Kyrkan i världen, del 4

Postat: 16 juli, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Församling, Lärjungaskap
Etiketter:, , ,

Det tredje brevet i Uppenbarelseboken är adresserat till Pergamus. Ibland blir genomgångarna ganska långa, men ta dig tid för det är viktiga budskap att reflektera över och spegla sig och sin samtid i.

Det tredje brevet: Till församlingen i Pergamus (2:12-17)

12 Skriv till församlingens ängel i Pergamus:
Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet:
13 Jag vet var du bor — där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. 14 Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt. 15 Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 16 Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd. 17 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Kristus presenterar sig själv för församlingen i Pergamus som den som har ”det skarpa, tveeggade svärdet” (2:12). Svärdet är symbolen för det genomträngande Gudsordet. Mer precist är det Ordet som ”är en domare över hjärtats uppsåt och tankar” och för vilket ingenting i skapelsen är dolt eller gömt(Hebr 4:12-13). Detta hade förmodligen stor betydelse med tanke på i vilken stad medlemmarna av församlingen i Pergamus bodde – en stad som var fylld av prakten och kraften från falska religioner.

Kyrkan blev påmind om att maktstrukturen i Pergamus felaktigt hade dömt Antipas, ett troget vittne, och avrättat honom som martyr (2:13). Men Gud kommer själv att döma alla världsliga system som står i opposition mot honom, av vilket Pergamus maktcentrum uppenbarligen var ett. Uppenbarelseboken beskriver Guds domar över ”världen” med väldigt detaljerade symboler. Den är representerad av staden Babylon, medan Guds folk representeras av det nya Jerusalem. Det religiösa klimatet i Pergamus var inte ett som befrämjade ett kristet liv och leverne. Det på grund av att ”satans tron” fanns i staden (2:12). Detta uttryck har varit föremål för skilda tolkningar, men det refererar mest troligt till att Pergamus var det största och viktigaste centrumet för hednisk religiositet, framför allt den kejserliga kulten. Staden stod som en symbol för hur profan makt och världslig religion tillsammans kan fungera som Satans företrädare här i världen.

Problem i Pergamus (2:14-16)

Kyrkan i Pergamus led av att vara attackerad utifrån, men samtidigt fanns det stora interna andliga problem. Detta beskrivs som att några håller sig till Bileams och Nikolaiternas lära (2:14-15). Att Uppenbarelseboken använder sig av Bileam som exempel visar oss vilken stor tilltro det fanns för de Gammaltestamentliga texterna och symbolerna. Berättelsen om Bileam återfinns i 4 Mos 22-24. Han var en profet som manipulerade Israel så att de hamnade under Guds förbannelse. Hans motiv var enbart egen vinning (jfr 2 Pet 2:15; Judas 6). Han hade blivit erbjuden rikedom och makt av Balak, den hedniske kungen, för att förstöra för Guds folk, Israel. Till sist fann han ett sätt att utföra kungens önskemål. Bileam kom på en plan som innebar att han fick Israelitiska män att bedriva otukt med Moabitiska kvinnor, samt att tillbe deras gudar och delta i deras gudars offermåltider (4 Mos 25:1-2). På så sätt förledde han Israels folk till synd gentemot Gud. De anpassade sig till den hedniska tillbedjan av avgudar och dess omoral. Bileam blev symbolen för en ond människa som förledde Guds folk till att synda.

 

Men på vilket sätt hade medlemmar i Pergamus bedrivit sexuell otukt och ätit mat som hade offrats åt avgudar (2:24)? Den här frasen syftar av allt att döma till mat som åts vid festivaler i staden där hedniska gudar ofta ärades och tillbads. På samma sätt fanns det sexuella ritualer och aktiviteter knutna till dessa. Men båda påståendena kan kanske också förstås som symboliska. I så fall står de för en mer generell religiös trolöshet, genom att kristna tog del i hedniska riter och festivaler. Oavsett vilken tolkning vi väljer, en bokstavlig eller mer symbolisk, så fördömer Jesus i kraftiga ordalag allt deltagande i festivaler och kulter där tillbedjan av avgudar, samt sexuell otukt, förekom.

Bileamiterna hade förmodligen försökt göra gällande att det inte var något farligt för en kristen att delta i hedniska festivaler och riter, eftersom all gudar kunde få plats i tillbedjan och det tjänade ett gott syfte i slutändan. Dessa okända lärare, eller självutnämnda profeter, med en metafor benämnda ”Bileam”, föreslog av allt att döma att de kristna skulle leva i närhet till den hedniska kulturen. Bileamiterna och Nikolaiterna såväl som andra heretiska grupper vi stöter på senare – de som följde profetissan som kallades Isebel – lärde sannolikt ut ungefär samma sak. G. R. Beasley-Murray skriver så här, gällande Nikolaiterna:

”De hävdade att avgudar inte betydde något… Därför behövde inte kristna tveka att ta del i hedniska fester, oavsett om de hölls bland handels-skråna eller i templet… Inte heller behövde de lida samvetskval över att erkänna Caesars gudomlighet, eftersom de kunde göra det i samma anda som flera hedningar gjorde – som enbart en gest av lojalitet mot Rom, utan någon religiös innebörd.”

Uppenbarelseboken avslöjar inga närmre detaljer kring vilka Nikolaiterna var. Inte heller definieras deras lära och tro särskilt ingående. Ireanus och andra tidiga kyrkofäder beskriver dock att Nikolaiterna praktiserade en form av ohämmad och tillåtande tro. De lärde och levde ut ett kristet liv med väldigt lösa moraliska tyglar, men utan tvekan under en logisk och teologisk täckmantel.

När nu några medlemmar i församlingen i Pergamus följde dessa läror innebar det att de hade kränkt den frihet och den nåd som de åtnjöt i Kristus. De hade avfallit från sin tro och övergått till en syndfull anpassning till avgudadyrkan och otukt. Hur allvarligt detta tillstånd faktiskt var för en del medlemmar  understryks av Jesu varning. Han skulle strida mot dessa heretiker med sin muns svärd (2:16). Misstaget som begicks av kyrkan i Pergamus får stå som en viktig lärdom för alla kristna i alla tider, som behöver kämpa för att bevara sin andliga sundhet i en mörk värld.

Löfte till Pergamus (2:17)

Åt dem som segrade i församlingen i Pergamus – som inte föll offer för de närvarande heresierna – gavs löftet om frälsning i bilden av ”det dolda mannat” och ”en vit sten” med ”ett nytt namn” (2:17). Manna är ännu en Gammaltestamentlig symbol. Det var maten som på övernaturligt sätt kom från Gud till Israels barn varje dag under deras 40-åriga ökenvandring (2 Mos 16:11-15). I Uppenbarelseboken står det för den andliga föda genom vilken Gud ger liv åt sitt folk. Det är, precis som frukten från livets träd, en symbol för frälsning och evigt liv.

Betydelsen av den vita stenen är inte lika klar. Flera tolkningar är möjliga, eftersom stenar användes i flera olika situationer i gamla tider. Om en vit sten gavs till en person mot slutet av en rättegång innebar det att personen var frikänd från anklagelserna om brott. Den symboliska innebörden för kristna är således klar. Guds barn har blivit frikända från sina synder genom Jesus rengörande offer. Genom hans försonande blod får vi fritt och för intet ta emot vår befrielse. Bilden av en rättslig dom kan också länka den vita stenen till den slutliga domen inför den stora vita tronen (Upp 20:11), där Guds rättvisa och nådefulla dom ska falla över mänskligheten.

En sten fungerade också ofta som en slags entrébiljett till allmänna festivaler och sammankomster. Symboliskt skulle detta då stå för att kristna har fått en entrébiljett till den stora Messianska festen i himlen vid Människosonens återkomst (Upp 19:9) En vit sten kan också ha representerat en glädjefylld och avgörande dag för de kristna – den dag då de får ta emot frälsningen som den stora belöningen. Den dag då Gud griper in i mänsklighetens historia på nytt och räddar kyrkan genom att låta de döda uppstå till nytt liv kommer självklart att bli en underbar och helt avgörande dag!

Vi ska också notera att färgen vit spelar en viktig roll i hela Uppenbarelseboken. Det talas om ”vita kläder” (3:5; 7:9), ”vitt linnetyg” (19:8, 14), ”vita hästar” (19:14) och ”en stor vit tron” (20:11). Färgen vit, i alla dessa exempel, representerar en form av andlig renhet, en rättfärdighet.

Innebörden av ”ett nytt namn” som står skrivet på dessa stenar har även det Gammaltestamentliga rötter (2:17). När han talar om Sion – som motsvarar en kyrka som gjorts perfekt – upprepar profeten Jesaja löftet från Gud till sitt folk: ”Du skall få ett nytt namn, som Herrens mun skall bestämma” (Jes 62:2). Det nya namnet indikerar att personen som får det har fått en ny status av Gud. Det är ett vanligt förekommande mönster i Gamla Testamentet. Jakob blir Israel (1 Mos 32:28), Abram blir Abraham (1 Mos 17:5), Sarai blir Sara (1 Mos 17:15). Även i Nya Testamentet förekommer detta. Simon blir Petrus (Joh 1:42) och Saul blir Paulus (Apg 13:9). Denna sed av att ge en person ett nytt namn tillsammans med en ny status var också vanlig i det romerska riket. Som ett exempel så blev Octavius till Augustus när han blev krönt till romersk kejsare.

För den kristne borde det nya namnet ha en betydande andlig innebörd. Jesus kommer att ge sina barn en ny status. De kommer att bli återuppväckta i Guds kungarike – med en helt ny existens och ojämförbar härlighet (Rom 8:18-21). Symbolen av nyskapande genom ett nytt namn är också något som går igen i Uppenbarelseboken. Vi kan läsa om ”det nya Jerusalem” (3:12; 21:2), ”en ny himmel och en ny jord” (21:1) och ”en ny sång” (5:9; 14:3). Och Gud säger i slutet av boken: ”Se, jag gör allting nytt” (21:5).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s