Gamla testamentet under attack – del IV: Manipulativ exegetik

Postat: 13 april, 2016 av olofedsinger i Apologetik, Bibeln

Med anledning av nyutgivningen av min bok Krigen i Gamla testamentet: Ett försök att förstå återpublicerar jag här en artikelserie på temat ”Gamla testamentet under attack”. Serien finns sedan tidigare tillgängliga via CredoAkademins hemsida.

Manipulativ exegetik

Det vi hittills har varit inne på är vad jag själv skulle beskriva som de grundförutsättningar som banar vägen för de synsätt som Jonas Gardell och hans meningsfränder står som företrädare för. En världsbild med människan i centrum, en Bibel utan gudomlig inspiration, en kristendom utan synd och en Gud som inte tillåts vara helig kan inte annat än leda till en sådan teologi som den Gardell förkunnar!

En sista avgörande fråga återstår dock: hur i hela världen lyckas Gardell föra fram dessa så uppenbart obibliska åsikter utifrån ett studium av Bibeln själv? Svaret, menar jag, ligger i en slarvig och ofta manipulativ exegetik.

Förutom tidigare nämnda Karen Armstrong och Jack Miles bygger Gardell på den historisk-kritiska forskningens rön så som de såg ut under 1900-talets början och mitt. I sin inledning säger han visserligen att han är medveten om att det finns andra perspektiv på Bibeln än det han själv företräder, men genom hela boken framställer han det han förmedlar som om det vore fakta. För den som känner till något om den oerhörda utveckling som den internationella GT-forskningen har genomgått de senaste decennierna är detta minst sagt frustrerande.

Gardell tar sig även friheten att föra fram ett stort antal ”sanningar” som inte bara strider mot allt vad klassisk kristen förkunnelse heter, utan som är djupt orättvisa mot bibeltexterna själva. Exempel på detta kan ges i det oändliga, men ett axplock skulle kunna vara:

  • Han hävdar att Gud inte tog emot Kains offer ”på ren elakhet” (s 7), trots att sammanhanget pekar på att Kain mycket väl visste att hans offer inte var ett uttryck för samma hängivenhet som hans bror Abels offer.
  • Han hävdar att presentationen av Gud som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud ska tolkas som tre olika gudar (s 17). Detta i strid med en för både GT och NT enhetlig utläggningstradition.
  • Han hävdar att offren i Jerusalems tempel var ett utslag av Jahves blodtörst (s 105-106), och nämner inte med ett ord hur dessa offer fick förmedla Herrens nåd och förlåtelse till folket.
  • Han hävdar att de kanaaneiska folk som genom israeliterna drabbades av Guds dom ”inget ont [hade] gjort” (s 106), detta trots att Bibeln ger ett antal olika exempel på synd som gjorde dessa folk förtjänta av Guds straff.
  • Han hävdar att den i Moselagen föreskrivna sedvänjan att avskilja sin förstfödde son till Herren i sitt ursprungliga sammanhang skulle tolkas som en uppmaning till människooffer (s 130), något som är minst sagt långsökt utifrån de bibliska texterna.

Men som sagt: allt detta presenteras som fakta. Det framställs inte ens som öppet för diskussion. Till detta ska sedan läggas det i praktiken omöjliga företaget att i samma bibelböcker – ofta t o m samma texter – vaska fram vad som anses vara olika gudar som talar. Här stödjer sig Gardell visserligen på delar av den historisk-kritiska forskningens rön, men han tar sig enorma friheter också i relation till dessa genom att använda ett helt annat raster för att bedöma vad som är godtagbart och inte: Den Gud som bekräftar och visar nåd tillhör en författartradition, den gud som dömer det onda tillhör en annan.

En alternativ modell

Till sist: Finns det något annat sätt att med intellektuell hederlighet arbeta med Bibelns texter? Ja, naturligtvis! Och i praktiken menar jag att vi redan i och med det jag hittills har lyft fram har ringat in hur en sådan metod skulle kunna se ut. Det jag vill föreslå är nämligen vad som kan beskrivas som själva antitesen till de grundförutsättningar som tycks styra både Jonas Gardells och Eva Mobergs läsning av Bibeln.

Ett grundläggande kriterium för den som vill förstå vad Guds ord har att säga måste alltid vara att låta Bibeln förklara sig själv. Först därefter är det meningsfullt att diskutera om det som Bibeln har att säga kan vara rimligt eller inte. Min enkla tes är därför att det bästa vi kan göra om vi vill gå till botten både med GT och NT är att nalkas Guds ord utifrån följande fyra grundförutsättningar:

För det första: Tänk dig in i det som är Bibelns grundbudskap, nämligen att det finns en Skapare och rättmätig Herre till både himmel och jord. Låt denne Guds perspektiv på tillvaron få vara vägledande för ditt sätt att tolka det som sägs.

För det andra: Läs Bibeln med en förväntan på att den som talar inte bara är de människor som träder fram i de olika texterna, utan också den Gud som enligt Bibelns egen undervisning (se 2 Tim 3:16) har varit med och inspirerat de olika författarna.

För det tredje: Kom ihåg att det som enligt Bibeln är vårt största problem som människor är vår synd, vilket i sin tur gör att både vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera är i dissonans med Guds vilja. Kom också ihåg att synden är så allvarlig att den tvingade Guds egen son att gå i döden, och att det faktiskt är ett under varje gång Herren väljer att visa oss sin nåd.

För det fjärde: Låt Gud vara den han faktiskt säger att han är: den Helige. Hela det bibliska dramat förutsätter att Herren besitter de egenskaper som förknippas med hans helighet, samtidigt som han med brinnande iver söker vinna tillbaka den mänsklighet som har vänt honom ryggen. Som det står hos profeten Jesaja: ”Så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ’den Helige’: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande” (Jes 57:15).

Slutord

Jonas Gardell sätter fingret på ett stort antal texter i Guds ord som vid en första anblick kan vara svåra att ta till sig. Syftet med denna artikel har inte varit att förringa det faktum att delar av GT – liksom delar av NT! – kan vara både svårsmälta och provocerande. Min personliga erfarenhet är dock att det oftare än vi tror faktiskt är möjligt att gå i närkamp med Guds ord och vinna seger. Till och med så utmanande texter som de om krig och dödande kan på så sätt bära ett budskap också till oss moderna svenskar.

Varken Jesus eller apostlarna hade något behov av att ifrågasätta eller göra upp med det som i dag kallas för Gamla testamentet. Varför skulle vi i dag anta en annan hållning till dessa texter än vår egen Frälsare?

Tidigare artiklar:

Gamla testamentet under attack – del III: När Gud upphör att vara helig

Gamla testamentet under attack – del II: Människan i centrum

Gamla testamentet under attack – del I: En ifrågasatt skriftsamling

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    ”…svårsmält o provocerande…”
    Det är ju en hel del i Bibeln som är det. Vad jag har svårt att förstå med t.ex. J.G. är att reaktionen inte blir att vilja läsa mer för att få förklaringar snarare än ta enskilda texter o försöka finna egna förklaringar.
    Alltså då att läsa Bibeln för att förstå Bibeln/Gud. Givetvis kan mycken annan litteratur ge ledtrådar också men att låta text tolka text måste väl ändå vara en grundsten om jag fattat rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s