Konsten att inte manipulera – del VI: Var noga med transparensen

Postat: 2 mars, 2015 av olofedsinger i Ledarskap

En annan dimension av hur vi som ledare kan undvika manipulation handlar om strukturerna kring vårt ledarskap. Alltså hur ”systemet” – eller varför inte: hierarkin – är uppbyggt.

Rent konkret är det av stor betydelse för en församlings eller ett annat sammanhangs trygghet att det är tydligt vilka beslut som fattas var. Självklart är det också viktigt att vi i realiteten hedrar de ordningar som vi gemensamt har kommit fram till. Att styrelsen, de anställda, äldsterådet, planeringsgruppen, årsmötet etcetera får fatta beslut om de saker som de har blivit avdelade för.

Några principer för hur ett tydligt och effektivt ledarskap kan struktureras kan var följande:

  • Strukturen behöver skapa utrymme för så många gåvor och tjänster som möjligt att blomma. Dess huvudsyfte får inte vara att vingklippa eller hålla tillbaka dem som är utrustade för en viss funktion; tvärtom bör det vara att ge dem en plattform som de kan verka utifrån – för gemenskapens bästa. Detta gäller både dem som är huvudledare och dem som har en annan uppgift i sammanhanget.
  • Ledarskapet ska utövas av dem som är kallade, avskilda och sända till denna uppgift. I alla sammanhang finns det också ett informellt ledarskap. Detta behöver inte vara fel. Farligt blir det först när de som är informella ledare är okända för det formella ledarskapet, eller när de använder sitt inflytande för att underminera de utsedda ledarnas beslut.
  • Den yttersta makten bör alltid ligga i ett demokratiskt forum. Inte så att alla beslut ska fattas av ett årsmöte eller ens av en styrelse. Men om det uppstår frågetecken kring hur ledarskapet sköter sina uppgifter, bör det vara möjligt att föra upp frågan till en högre, demokratisk instans. Folket – normalt i form av styrelsen – ska alltid ha en möjlighet att tillsätta och avsätta sitt ledarskap.
  • Detta betyder inte att man inte kan ge långtgående mandat till dem som blivit utsedda att vara ledare. Det viktiga är att mandatet från början utgår från ett demokratiskt forum, och att det är tydligt uttalat. (Detta gäller i första hand juridiska personer, till exempel församlingar och organisationer – särskilt om det finns en ekonomi att förvalta. I andra sammanhang kan det fungera på ett annat sätt.) Ytterst sett är det naturligtvis Herren själv som ger en ledare hans/hennes mandat. En styrelses – liksom ett årsmötes – uppdrag är därför att identifiera och bekräfta detta.*
  • Slutligen är det viktigt att mandatet alltid går hand i hand med ett personligt ansvar. Stort ansvar – stort mandat. Litet ansvar – litet mandat. Allt annat skapar otrygghet både för ledarna och för sammanhanget i stort.

I EFS i Mikaelskyrkan har vi funderat ganska mycket på den här typen av frågor. Under vårt första år som församling hade vi exempelvis ett bibelstudium i våra hemgrupper, där vi tillsammans försökte ringa in några av de bibliska principerna för hur ett lokalt församlingsledarskap ska se ut. På så sätt kom vi bland annat fram till att vi – trots att detta är en ovanlig modell inom EFS – behövde tillsätta någon form av äldsteråd vid sidan av den demokratiskt valda styrelsen. Till detta delegerade vi sedan vad som kan beskrivas som de ”mjuka” frågorna i församlingen: själavård, medlemsvård och förbönstjänst. Både då och nu säger nämligen vår erfarenhet att styrelsen saknar tid – och ibland också kompetens – för att hantera dessa saker.

För att undvika att äldsterådet börjar leva sitt eget liv har vi samtidigt varit måna om att arbeta med transparensen. Rent strukturellt är det exempelvis så att äldste fungerar som ett utskott till styrelsen. Även om de inte har blivit tillsatta i samband med vårt årsmöte finns det alltså möjlighet för styrelsen att – i händelse av en förtroendekris – ta ifrån äldste sitt mandat, eller entlediga någon av dem som sitter där.

Vi har även kommit fram till att de strategiska frågorna som har med församlingens verksamhet att göra behöver beslutas om i styrelserummet. För transparensens skull tror vi helt enkelt att detta mandat bör vara förlagt till ett demokratiskt forum – även om äldste kan vara med och förbereda ärendet.

Slutligen har vi infört den ordningen att styrelse och äldste varje vecka har en timmes gemensam morgonbön. Detta gör att grupperna på ett naturligt sätt får tillfälle att mötas, och då även dela sina olika utmaningar både med varandra och med Herren.

Genom att hedra de ordningar som vi gemensamt har fattat beslut om – och genom att introducera våra nya medlemmar i hur strukturen är tänkt att fungera – skapar vi de förutsättningar som krävs för att församlingen ska känna sig trygg med hur saker och ting fungerar. På så sätt tror jag också att ett tydligt och gåvobaserat ledarskap kan kombineras med en stor öppenhet och transparens, där ingen ska känna sig utmanövrerad på grund av bristande insyn i systemet.

* Mer om detta i mitt kapitel ”Ledarskap och mandat”.

Denna text ingår i min bok Ledare i Guds rike: Bibliska principer för den kristna tjänsten (Gospel Media 2013). För mer info, gå in här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s