Kyrkan i världen, del 3

Postat: 9 juli, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Församling, Lärjungaskap
Etiketter:, , ,

Vår genomgång av sändebreven i Uppenbarelseboken går vidare. Idag är det församlingen i Smyrna som får en hälsning från himlen. 

Det andra brevet: Till församlingen i Smyrna (2:8-11)

8 Skriv till församlingens ängel i Smyrna:
Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen:
9 Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. 11 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.”

Vi behöver ingen direkt bakgrundsinformation om Smyrna för att förstå det budskap som församlingen där få, men ändå är det fascinerande att höra att denna stads skönhet, som vida överträffade Efesus, var en återuppstånden skönhet. Sju hundra år tidigare hade det gamla Smyrna blivit förstört och sedan legat i ruiner i århundraden. Staden som fanns på Johannes tid hade uppstått från de döda. I skarp kontrast till de fält som en gång var staden Efesus, existerar Smyrna än idag under namnet Izmir, den andra största staden i den asiatiska delen av Turkiet. Och uppståndelse var även vad församlingen där skulle få uppleva.

Kristus presenterar sig själv som den som ”var död och har fått liv igen”. Förutom kopplingen till staden i sig, borde det också vara väldigt uppmuntrande för de potentiella martyrer som återfanns i denna församling (2:8). Medlemmarna i Smyrnaförsamlingen kunde möta deras framtid, vad den än innehöll, med självförtroende och tillit. Oavsett vad som hände så skulle de återuppstå till det eviga livet tack vare honom som själv besegrat döden genom sin uppståndelse.

Problem i Smyrna (2:9-10)

Den förföljelse som församlingen i Smyrna kände av var extra prekär, eftersom det var den lokala judiska gemenskapen som utgjorde det största hotet. De var Guds folk genom ras och historia, men inte i verkligheten (Rom 2:28). De trodde att de utförde Guds vilja, men hädade istället Gud när de förföljde hans kyrka (se Joh 16:2). Ingen är jude enbart genom ras, religion och tradition, åtminstone inte som Nya Testamentet definierar en jude: Paulus gjorde detta klart när han skrev: ”Den är en jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven” (Rom 2:29). Kyrkan såg sig själv som Guds Israel; ”Det är vi som är de omskurna” (Fil 3:3). Tecknet var att tillbe och tjäna Gud i Ande och sanning och att sätta sin tro till Jesus Kristus.

De lokala judiska företrädarna kan ha satt press på myndigheter i området att göra något åt de kristna. Kanske var det någon form av ekonomiska krav som drev kyrkan till fattigdom (2:9)?

Men de kristna skulle inte tappa modet. Den uppståndne Kristus som stod på deras sida var han som själv i allra högsta grad hade gått igenom en ”Smyrna-upplevelse”. Fienden var stark. Bakom dessa judar stod ingen mindre än Satan själv och det var han, inte Abraham, som var deras andlige Fader (jfr Joh 8:33, 44). Men – bakom Satan står Gud, och Gud har fullständig kontroll.

Om en stor lärdom för kyrkan är att lidandet är oundvikligt, så är en annan att lidandet är begränsat. För församlingen i Smyrna skulle det vara en period på ”tio dagar”, någon gång i en snar framtid. Oavsett om vi tar dessa tio dagar bokstavligt eller som uttryck för en kortare period, så kvarstår faktumet att det skulle komma en elfte dag, en dag då lidandet skulle vara över. Guds allmakt och kontroll innebär inte att Satan är förhindrad att orsaka lidande och skada. Ingenstans utlovar författarna i Nya testamentet oss frihet från lidande i detta liv. Istället kan vi sammanfatta budskapet med orden från en broderad tavla som alltid hängt hemma hos min mormor och som jag påmints om mer än en gång i mitt liv: utan kors ingen krona. Men vad Gud i sanning utlovar är att även om kyrkan får lida till och med kroppslig död, så ska den aldrig lida den själsliga och andliga döden. Paulus hade förmodligen förstått något av detta när han skrev: ”Jag hävdar att en här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår” (Rom 8:18).

Budskapet är därför att församlingen i Smyrna inte ska vara rädda, utan trogna – de ska inte se till lidandena utan till den Allsmäktige – han som kontrollerar allt. De som håller ut och segrar ska inte bli skadade av”den andra döden” (2:11). Uppenbarelseboken beskriver den andra döden som en sjö ”som brinner av eld och svavel” (Upp 21:8). Det är den andra, eller eviga, döden och den har ingen makt alls över de trogna som istället har del i ”den första uppståndelsen” (Upp 20:6).

Löfte till Smyrna (2:10-11)

Kyrkan i Smyrna skulle istället få ta emot ”livets krona” (2:10). Denna krona är på grekiska stephanos (och inte diadema, som skulle motsvarat en kunglig krona). Stephanos var en krona, krans eller en trofé som vinnare av tävlingar fick. Det kunde också ges till romerska civila tjänstemän som hade gjort bra ifrån sig när de slutade sin tjänst. På samma sätt ska kristna, som tjänar Kristus, få ta emot sin segerkrona när de erövrar världen tillsammans med honom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s