Slutreplik i SvD: Tolerans är bättre än indoktrinering

Postat: 4 april, 2015 av olofedsinger i Apologetik, Insändare & Debatt
Etiketter:,

Den 2 april skrev EKHO:s förbundsordförande Erik Andersson en replik till min debattartikel om Sveriges genuspolitik och integrationsfrågan. Inte helt oväntat säger han rätt lite om det som var min insändares huvudärende. I stället fokuserar han på förskolans uppdrag att på olika sätt arbeta med hbtq-frågor. Min slutreplik i debatten har nu publicerats på SvD Opinion och kan även läsas här:

Erik Andersson tar i sin replik upp den brottning och den psykiska ohälsa som präglar uppväxten för många hbtq-personer. Även för mig är det självklart att vi ska göra vad vi kan för att stötta denna grupp, såväl som andra utsatta barn och ungdomar. Vidare är det självklart att vi alla har samma värde, oavsett sexuell läggning. Dessa värderingar kan dock leda fram till olika målsättningar och strategier.

Andersson konstaterar att ”det är i tidiga år som vi formas till de människor vi ska bli”, och förordar en aktiv social ingenjörskonst där vi ”börja[r] tidigt med det normkritiska arbetet” för att ”sedan fortsätta upp genom skolåren”. Strategin blir alltså, precis som i JämO:s, DO:s, HomO:s och BEO:s riktlinjer, att ifrågasätta – och i praktiken förneka – att det finns några legitima normer. Vad denna hållning i praktiken leder till börjar dock bli allt mer uppenbart, nämligen ett åsiktsförtryck där de som inte hänger med i svängarna antingen marginaliseras eller förtrycks av etablissemanget.

Ett betydande problem med Andersson strategi är också att den ligger långt från de värderingar som många av våra etniska och religiösa minoriteter håller för sanna. I min insändare tog jag det muslimskt dominerade Somalia och de kristna eller muslimska folkgrupperna i Syrien och Irak som exempel. Om dessa invandrargrupper, för att kunna integreras i det svenska samhället, måste bejaka den normkritiska strategin har vi en lång uppförsbacke framför oss. Vi ska ju komma ihåg att Sverige i stora delar av världen betraktas som ett skräckexempel just i frågor som har med sexualetik och samlevnadsfrågor att göra.

Både av detta och andra skäl kan det därför vara värt att överväga en annan strategi: tolerans. Tolerans betyder inte att alla måste tycka lika. Inte heller betyder det att barnen måste indoktrineras till att tycka ”rätt”, för att de annars riskerar att landa i uppfattningen att det finns ett syfte med att män och kvinnor kompletterar varandra och att de därtill är nödvändiga för släktets fortbestånd. Nej, tolerans betyder just det som jag skrev i min första insändare: att vi måste acceptera att alla inte är beredda att köpa hela paketet i den nuvarande svenska modellen, och även att visa respekt för detta. Detta samtidigt som vi ser och bekräftar våra hbtq-vänner i deras livssituation.

I en förskola där det finns barn från regnbågsfamiljer, och där barnen uttrycker frågor med anledning av detta, kan det därför vara viktigt att samtala om just tolerans. Kanske kan det också vara användbart med en sagobok med ett homosexuellt par. Men det är en helt annan sak att, som JämO, DO, HomO och BEO gör, föreskriva en omprogrammering av alla som inte är hbtq, genom att personalen ska ”se till att homo- och bisexualitet blir en lika självklar och integrerad del i verksamheten som heterosexuella normer och förebilder är idag”.

Och än en gång: risken är stor att det i förlängningen leder till en backlash både för hbtq-rörelsen och för integrationspolitiken i stort.

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Att lära ut tolerans är ett mycket bra förslag för att, kanske, lösa upp en del av knutarna.
    Du vet lite om mina tankar i detta och har kanske förstått att just bristen på tolerans för olika åsikter hos, ffa, de som ”tycker rätt” skrämmer mig. (Det gäller ju för övrigt i väldigt många fler frågor än om sexualitet och tro.)
    Du skriver bra och som jag ser det mycket balanserat Olof. Vi får be för att tolerans och respekt för varandras åsikter en dag verkligen ska gälla alla.
    Allt gott!

  2. olofedsinger skriver:

    Just så, Eva. Allt gott till dig också!

  3. Vivianne skriver:

    ”föreskriva en omprogrammering av alla som inte är hbtq”,”ett skräckexempel just i frågor som har med sexualetik och samlevnadsfrågor att göra”,”åsiktsförtryck där de som inte hänger med i svängarna antingen marginaliseras eller förtrycks av etablissemanget.” Och så vidare. Olof Edsinger tar i från fotknölarna när detta moras ska beskrivas. Var föreskrivs en omprogrammering? Har vi inte grundlagsskyddad åsiktsfrihet i Sverige? I vilka länder är Sverige ett skräckexempel? Källor, tack!

    • Jens G skriver:

      Hej Vivianne. Jag har vänner som vuxit upp delvis i Sverige och delvis i andra länder. I utlandet väljer de ofta medvetet att presentera sig som kommande från något annat av sina hemländer än Sverige, eftersom de har upptäckt att folk tittar snett på dem om de får höra att de kommer från det omoraliska Sverige.

      • Jens G skriver:

        Och det ryktet verkar då vara specifikt kopplat till frågor som har med trohet, familj, parrelationer och sexualitet att göra, om jag förstått saken rätt.

  4. olofedsinger skriver:

    Nja, så konstigt är det faktiskt inte Vivianne!
    Den i dag så bespottade heteronormen (som alltså inte är pk, men som ändå praktiseras av majoriteten av befolkningen) är enligt min mening den mest naturliga redan från unga år – i alla fall för dem som inte redan då identifierar sig som hbtq. När man enligt myndigheternas direktiv ska ”se till att homo- och bisexualitet blir en lika självklar och integrerad del i verksamheten som heterosexuella normer och förebilder är idag” menar jag därför att det blir just en omprogrammering.
    Angående Sveriges rykte i världen är det inte heller några nyheter jag kommer med. Redan för flera decennier sedan talades det allmänt om ”den svenska synden”. Och en stor del av klyftan mellan de muslimska länderna och Väst handlar om just sexualmoral och familjefrågor. För att inte tala om det ortodoxa Ryssland!
    Angående omgivningens reaktioner mot dem som inte hänger med på de nya tongångarna kan du ju ta ett färskt exempel med de båda modeskaparna Dolce & Gabbana efter att de gick ut med ståndpunkten att äktenskap och familj bör vara förbehållet personer av olika kön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s