Varför gör vi så olika bedömningar?

Postat: 26 mars, 2015 av olofedsinger i Bibeln, Insändare & Debatt, Lärjungaskap
Etiketter:,

I tisdagens nummer av Budbäraren hade jag med en insändare där jag kommenterade de senaste månadernas debatt inom EFS. Genom att sätta in saker och ting i ett lite större sammanhang hoppas jag få bidra till en större förståelse för varför vi gör så olika bedömningar inom rörelsen, särskilt när det kommer till Nya testamentets etiska undervisning. Rent konkret tror jag också att vi behöver göra upp med delar av den berömde lundaprofessorn Gustaf Wingrens teologi. Om vi inte gör det riskerar vi nämligen att isoleras från våra lutherska syskon i både Norden och Afrika. Insändartexten kommer här:

Det har knappast undgått någon att en debatt har blossat upp inom vår rörelse som har med kyrkans förhållningssätt till homosexualitet att göra. Denna diskussion har inte uppstått i ett vakuum. För att förstå varandra tror jag därför att vi behöver ta ett steg tillbaka och fundera på vilka mer grundläggande antaganden som kan ha lett fram till våra respektive förhållningssätt.

Även här inser jag samtidigt att det finns gott om relevanta perspektiv. Ett har med vår syn på Svenska kyrkan att göra: Har vi som inomkyrklig rörelse ”rätt” att ha en avvikande uppfattning än vår kyrkas ledning? Eller är vi i praktiken illojala om vi inte följer efter när Svenska kyrkan gör förändringar i sin lära?

Ett annat perspektiv handlar om EFS roll som folkrörelse: Innebär vårt bemyndigande av den enskilde lekmannen att EFS styrelse och ledning bör avhålla sig från att ge vägledning kring hur vi ska hantera frågor som har med tro och teologi att göra? Ibland uttryckt som att EFS ska vara ”ett föredöme i oklarhet”.

Ett tredje och närbesläktat perspektiv har med synen på ledarskap att göra: Är ledarnas primära uppgift att förvalta vad som kan betecknas som ”minsta gemensamma nämnare” för rörelsen i stort, eller har de ett uppdrag att ibland fatta beslut som en minoritet inte tycker är bra? (Att gå emot majoriteten är naturligtvis inte aktuellt i en demokratisk rörelse som EFS.)

Till detta kan läggas ett teologiskt perspektiv. Och detta skulle jag vilja säga lite mer om. Ganska ofta har jag hört att en ”luthersk” teologi betyder att vi som EFS:are inte ska fästa någon större vikt vid Bibelns etiska riktlinjer, i alla fall inte i de fall då dessa utmanar sådant som är accepterat i vårt samhälle i stort. Det enda vi ska fokusera på är ”evangeliet”, ofta definierat som Guds kärlek till alla människor. Om vi misslyckas med denna rågång riskerar vi att bli ”lagiska” eller ”reformerta” i vår teologi.

Samtidigt har jag de senaste åren haft en hel del kontakt med våra systerrörelser i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Medlemmarna i dessa är generellt sett betydligt flitigare läsare av både Luther och Rosenius än vi, och de sjunger psalmer av Lina Sandell som jag själv inte ens visste fanns. De står alltså i närmare förbindelse med våra lutherska lärofäder och -mödrar än de flesta av dagens EFS:are. Och det intressanta är att de har en helt annan definition än det som sägs ovan av vad det är att vara luthersk!

När jag för några år sedan läste Tomas Nygrens avhandling Lag och evangelium som tal om Gud kom jag fram till att en viktig förklaring till detta fenomen måste vara påverkan från den svenske teologen Gustaf Wingren. Wingrens teologiska program fick sin särart bland annat genom att han betraktade lagen som en följd av synden, och att den därför inte kunde ha något positivt att tillföra i det kristna livet. Som en följd av detta kom han att förneka också lagens tredje bruk, som är ett teologiskt uttryck för Nya testamentets vägledning till helgelse. Som förkunnare, hävdade Wingren, ska vi bara förkunna evangeliet. Den etiska vägledningen möter vi nämligen på andra sätt – i första hand i skapelsen och i de föränderliga seder och konventioner som råder i samhället i stort.

Wingren hade sin storhetstid på 50-, 60- och 70-talet, och många av EFS tongivande förkunnare kom att ta intryck av hans form av lutherdom. På 60-talet fanns hans böcker i kurslitteraturen på Johannelund, och hans kritik av väckelserörelsens syndakataloger gjorde honom intressant utifrån de processer som då pågick inom vår rörelse. Och eftersom samhället fortfarande var så präglat av kristna värderingar gjorde det inte någon större skillnad för vilka grundläggande etiska principer som hölls för sanna i våra kyrkor och bönhus.

Men i dagens Sverige är läget annorlunda. Klyftan mellan Bibelns och samhällets värderingar har ökat, något som samtidigt har avslöjat en betydande brist i Gustaf Wingrens teologi. Utifrån hans sätt att tala om lag och evangelium har man nämligen till stor del saknat redskap att hålla en kritisk distans till denna samhällsutveckling. Ännu tydligare har detta blivit i Svenska kyrkan, där man har uppdraget att fungera som folkkyrka och därmed har kommit att bygga mycket av sin identitet på att majoriteten av den svenska befolkningen ska vara med på tåget. Vad gör man då när majoriteten inte längre är präglad av de bibliska värderingarna?

Mot bakgrund av detta menar jag att tiden nu har kommit att göra upp med delar av Gustaf Wingrens definition av luthersk etik. Under en fas av EFS historia har den kanske tjänat oss väl, men i dag anser jag att den har blivit direkt skadlig. Framför allt skiljer den sig väsentligt från våra internationella samarbetspartners förståelse av den lutherska teologin. Om inte EFS på sikt vill isoleras från sina systerrörelser och -kyrkor – och detta gäller alltså både i Norden och övriga världen – bör vi därför ompröva vår hållning till ovan nämnda delar av Wingrens teologi. Kanske kan det också hjälpa oss att nalkas bibeltexterna på nytt, utan att på förhand betrakta delar av Nya testamentets undervisning som mindre relevant ur ett lutherskt perspektiv.

PS. Även i tidigare insändare i Budbäraren har jag kommenterat värderingar som jag på senare tid har förstått går att härleda till Gustaf Wingren. Se till exempel Tro och etik hör ihop i Bibeln (1997), Församlingen är förlåtna syndare (2000) och Det är fel att döma ut Guds lag (2001).

Annonser
kommentarer
  1. Eric skriver:

    Man önskade att EFS skulle påverka Svenska Kyrkan när det ingick ett samarbetsavtal. I stället har Svenska Kyrkan påverkat EFS i fel riktning.
    Varför fick inte EFS in fler sånger från Sions Toner i psalmboken? Många av väckelsens sånger saknas i Svenska Psalmboken.

  2. Anders skriver:

    Käre Olof.

    Jag läste din artikel i Budbäraren och tror att du har helt rätt. Eller rättare sagt att Tomas Nygrens analys är helt korrekt och att det är riktigt att tillämpa den på EFS nuvarande situation.

    Det är oroväckande när pastorer, präster och styrelsemedlemmar i EFS förutsätter saker som i grunden inte är lutherska. Wingrens missuppfattning av lagen förtjänar stark kritik, men passade de progressiva krafterna i Svenska kyrkan och EFS väl. Därför upptäckte man det möjligen inte. Vi är en evangelisk-luthersk rörelse och ska så förbli. Måtte EFS styrelse stå kvar vid sin ståndpunkt som är evangelisk-luthersk och apostolisk.

    • olofedsinger skriver:

      Instämmer helt i detta, Anders! För mig var det verkligen en aha-upplevelse att läsa Tomas avhandling, eftersom den förklarade för mig varför så mycket som har kallats för Lutherskt i EFS har ”skavt” – samtidigt som jag älskade att läsa Luthers Stora Katekes …

  3. annorzzz skriver:

    Termen luthersk är rätt gummibandsartad. Vad som helst kan bli lutherskt( ungefär som bibliskt) om man tänjer det.

    Om man tittar på de lutherska samfunden idag, är nästan vad som helst rimligt. Vad är då kittet som förenar? Vad förenar? Vad är en arkimedisk punkt? Är det att påven hade fel (har fel) o att även andra protestanter har fel?

    Ja jag ifrågasätter termen. Själv är jag katolsk (fd lutheran) o tror o bekänner allt ”kata holicos”, som Kyrkan alltid lärt, lär o kommer lära ända in i evigheten. Alltså är jag lutheran också (då Fr Martin var till 99% katolik; se t ex Semper Virgio, Immaculata, Kristi närvaro i Sakramenten osv).

    Allt Gott

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Annorzzz – termen kristen är väl också rätt gummibandsartad: vad som helst kan kallas kristet. Innebär det att begreppet är meningslöst? NEJ!!! Vi kan nämligen på goda grunder ifrågasätta somlig användning av begreppen. Gäller även begreppet luthersk. Ja, t.o.m. begreppet katolsk – enligt vad jag fått mej berättat finns det ett rätt urspårat samfund som kallar sej ”liberala katolska kyrkan”. Liberalteologer är dom, men katolska vill dom gärna kalla sej. Gammalkatoliker kallar sej en del men tycks ha spårat ut rätt rejält dom också (trots att Dillinger var en bra karl). Även romersk katolska kyrkan har, trots större läromässig stabilitet, hittat på en del icke-katolska läror som Kyrkan INTE alltid lärt, lär och kommer att lära, (utan alla jämförelser i övrigt). Innebär det att man kan säga: Om man tittar på de katolska samfunden idag, är nästan vad som helst rimligt? Nej, romersk-katolska kyrkan kallar sej katolsk med större rätt än övriga katolska kyrkor. Det är inte rimligt att liberala katolska kyrkan kallar sej katolsk, även om också romersk-katolska kyrkans användning av begreppet kan ifrågasättas (särskilt efter den stora schismen 1054). Och det är helt enkelt inte rimligt att t.ex. K-G Hammar kallar sej och betraktas som lutheran (Martin Luther skulle ha skrattat genom tårarna).

    Det är helt riktigt att du Annorzzz och varje troende romersk katolik är betydligt mer lutherska än Svenska kyrkans nuvarande ledning, som inte ens förkunnar rättfärdiggörelse genom tro (eftersom de så uppenbart dumpat pendangläran pm fördömelse genom otro). Liksom varje troende lutheran ligger mycket närmare fransiscaner och dominikaner (och katoliker i övrigt) än Svenska kyrkans ledning gör. Nu försöker t.o.m. biskop em Jonas Jonson (som jag annars mycket uppskattar för hans medvetenhet om 1900-talsmartyrerna) i Arguments senaste kyrkoårsbok smälla i oss att en vettig, apostolisk och allmänkyrklig påsktro a la Paulus m fl INTE innefattar den tomma graven och den kroppsliga uppståndelsen (bara för att Jesus – då himlafaren – visade sej på ett annat sätt för Paulus än för Maria Magdalena eller Emmauslärjungarna).

    Tack Olof för en analys mitt i prick!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s