Vem ska försvara yttrandefriheten?

Postat: 28 juni, 2015 av Martin Alexandersson i Insändare & Debatt

”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den” är ett citat som felaktigt tillskrivs Voltaire men som många utav oss ser som grunden i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet. Artikel 19 i FNs mänskliga rättigheter formulerar det: ”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” Men vem är det som idag försvarar denna grundlagsstadgade rättighet?

Den Islamkristiska organisationen Pagida har under våren fått tillstånd till torgmöten där de skulle få propagera för sin sak enligt ovanstående artikel och varje gång har ett stort antal motdemonstranter också slutit upp. I min egen hemstad, Göteborg, kunde ingen höra vad de sa eftersom motdemonstranterna överröstade dem. ”Vi ska med våra röster försöka begränsa dem, för vi tycker inte att rasister ska få nå ut med sina åsikter i Sverige” säger en av ledarna till Göteborgs-Posten. Med andra ord hävdar hon att yttrandefriheten inte gäller alla/alla åsikter. Här borde då journalisten ställt kritiska följdfrågor men dessa uteblir och frågan blir istället: ”Finns det inte risk att ni ger Pegida mer uppmärksamhet?”. Med andra ord: dessa åsikter är så förskräckliga att det är därför ok att grundlagen inte gäller dem.

Man skulle kunna hoppas att kristna skulle värna om detta, men nu senast är det kristna tidningen Dagen som fokuserar på att det var lugnt under demonstrationen och inte på att det var en seger för yttrandefriheten att Pagida denna gång kunde framföra sitt budskap (vilket inte gick förra gången). I Dagen läser man också om en kyrka som ringer i kyrkklockorna för att överrösta Pegida.

Under demonstrationen i Uppsala ropar motdemonstranterna ”Inga fascister på våra gator” vilket ju är en intressant önskan om inskränkning av grundlagarna. Minst lika intressant är tystnaden som resten av oss har kring dessa grupper som vill begränsa yttrandefriheten. En orsak är säkert vår önskan att vara med ”de goda” och är därför villiga att tänja på regler och moral i kampen mot ”de onda”.

En demokratis kvalitet brukar definieras hur väl man låter minoriteter och minoritetsåsikter finnas. Utifrån den definitionen kan man bli allvarlit oroad över utvecklingen. Vilken är nästa grupp där grundlagarna inte längre gäller för? Och när blir det inte längre möjligt att hålla en predikan för man blir överröstad av människor som inte håller med?

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Detta är instressant, viktigt, smått fascinerande och på många sätt rent skrämmande.
    Jag tänker på en krönika (i Dagen?) för lite sedan som tog upp detta med att till sist finns inga kvar som försvarar, när de ”sista” attackeras.
    Det är en mycket otäck utveckling detta, hur den s.k. samförståndsandan missbrukas i bl.a. Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s