver vetenskapliga bevis (och alla behövs!)

        Samt till sist vill jag säga att just påståendet ”den som inte tror på det här kommer till hevetet” just kan leda till – att många inte ”kan tro på det här”. Eftersom Gud förefaller just orättvis och inte det minsta god. Genom sådana påståenden skulle vi alltså själv bidra till folks helvetesfärder genom att visa upp en Gudsbild som är orimlig för den godhjärtade.

      • Jonas Nordén skriver:

        Gud är inte orättvis. Han ger alla en chans. Men han kan inte tvinga sig på någon. Då vore han inte längre god. Valet att inte tro på Honom måste alltid finnas där. Och jag tror faktiskt inte som du, att ALLA verkligen skulle säga ha till hans erbjudande om de verkligen visste vad det handlade om. Tex har jag mött satanister, som mycket väl vet om och erkänner att Jesus är ”starkare” än mörkrets makter men ändå väljer att kämpa mot honom.
        Jag håller med dig i ditt påstående om att det nog ofta är kyrkans ”fel” att människor inte kommer till tro. Vi förmedlar ofta felaktiga och urvattnade bilder av Jesus och Guds rike. Vi sviker människor genom att tona ner budskapet som Jesus själv var väldigt radikal med: ”Antingen är du för mig eller är du emot mig”. Någon gullig medelväg verkar inte finnas för Jesus. Jag som vigd präst kan inte erbjuda någon annan väg till frälsning än den som Jesus själv erbjöd – den går via tro på Honom. Som Petrus förkunnade: ”Hos ingen annan finns frälsningen och ingenstans under himlen finns något annat namn som kan rädda oss”.

  3. Nils skriver:

    Det intressanta och viktiga är väl frågan vad man gör med den tro man fått som gåva. Hur man förvaltar det pund man fått. Att man uppfattar och förstår en kallelse. Tro-kallelse-kurs-mål. Bibelfrågor om detta är meningsfulla.

    Bibeln handlar mer om livet än religion och förstår man det blir det intressant. ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.” En regel som passar lika bra för livet som sådant med eller utan Gud. ”Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.” Fungerar lika bra om Herren byts ut med Livet.

    Och i liknelsen om såningsmannen är det tragiska att allt går fel pga omständigheter utan att människan tycks göra aktiva val. Sådden vid vägkanten plockar Satan bort. På stenig mark finns inget fäste. Bland tistlar kvävs ordet. Men råkar sådden hamna i den goda jorden så ger den frukt.

    Predikan och god undervisning borde handla om hur människan ska förstå så att hon är kapabel att göra val och ta ansvar. För jag tror inte Gud dömer någon mer än efter det ljus man fått. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Gud är god och rättvis. Synd är att missa målet. Domen att missa tron, kallelsen, och kursen som leder till målet.

  4. Anna skriver:

    Jonas: Ja, det där med att Gud inte tvingar sig på och inte vore god om han gjorde det är självklara saker. Men det är väl inte riktigt det vi diskuterar här? Vi (jag) talar om att han har skapat människor med otroligt olika förutsättningar att ta till sig tron och om de i så fall ”döms för att de har blivit skapade på ett visst sätt.

    Sedan när det gäller satanister: I en intervju verkade själva satanismen vara ett uppror mot en Gud som hade framställts för personen som vi andra uppfattar Satan. Medan Satan lät ”alla vara som de är”: menade satanisten… Men anta att ”Fanny och Alexander” får det lite svårt med tron efter upplevelserna med biskopen, som ju framstod som Satan själv? Ska de då också dömas för det? Ett extremexempel kanske, men alla har vi fått olika Gudsbilder presenterade för oss, och ingen lär vara helt och hållet sann då den är förmedlad genom bristfälliga människor.

  5. Anna skriver:

    Nils: Delar som sagt din tro att Gud inte ”dömer någon mer efter det ljus man fått”. Och vad man fått vet endast Gud. Vi människor ska alltså inte med självklarhet säga vilka som kommer till himlen och vilka som går miste om den.

  6. Anna skriver:

    Tillägg till Jonas: Jag själv är övertygad om att ingen enda själ vinns genom att säga till tvivlaren: ” ”Antingen är du för mig (Jesus) eller är du emot mig”. Det enda du kan göra är att visa hur tron gör gott i praktiken – då kan den som inte tror börja tro för att han/hon ser kärleken och det goda som kommer ut av tron

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s