Kyrkan i världen, del 8

Postat: 13 augusti, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Församling, Lärjungaskap
Etiketter:, , ,

Vår åttonde del fokuserar på brevet till församlingen i Laodicea, en församling som Jesus vill spy ut ur sin mun. Hårda ord. Fundera på varför och jämför med din egen situation och kyrka. 

Det sjunde brevet: Till församlingen i Laodicea (3:14-22)

14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse:
15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. 20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. 22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

För församlingen i Laodicea presenterar Kristus sig själv som ”Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse” (3:14). Dessa titlar är inte tagna från beskrivningen av Kristus i kapitel 1. De har heller inte några paralleller i de avslutande kapitlen av Uppenbarelseboken. Men ändå finns innebörden av namnen med i Uppenbarelseboken som helhet. Jesus är trovärdig och trofast och ett sant vittne. Han talade och gjorde enbart det som Fadern befallde honom, oavsett vilka konsekvenserna blev (jfr Joh 3:34; 5:36; 12:49). Kristus som det sanna vittnet var en stark kontrast till de kristna i Laodicea som enbart vittnar om deras egna påstådda andliga gärningar.

Problem i Laodicea (3:15-19)

Precis som församlingen i Sardis hade också församlingen i Laodicea drabbats av en slags självgodhet. Men den här församlingen var dessutom andligt arrogant i sin själv-belåtenhet. Det är den enda av de sju församlingarna som Jesus inte har något gott att säga om. Verkligen tragiskt!

Kyrkan trodde att hon var rik och att hon inte behövde någonting från Kristus. Denna rikedom hon påstår sig äga ska säkert förstås som en andlig rikedom, även fast många av medlemmarna säkert också var rika rent materiellt. Hur som helst, det som är själva kärnan här är kyrkans andliga högmod och självgodhet. Jesus uppmanar de troende i Laodicea att köpa verklig rikedom på de olika områden där de själva trodde att de inget saknade. Detta är beskrivet i symboliska bilder av ”guld som är renat i eld”, ”vita kläder att skyla dig med” och ”salva att smörja dina ögon med” (3:18).

Den första bilden har förmodligen innebörden av att Kristus själv är den som kan rena människans själ. Han gör detta på ett sätt som kan beskrivas med rening av guld (jfr Mal 3:3). Det som behövde renas här var församlingsmedlemmarnas tro, så att den skulle bli genuin och äkta (jfr 1 Pet 1:7).

Den andra bilden handlar om vita kläder. Som vi varit inne på tidigare är detta en symbol för rättfärdighet rakt igenom Uppenbarelseboken (Upp 3:4, 5; 4:4; 6:11; 7:9, 13-14; 19:14). Det var också passande kläder att ha på sig vid högtider och festligheter. Kyrkan kan aldrig vinna Kristi rättfärdighet på egen hand, genom egna gärningar. Alltid talas det om att de vita kläderna ges åt de heliga (jfr Upp 6:11; 19:8). De har blivit vita genom att de har tvättats i Lammets blod (Upp 7:14). Utan dessa vita kläder av rättfärdighet är kyrkan, andligt sett, helt naken. Nakenhet är en biblisk bild som betyder andlig skam eller oduglighet (jfr Hes 16:35; 2 Kor 5:3).

Den tredje bilden innebär att församlingen i Laodicea var andligt blind. Medlemmarna trodde givetvis att de kunde se klart, eftersom de var rika och inte behövde något. Men Kristus rådde dem att smörja sina ögon med en andlig ögonsalva, så att de skulle kunna se hur långt de i verkligheten hade sjunkit. Kortfattat så behövde de vara ärliga, inse sitt tillstånd, och med iver omvända sig (3:19).

Laodiceas andliga liv och gärningar sägs vara ”ljum och varken varm eller kall” (3:15-16). Detta kan mycket väl vara en bild av de olika sorters vattensystem som fanns tillgängliga i staden och de två näraliggande städerna Hierapolis och Kolosse. Hierapolis var stället med de varma källorna. Detta vatten användes ofta i medicinskt syfte. Kolosse var, tvärtom, känt för sitt kalla och rena dricksvatten. Men vattnet i Laodicea ansågs vara kvalmigt och o-drickbart, ej användbart för något meningsfyllt syfte. Så precis som stadens vatten-system, så var kyrkan oanvändbar i tjänst för Kristus, och han var på väg att spotta/spy ut den från sin mun. Utan att veta så mycket om kyrkans tillstånd i de båda grann-städerna så kan vi kanske säga att Kristus önskade att kyrkan skulle vara mer som de båda – antingen varm som i Hierapolis, eller kall som i Kolosse, med dess olika innebörder.

Kyrkan uppvisar inte mycket av den kraft som kommer från Herren Jesus och den helig Ande. Bilden av den ljumma, kvalmiga vattnet kan tala om för oss att kyrkan både var halvhjärtad och i avsaknad av Guds kraft. Kyrkan byggde enbart på mänskliga vägar och strävande, inte på Kristi. Hon befann sig långt ifrån det levande vatten som hon så desperat behövde få från Honom (jfr Joh 4:10-14; 7:38-39).

Löfte till Laodicea (3:20-21)

I brevet använder Jesus en bild där han själv står vid dörren och knackar på själ och hjärta hos de självupptagna kristna i Laodicea. Någon eller något som står vid en dörr är en välkänd biblisk bild. Jesus använde den när han påminde sina lärjungar att hålla sig vakna och vara beredda (Mark 13:29). Jakob beskrev Kristus som domaren som står utanför dörren (Jak 5:9). Jesus uppmanade återigen sina lärjungar att vara beredda att öppna dörren när han skulle komma (Luk 12:36). Bilden av hur Kristus står utanför dörren och bultar kan också innebära att kyrkan i Laodicea faktiskt hade stängt ute honom!

Men, bilden är givetvis också en symbol för ett löfte. Kristus väntar uthålligt utanför dörren och hoppas att de troende i Laodicea kommer att öppna upp för hans korrigeringar och ändra sitt beteende. Om de bara gör det, så kommer han att komma in till dem och dela måltid tillsammans med dem (3:20). Just måltiden är ytterligare en stark bild i Uppenbarelseboken av den nära gemenskapen med Kristus i Guds rike (jfr Upp 19:9).

Detta leder fram till det sista löftet – en plats hos Jesus på hans tron, symbolen för att regera tillsammans med Honom (3:21). Om medlemmarna i Laodicea vänder om, så kan de både äta och dricka vid Jesu bord och sitta på regent-tronen och döma världen tillsammans med honom (jfr Luk 22:30). Fullbordan av detta löfte finns beskrivet när Kristus ska regera i ”tusenårs-riket” (Upp 20:4), samt i den evigt varande ny-skapelsen (Upp 22:5). Men de kristna i Laodicea måste segra, och det på samma sätt som Jesus själv har segrat (3:21). Han vann seger genom att ge sitt eget liv, och på grund av det har han fått ”all makt i himmelen och på jorden” (Matt 28:20) – något som också kyrkan kan få!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s