”Allt är inte väl” del 1 – Jesus som enda vägen

Postat: 30 augusti, 2015 av Martin Alexandersson i Reflektioner
Etiketter:, , ,

Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.

Få har undgått förra veckans debatt som inleddes med att fem anställda i Svenska kyrkan ville att kyrkan ska vara öppen för andra religioner. Det ledde vidare till att en utav författarna – domprost Hans Ulfvebrand blev intervjuad och sa att Jesus inte är enda vägen till Gud. Hans argument är att det inte är Jesus som säger ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6) utan det är något som ”Johannesevangelisten … lägger i Jesu mun”. (Man kan med lätthet argumentera emot hans sätt att handskas med bibeltexten, men det är inte syftet med den här texten.) Självklart får domprosten mothugg och några samfundsledare säger i intervjuer att de inte håller med. Sedan kommer Svenska kyrkans högkvarter med sitt uttalande: ”Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt ”mandat”.” Med tanke på de bekännelseskrifter Svenska kyrkan har – och som inte på något sätt är otydliga i denna fråga – är det ett anmärkningsvärt uttalande.

Vare sig prästernas åsikter eller Kyrkokansliets uttalande är särskilt förvånande och det är nog därför som reaktionerna har varit måttliga. Inga ramaskri. Inga krav på avgångar. Inga medlemsutträden. Vi har blivit så luttrade av att Sveriges största kyrka inte längre tror på sitt eget budskap att vi knappt bryr oss. Att höga företrädare avfärdar Jesu ord som enbart ”lagda i hans mun” och inget han själv står för visar bara på vilken kris svensk kristenhet är i. Vi är världens mest sekulära land och vi kristna är i decennier marinerade i att inte tro på vad Bibeln lär utan vi har blivit mästare på att bortförklara än det enda, än det andra. Därför rubriken: ”Allt är inte väl”.

Utan att göra några direkta kopplingar till ovanstående är här några bibelord som man kan fundera på hur de ska förstås i vår tid:

Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer. Matt 18:6f.

Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. De har utgått från oss men hörde aldrig till oss. Ty om de hade hört till oss hade de stannat hos oss. Men det skulle avslöjas att ingen av dem hör till oss. Ni däremot har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen – jag skriver heller inte att ni är okunniga om sanningen utan att ni känner den och vet att ingen lögn uppstår ur sanningen. Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? 1 Joh 2:18-22a.

(Rubriken är någon form av travesti på Jer 6:13 där både profeterna och prästerna handlar svekfullt och säger: ”Allt är väl, allt är väl!” men Jeremias svar är ”Allt är inte väl”)

 

Annonser
kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s