Kyrkan i världen, del 6

Postat: 30 juli, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Församling, Lärjungaskap
Etiketter:, , ,

Det femte brevet i Uppenbarelseboken är adresserat till församlingen i Sardes. Budskapet till de kristna där är minst sagt allvarligt. Läs genomgången med öppna ögon och öron för din egen församlings situation.

Det femte brevet: Till församlingen i Sardes (3:1-6)

1 Skriv till församlingens ängel i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död.
2 Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. 3 Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4 Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 5 Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. 6 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Den döda kyrkan (3:1-3)

Kyrkan i Sardes omnämns som ”död” (3:1). Den verkade vara levande – hade namnet om sig att vara det – såg ut att vara andligt vital från utsidan, men var i själva verket andligt livlös. Kyrkan var kristen enbart till namnet. Det är inte långsökt att låta tankarna gå till hur Jesus talar om Fariséerna: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet” (Matt 23:27). Kyrkan var i desperat behov av att stärka det som fanns kvar för att komma tillbaka till livet.

Vad var det som var dött med församlingen i Sardes och vad behövde återupplivas? För det första, det fanns inga tecken på någon förföljelse eller problem orsakade av yttre krafter. Det fanns heller inte någon heresi inom församlingen, som hos de flesta andra. Allting verkade vara väldigt lugnt och religiöst korrekt. Kanske var det en församling som var för bra för att vara sann? Dess religiöst klanderfria uppförande kan bara ha betytt en sak; att den fullt ut och i stillhet hade kompromissat med sanningen och det omkringliggande hedniska samhället. Det är det enda som kan förklara att det var så lugnt på ytan. Som kyrkofadern Tertullianus sade: ”Kristendom utan förföljelse är onormalt” (min översättning).

Paulus hade beskrivit sådana kristna genom att säga att de har ”ett sken av gudsfruktan” men i verkligheten förnekar de dess kraft (2 Tim 3:5). Denna församlingsgemenskap av levande döda behövde Guds kraft för att föra dem tillbaka till livet. Kristus ger dem därför ett väldigt enkelt, men kraftfullt budskap:”Vakna upp!” (3:2). Detta tilltal var menat att uppmuntra kyrkan till att handla. Medlemmarna skulle stärka det lilla som fanns kvar och hålla fast vid det och omvända sig (3:2-3). Om de fortsatte att sova varande Jesus dem att han skulle komma som en tjuv gör: ”du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig”, sade han (2:3).

Löfte till Sardes (3:4-6)

Medan de allra flesta medlemmarna av kyrkan i Sardes befanns sig i ett dött andligt tillstånd, så fanns det ”några få” som fortfarande var trogna Kristus och som inte hade ”smutsat ner sina kläder” (3:4). De blev lovade att de skulle få vandra tillsammans med Jesus och få nya vita kläder (3:4-5). Som vi redan sett så är färgen vit betydelsefull i Uppenbarelseboken och på fem andra ställen omnämns just vita kläder. Kyrkan i Laodicea behöver dem för att dölja sin ”skamliga nakenhet” (3:18). De 24 äldste var klädda i vita kläder (4:4). Martyrerna som väntar på Guds rättvisa dom ges vita kläder (6:11). ”De himmelska härerna” som uppenbaras tillsammans med Messias var också klädda i vitt (19:14). Den stora, oräkneliga, skaran av frälsta som stod framför tronen hade kläder som tvättats vita i Lammets blod (7:9, 14).

Allt detta sammantaget betyder naturligtvis att de ”några få” i Sardes som skulle få vita kläder skulle förklaras rättfärdiga inför Gud. De skulle få nya kläder som en gåva, vilket ännu en gång stryker under för oss att rättfärdighet inför Gud är inget vi själva gör oss förtjänta av. Vi kan inte arbeta oss till detta, utan enbart förklaras fria och rättfärdiga genom Jesu dyrbara blod.

I Bibeln symboliserar också vita kläder fest! Predikaren uppmuntrade människor att alltid låta sina kläder vara vita och att äta och dricka med ett glatt hjärta (Pred 9:7-8). De som blir klädda i vitt i Uppenbarelsebokens drama kommer att få festa vid Lammets bröllopsmåltid i Guds kungarike (Upp 19:9). Det kommer att vara deras stora segerdag, en dag då deras bästa finkläder ska sättas på, rena och vita.

De rättfärdiga segrarna i Sardes blev också lovade att deras namn skulle finnas i ”livets bok” (3:5). Endast de vars namn finns uppskrivna där kommer att bli insläppta innanför murarna till det nya Jerusalem (Upp 21:27). Tanken på en gudomlig skrivbok är en Gammaltestamentlig metafor för Herrens frälsning (jfr 2 Mos 32:32; Ps 69:28). Daniel fick veta att vid tidens slut ska ”alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken” (Dan 12:1). Det är också ett vanligt Ny-testamentligt sätt att tala om frälsning och att ha del i Guds rike (jfr Luk 10:20). Paulus använder sig också av bilden (se Fil 4:3). Hebréerbrevets författare talar om ”en församling av förstfödda, som har sina namn skrivna i himlen” (Hebr 12:23). Alldeles uppenbart är det att om man har sitt namn upptecknat i ”livets bok” så är det en symbol för frälsning och evigt liv. Till och med för de icke-kristna och icke-judiska innevånarna i Sardes skulle bilden vara känd. Städer i det gamla Grekland höll sig nämligen med register över dess innevånare. Dömda brottslingar blev normalt strukna ur detta register och gick på så sätt miste om deras medborgarskap.

Till sist lovade Jesus att kännas vid namnen på de som segrade i Sardes inför sin Fader (3:6). Detta är ett löfte, och en varning, som Jesus ger redan under sitt inkarnerade liv här på jorden: ”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen” (Matt 10:32).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s