Svåra och problematiska bibelord – del 14

Postat: 2 maj, 2016 av Jonas Nordén i Apologetik, Bibeln
Etiketter:, ,

Vem lyssnar Gud till? Lyssnar han till alla människor som ber, eller bara till dem som är frälsta? Det verkar som att vi har lite olika uppgifter om detta i vår Bibel. Finns det egentligen något bra svar på en sådan fråga?

Joh 9:31 – Lyssnar Gud när en syndare ber?

”Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.”

Vad är problemet? Johannes säger här att ”Gud inte lyssnar till syndare”. Men på ett annat ställe säger Jesus att Gud lyssnade till den tullindrivare som stod avsides i templet och bad ”Gud var nådig mot mig syndare” (Luk 18:13). Så frågan är: Lyssnar Gud verkligen till syndare när de ber, eller gör Han det inte?

Vad kan vara lösningen? Vi vet med alla säkerhet att Gud lyssnar till syndare när de bekänner sina synder och accepterar hans förlåtelse. Paulus skriver att ”var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:13). Om det inte vore så finns det ju inget hopp för någon enda av oss, eftersom vi alla syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23). Jesus lovar klart och tydligt att ”den som kommer till mig ska jag inte visa bort” (Joh 6:37).

Med detta sagt kan vi däremot också konstatera att Gud aldrig lovat att lyssna till och besvara böner som kommer från syndare, som inte i övrigt bryr sig om att omvända sig, följa och lyda den ende sanne Guden. Jesus säger därför ”… men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han [Gud] till honom.” Det finns så att säga ingen garanti för att Gud lyssnar till icke-frälsta, som vi kan lita på. Men, Guds nåd och barmhärtighet övertrumfar ibland detta, och det händer uppenbarligen att han ibland svarar på böner som en icke-frälst person ber, som en del i den plan Han har att föra alla människor till Honom (se till exempel Jona 1:14-15). På detta sätt blir Guds respons på en bön av en icke-frälst en del i Hans ”oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod” som Paulus uttrycker det. Och sedan ställer han frågan: ”Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?” (Rom 2:4).

Det finns dock en självklart löfte att Gud lyssnar till och svarar de som genom tron på Jesus blivit frälsta och lever i Hans efterföljd. De (vi) har till och med fått auktoritet att be i Jesu namn och ett löfte om att han ska göra allting som vi ber om i det namnet (Joh 14:14).

Annonser
kommentarer
  1. johannalundstrom skriver:

    Är det säkert att de kategorier som dessa bibelord berör är ”frälsta” och ”icke-frälsta”? Är det synonymt med ”syndare” och ”de som inte är syndare”? Jag tror inte det. Jag tror kategorierna snarare skulle kunna vara ”de hårdhjärtade” och ”de ödmjuka”, det vill säga de som är öppna för Guds ledning och vilja, och de som inte är det. Och där går skiljelinjen tvärs över ”frälsta” och ”icke-frälsta”.

    • Jonas Nordén skriver:

      Tack Johanna för din reflektion kring detta. Håller nog med dig. Men jag tycker samtidigt att jag definierar en ”icke-frälst” person på det sätt som du beskriver i följande mening: ”syndare, som inte i övrigt bryr sig om att omvända sig, följa och lyda den ende sanne Guden.”
      Eller?

      • johannalundstrom skriver:

        Nja, alltså en person kan ju vara en ödmjuk sökare av Gud (och sökt av Gud) utan att ha funnit och sagt ja till Jesus ännu. Skulle vi då säga att denne person är ”frälst” eller ”icke-frälst”? Det snabba, lätta svaret vore att säga att denne inte är frälst, för det är inte ödmjukhet bara som är frälsande, utan tron på Jesus. (Men det mer reflekterade svaret vore att ”det vet vi inte, bara Herren vet”.)
        Så… Det är generellt ganska vanskligt tycker jag att använda begreppet ”icke-frälst”, men speciellt i det här sammanhanget, som vore det ett ”kriterium” för bönhörelse.
        Jag är övertygad om att Gud hör de ödmjukas bön oavsett hur långt man kommit i sin vandring mot eller med Jesus. Detta baserar jag, förutom på bibelberättelser om detta, på berättelser av hur vänner som har en annan eller ingen religion upplevt ledning, hjälp och tilltal av Gud. Och att detta varit/är ett steg mot tron på Jesus. Vidare är jag övertygad om att en sedan länge kristen person som bekänner Jesus som Herre kan ha problem med oförsonlighet och ett hårt hjärta, och därmed ber böner som inte är i enlighet med Guds vilja, och därför inte besvaras.
        I tillägg till detta kan man ju dessutom säga att ”Gud inte lyssnar” inte innebär att Gud inte ”hör”. Jag är övertygad om att Gud hör alla böner, men hörsammar däremot inte de böner som inte är i enlighet med hans vilja. Men det tror jag att du menar också. :)

      • Jonas Nordén skriver:

        Ja, visst menar jag det. Och i stort är jag osäker på om jag förstår din kritik av min text. Jag upplever nog det som att jag skrivit precis i enlighet med dina tankar, fast med andra ord.
        Jag håller med dig om att det alltid är problematiskt att använda epitet som frälst och icke-frälst. Kanske skulle jag lämnat det därhän. Men annars skriver jag att Gud hör uppriktiga, ödmjuka böner från personer som söker hans nåd. Annars skulle ju ingen av oss någonsin kunnat be om förlåtelse och frälsning första gången, så att säga. Men ordet från Jesus som klart och tydligt säger att Gud inte lyssnar till syndare behöver få någon form av förklaring. Detta var ett försök att ge en sådan. Förmodligen långt ifrån den bästa, men ändå. Tacksam för diskussionen.

      • Jonas, jag läste din bloggtext en gång till, och kanske läste jag den lite slarvigt första gången (läser och skriver kommentarer i hast mellan lektioner, haha…), och visst uttrycker du också det jag skrivit i mina kommentarer. Men, det jag alltså reagerade på, och fortfarande tycker att du skriver i din text, är att det självklart vore ett likhetstecken mellan ”syndare” och ”icke-frälsta”. Och det jag menade var att det inte behöver vara så, och kom in på detta med ödmjukhetens roll hos både frälsta som icke-frälsta… Alltså, vi är nog på samma bana, förutom gällande huruvida begreppet ”icke-frälst” passar i detta sammanhang.

      • Jonas Nordén skriver:

        Ja, där kan vi vara ense. Håller med om att det är svåra begrepp, samtidigt som vi bog måste kunna tala om dem. Jag försöker ju definiera icke-frälsta med följande ord: ”syndare, som inte i övrigt bryr sig om att omvända sig, följa och lyda den ende sanne Guden.”

  2. Nils skriver:

    Bibeln kan nog ibland verka motsägelsefull och inte särskilt entydig. En lösning kan förstås vara som de två sidorna på ett mynt, som att ge kejsaren och Gud vad respektive tillhör. Lag och nåd, gärningar och tro måste man förstås heller inte göra till motsättningar.

    Dock verkar det som att kristen teologi sen rätt länge kantrat från det förnöjsamma anspråkslösa gammellutherska tänket om ”jag fattig syndig människa” (som iofs inte är fel) till något som lutar mer åt krav och anspråk. Det var väl också det som var en del av nyheten med den sk framgångsteologin när den kom och blev känd. Dessutom går det säkert bra att hitta stöd i bibeln för båda sorters inställningar. ”Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det” säger 1 Tim.6:8. Andra bibelstycken ser ut att ge stöd för böner om nästan vad som helst, beroende på hur bra man är på att göra anspråk.

    Jag vet inte om Gud fungerar enligt världens sätt att fungera men kan ju verka så kanske. Den som är nöjd och förnöjsam med det lilla, anspråkslös och inget kräver får knappast heller något, i varje fall inte av ”världen”. Kanske heller inget av Gud?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s