Myten om den asociala svensken

Postat: 9 februari, 2016 av Martin Alexandersson i Reflektioner

Min fru och jag har bott i en trappuppgång med 17 andra lägenheter i ett hyreshus i centrala Göteborg i ett år. En mycket trevlig familj i vår uppgång har vi lärt känna och äter regelbundet middag med men övriga har vi på sin höjd sagt ”hej ”till i trapphuset någon gång. I helgen gjorde vi något åt det genom att bjuda in alla grannar på semmelfika hos oss. Vi hade varit ambitiösa och gjort engelska inbjudningar och lagt i de fem lägenheter där det bor utlänningar. Dessa är arbetskraftsinvandrare (såsom nyinflyttade isländska läkare, ingenjörer från Italien etc) och vi tänkte att iaf dessa kommer nog att vara intresserade av att bli hembjudna till en svensk familj (vilket jag anar är ganska sällsynt). Vi hade ingen O.S.A. utan jag bakade 40 semlor och vid kl 15 hoppades att iaf några skulle komma. Det visade sig att 10 vuxna och 5 barn kom för att äta semlor och trevligheterna pågick i drygt 1½h. Många utav oss hade aldrig setts innan och bara fyra av de som kom hade jag ”hejat” på tidigare. Trots detta var stämningen mycket god och alla gästerna poängterade hur trevligt det var och vilken bra idé det var att bjuda in så här. Under samtalen dök det upp nya idéer om samvaro mellan oss grannar och det skulle inte förvåna mig om det tas liknande initiativ senare i vår. Det som är intressant är att inga av våra utländska grannar dök upp och 8 av 10 vuxna som kom var i åldern 25-40. Alltså knappast den ålder som jag förväntade mig kommer på fika hos okända grannar i en svensk storstad (jag var t.ex. mindre förvånad över att änkan i 80-årsåldern kom). Detta påminde mig om att det finns väldigt många ”sanningar” som vi lever utifrån, men som kanske inte alls stämmer. I min uppgång stämmer det absolut inte att vi är asociala och inte vill veta av varandra (men vi behöver rätt förutsättningar – som ett semmelfika). Frågan är vilka andra ”sanningar” som inte heller stämmer? Det kanske är så att svensken visst är intresserad av Gud men behöver hjälp i att samtala om det? Det kanske är så att många skulle vilka följa med till en församling, men behöver någon som bjuder med dem? Oavsett vad, så är helgens semmellärdom att inte ta saker för givna utan snarare se: vad kan jag göra för att skapa en god jordmån för det som annars inte sker.

 

Inlägget är också publicerat på EFKs Pionjärblogg där jag denna vecka är gästbloggare

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s