Längtan efter väckelse

Postat: 13 juli, 2015 av Martin Alexandersson i Reflektioner
Etiketter:

I många kristna sammanhang är väckelse något fantastiskt och eftersträvansvärt. För en del så minns man barndomens väckelse med nostalgi och önskar att det ska bli så igen. Andra studerar historiska väckelser och då kanske med syfte att försöka skapa samma ”mylla” som det var förra gången för att på så sätt framkalla (eller i alla fall hjälpa Gud på traven) en ny väckelse. Andra reser till andra delar av världen för att möta väckelser och – ofta – med en tydlig önskan om att få ta med sig väckelsen hem.

Få ord är också så missbrukade som just väckelse. Om ett gäng ungdomar kommer till tro så kan det benämnas väckelse. Och just väckelse verkar vara det ultimata beviset för att man har lyckats som sammanhang.

För egen del så tror jag att en väckelse behöver innefatta tre delar:

  • För det första handlar det om ett extraordinärt utgjutande av Guds ande.
  • För det andra kommer människor till tro i stora skaror
  • För det tredje kommer människor till tro genom att Gud själv drar dem till sig och inte genom våra goda planer, strategier och verksamhet.

Jag hade förmånen att bo hemma hos Sonja och Jan i Piteå för ett 10-tal år sedan. Jan hade kommit till tro i väckelsen som drog fram runt Piteå på 50-talet. Han berättade hur han hade cyklat flera mil för att komma till bönhuset och fått möta Jesus. Det var då bönemöte varje dag och frågan varje gång var ”vem från klassen är det som dyker upp nu?”. Det var ingen strategi eller mänsklig påverkan som gjorde att människor kom – utan Gud själv drog dem till bönhuset. Ofta genom att de hade fått syndanöd och sökte någonstans där de kunde få frid.

Mycket av det vi benämner som väckelse är enbart punkt 1 ovan. Där Guds ande är extraordinärt utgjuten, men där det ändå inte självklart kommer människor till tro. Det är något fantastiskt – men knappast väckelse!

Något som dock har slagit mig är varför vi är så väckelsefokuserade? Om mina tre punkter ovan stämmer så är ju väckelse något som bara Gud gör och vi är mest statister. Jag undrar om det inte är vår lathet och feghet som gör att vi ber om väckelse. Vi hoppas att det ska komma en väckelse som gör att mina grannar och vänner dras till kyrkan och kommer till tro utan att jag behöver dela min tro med dem. Eller att kyrkan ska spridas explosionsartat så att vi inte behöver jobba så hårt.

Bibelordet som jag tar med mig är från 2 Kor 6:2 ”Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.” och med bönen att Gud ska sända en väckelse, men i väntan på den så vill jag göra vad jag kan för att ”göra alla folk till lärjungar”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s