Gamla testamentet under attack – del III: När Gud upphör att vara helig

Postat: 6 april, 2016 av olofedsinger i Apologetik, Bibeln

Med anledning av nyutgivningen av min bok Krigen i Gamla testamentet: Ett försök att förstå återpublicerar jag här en artikelserie på temat ”Gamla testamentet under attack”. Serien finns sedan tidigare tillgängliga via CredoAkademins hemsida.

Kristendom utan synd

Jonas Gardell är ett svårfångat fenomen när det gäller synen på synd och förlåtelse. Å ena sidan talar han vitt och brett om Gud som nådig, barmhärtig och förlåtande. Å andra sidan tycks han inte vilja kännas vid något behov av att be om förlåtelse för sin egen synd. I en TV-predikan i Ersta kyrka deklarerade han att han har valt att tro på en Gud som inte kräver att syndaren ska omvända sig. Och i TV-programmet Centrum påstod han att kyrkans lära att Gud älskar syndaren men hatar synden är falsk. Orsak: syndaren och synden är ett, och då måste ju Gud älska dem båda!

Hand i hand med denna teologi går hos Gardell ett förnekande av Guds dom som något gott. Och här har vi dessvärre en av de blinda fläckar som Gardell har gemensam med ganska stora delar av Sveriges kristenhet. I modern teologi har Guds dom kommit att stå för något enbart negativt. Men i Bibeln ser vi faktiskt att domen presenteras som en central aspekt både av Guds helighet och godhet. Som man enkelt kan sammanfatta det: en Gud som inte i vrede vänder sig emot det som är ont, kan ur ett bibliskt perspektiv inte förtjäna beskrivningen ”god”!

Men för Jonas Gardell blir alltså talet om domen ett uttryck för något helt annat, nämligen en småskuren och dömande attityd som hör samman med den ”primitiva” gudom som vi kan läsa om i stora delar av GT. Guds dom över befolkningen i Kanaan, som genom utrotningskrigen utfördes av hans utvalda folk Israel, blir på så sätt det yttersta beviset på den demoniska gud som Gardell menar sig finna i GT. Genom att samtidigt blanda samman de båda begreppen [Guds rättfärdiga] dom och [människors orättfärdiga] dömande kan Gardell sedan gå så långt att han skriver (s 107):

… låt oss läsa om denna avskyvärda, primitiva gud som uppmanar sina bekännare att hata och utrota, för denna gudsbild har sannerligen fortfarande bekännare, inte minst i våra egna kyrkor, och ännu efter tre tusen år kan vi höra hans gälla, hysteriska, omättliga rop efter blod och rysa av skräck och obehag.

När Jonas Gardell på detta sätt definierar ut alla GT:s texter som har med dom och straff att göra, är det naturligtvis följdriktigt att han förnekar också en så grundläggande sanning som den att varje människa behöver omvända sig. Och utmaningen till oss som har en annan syn på Bibeln blir att inte låta osäkerheten inför GT:s många domstexter placera oss i samma fack som Gardell: att vi tar syndarens parti mot Gud, så att vi i stället för att ta Guds rätt att döma synden i försvar börjar ifrågasätta syndens allvar.

När Gud upphör att vara helig

Hand i hand med Bibelns tal om Gud som världens domare, går dess uppenbarelse om Gud som helig. Faktum är att ingen annan beskrivning av Herren är så vanlig i Bibeln som att han är ”helig”. Om både GT och NT räknas in förekommer detta uttryck mer än 600 gånger kopplat till Herren!

Att Gud är helig betyder flera olika saker. Först och främst innebär det att han i alla avseenden är unik. Gud är inte själv en del av sin egen skapelse. Han står utanför allt som är ändligt. En direkt konsekvens av detta är också att Gud står i opposition till det som är syndigt och behäftat med brist. Guds helighet är orsaken till att människans synd har skapat ett avstånd mellan oss och vår Skapare.

Inte helt oväntat blir därför Guds helighet ett problem för Jonas Gardell. I ett sammanhang talar han om Guds självuppenbarelse på Sinai berg som ett uttryck för just den gudsbild som han med sin bok vill definiera ut, eftersom den skapar ”en spricka mellan Gud och människa, en spricka av iskall och farlig helighet som varken Gud eller människa sedan dess kunnat överbrygga” (s 74).

För Gardell är detta ett problem av det enkla skälet att det skapar en spänning gentemot den bekräftande och kravlösa Gud som han som barn fick lära känna genom sin mamma. Samtidigt väcker hans förhållningssätt ett antal frågor, och jag tror för egen del att detta kan ses som nyckeln till mycket av det som skiljer hans teologi från en klassisk kristen tro.

För det första: Om det som enligt Bibeln är Guds absolut främsta egenskap förkastas, är det då särskilt konstigt att man får problem med många skildringar av hur denne Gud agerar i och genom sitt folk Israel?

För det andra: En central del av Guds helighet är att han i alla avseenden är unik – att han är den Radikalt Annorlunde. Med tanke på detta är det också ganska självklart att han i vissa lägen kan vara svår både att förstå och kontrollera för oss som är skapade av honom – och som dessutom är fallna i synd. Kan det vara så att mycket av Jonas Gardells grundproblem är att han förväntar sig ha kontroll också över Herren själv, och att han därför inte kan leva med de paradoxer som hör samman med tron på en helig Gud?

För det tredje: Ett av postmodernismens mest framträdande karaktärsdrag är dess förnekande av en objektiv sanning. Men i Bibelns tal om Gud är det ofta just sanningsfrågan som är den grundläggande: Orsaken till att Gud förtjänar alla människors tillbedjan är att han är universums Herre. Orsaken till att Gud kan agera på livets alla arenor är att han är alltings Skapare. Orsaken till att det finns frälsning endast hos Herren är att frälsningen till själva sin natur är gemenskap med honom själv. Måste det inte vara Jonas Gardells förnekande av en Sanning med stort S som gör att han får problem med alla dessa beskrivningar av Gud och hans vilja?

Tidigare artiklar:

Gamla testamentet under attack – del II: Människan i centrum

Gamla testamentet under attack – del I: En ifrågasatt skriftsamling

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Jag tänker på vad jag hör från en del icke-troende vänner o där är det ofta helt klart att det är det där att själv kontrollera Gud som är lockelsen i diverse mer eller mindre förvånande tolkningar.

    Jag satt på sängkanten i morse faktiskt o funderade kring just Guds helighet. (Det som först dök upp var undran över mitt motstånd att kalla gud för ”pappa”. Måste sparka igång min egen mycket lekmannamässiga blogg tror jag.) Jag är en så’n där envis kan-själv!-typ. Oerhört förvånande för många att jag är kristen o faktiskt accepterar Guds helighet o bestämmanderätt. Inte utan att sparka som en tjurig 3-åring framför godishyllan på ICA men ändå…
    Jag inbillar mig att det för dagens människa som blivit så van vid att tvingas välja/bestämma själv är det en oerhörd utmaning att Gud skulle ”ha sista ordet”. (Något väl även de flesta av oss kristna kämpar med, åtminstone tidvis o bitvis.)

  2. olofedsinger skriver:

    Äldre tiders kristna kallade det för gammel-Adam …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s