Kyrkan i världen, del 1

Postat: 26 juni, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Församling, Lärjungaskap
Etiketter:, ,

Under ett antal sommarveckor kommer jag att gå igenom Uppenbarelseboken 1:9 – 3:22, där vi finner sju brev till sju dåvarande församlingar. Innehållet i dessa brev har mycket att säga oss även idag, om vad Jesus anser viktigt för den kristna församlingen. Idag, i och med den här inlägget, inleds serien och jag önskar en god och utmanande sommarläsning.

Uppenbarelseboken är nog för de flesta bibelläsare en både spännande och svår bok. Mycket har genom årens lopp blivit sagt om förståelse och tolkning av de många olika symboler och bilder som den ger oss. Men en sak är väldigt klart och tydligt om vi tror att Johannes uppenbarelse på ön Patmos verkligen ägde rum; i denna bok har vi de enda direkta Jesus-orden nedskrivna utanför de fyra evangelierna. De ord som Jesus ber Johannes att skriva ned är ett direkt meddelande från himlen till de sju dåtida församlingarna i mindre Asien, men kan givetvis också förstås som ett direkt meddelande till Jesu församlingar på alla platser och i alla tider (eftersom sju-talet är fullhetens tal). I denna bok ska vi ta en djupare titt på dessa sju brev. Vad är budskapet i dem? Varför tilltalar Jesus dem så som han gör? Och vad kan det betyda för oss, som Guds församling(ar) idag?

Varje brev inleds med orden från Jesus som säger: ”Jag vet”. Jesus vet om och känner till sin församling; tron som finns, tillbedjan som äger rum, arbetet som görs och situationer som uppstår. Han är den gudomlige ledaren av varje församling och han vandrar i dess mitt.

Kyrkan med Kristus i centrum (1:9-20)

9 Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 10 På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: 11 ”Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.” 12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.

17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet 19 Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. 20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.”

Fram till den dag då Johannes hörde ”basun-rösten” upplevde han förmodligen sin förvisning till ön Patmos mer som ett nederlag och deltagande i Jesu lidande än som en seger och deltagande i Hans kungarike. Bergen och gruvorna som återfanns på platsen där han var fånge var en omgivning som med lätthet kunde gjort vem som helst deprimerad. Vi kan nog utgå ifrån att han hade svårt att känna sig uppmuntrad. Men även fast han var fysiskt på ön Patmos när denna ”Herrens dag” inföll, så var han också ”i Anden”. Precis som Jakob för länge sedan (1 Mos 28:10-17) fick uppleva att den steniga ödemarken dit han hade flytt faktiskt var en port till himlen, så fick Johannes nu uppleva detsamma. Rösten talade, aposteln vände sig om och bilden av denna medelhavs-ö fick ge vika för en mer storslagen syn som presenterade en helt annan verklighet för honom.

Det som först fångade hans uppmärksamhet var de sju ljusstakarna av guld. Dessa ljusstakar var symboler för de sju församlingarna, som förklaras för oss i slutet av stycket. Även på andra ställen i Nya testamentet kan vi hitta bilden av kyrkan som ett ljus (till exempel i Fil 2:15, 16). De som lyser som ljus i världen, säger Paulus, är de som håller sig till livets ord. Så Jesus, han som själv är världens ljus (Joh 8:12), ger sina lärjungar samma titel (Matt 5:14)!

Betydelsen av den andra ljus-uppenbarelsen, de sju stjärnorna, är inte lika lätt-tolkad. En del menar att ”de sju församlingarnas änglar” är ledarna för kyrkorna, eller budbärare från dem. Andra säger att det kan vara deras ”Ande” i en mer modern betydelse av karaktär eller atmosfär. Alla dessa förslag menar jag ställer oss inför en rad problem och frågor. Det enklaste är nog att ta orden rakt upp och ner. Bibeln gör klart för oss på andra ställen (och inte enbart i apokalyptisk litteratur) att både individer (Matt 18:10; Apg 12:15) och nationer (Dan 10:13; 12:1) kan ha var sin ”ängel”, en andlig motpart i den himmelska världen. Det är inte långsökt att tro att detsamma kan vara sant om lokala församlingar. Hur som helst så är denne ängel och hans församling väldigt intimt sammankopplade; Kristi meddelande är adresserat till honom eller dem tillsammans. Och både stjärna och ljusstake, på olika sätt, ger ljus åt den här världen.

Men de båda svagare ljusen från jord och himmel verkar båda tyna bort av den glans och prakt som omger honom ”som liknade Människosonen”. Denna öppningsscen domineras fullständigt av härligheten hos ”vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus” (Tit 2:13). Vi förstår av vers 18 att det omöjligt kan vara någon annan – och synen av honom är i sanning något som får Johannes att tappa andan (vers 17). Utan tvekan ser han honom som Gud själv. Han beskriver honom med samma kännetecken som både Hesekiel och Daniel använder i sina syner för att beskriva Gud, och kanske påminns han om hans egna ord, de som han själv nedtecknat en gång: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9). Från denna stund, genom hela Uppenbarelseboken, är bilden av ”Kristus i centrum” bokens huvudtema. Allt som existerar, på jorden och i himlen, är beroende av sin relation till honom. Kanske finner vi också här en återspegling av 1 Mos 3:8, där Gud själv vandrar i Edens lustgård tillsammans med mannen och kvinnan som han skapat. Vi ska förstå vid båda dessa tillfällen att Herren Gud söker efter en relation till sitt folk. Han längtar efter att få interagera med dem och att få vara deras vägvisare i livet.

Denna bild kan hjälpa oss att också förklara en annan sak. De sju lampställen för våra tankar tillbaka till den ljusstake som stod i det tabernakel som Herren instruerade Moses att bygga. Moses, som precis som Johannes fick se en syn av en andlig verklighet, blev tillsagd att bygga en kopia av det han hade sett och de sju armarna på ljusstaken var förenade och blev till en och samma ljusstake. Johannes syn, däremot, ger oss bilden av att de sju ljusstakarna är åtskilda. Kanske är det meningen att vi i dem ska se kyrkan så som hon faktiskt är här i världen; bestående av församlingar utspridda här och där på lokala platser, mer eller mindre isolerade från varandra och som faktiskt kan bli fråntagna sin ljusstake (2:5). Men på det himmelska (andliga) planet är kyrkan enad och oförstörbar, eftersom hon är centrerad på och i Kristus. Ljusstakarna är utspridda över hela jorden, men stjärnorna hålls samman i Jesu hand.

Så som det var för Johannes, så måste det vara för alla som tillhör Jesus och är hans folk. I honom, som själv vet mycket väl vad just det innebär, delar vi ”lidandet och riket och uthålligheten”. Paradoxen för oss som kristna är att vi lider, men vi regerar. Det syfte som hela Uppenbarelseboken har är att få oss att se det första i ljuset av det andra.

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Denna serie ska jag med glädje följa!
    Jag får tyvärr erkänna att Uppenbarelseboken nog är det jag minst läst i NT. Mycket, fömodligen, beroende av att jag t.ex. sökt bra kommentar/predikan som ledning.
    Där kan det då nu bli ändring, tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s