Konsten att inte manipulera – del IV: Se upp med ledarkulten

Postat: 27 februari, 2015 av olofedsinger i Ledarskap

Det är inte bara som ledare som vi kan känna frestelsen att framstå som starkare eller mer lysande än vi egentligen är. Även de vi leder kan projicera denna typ av önskemål på oss. Aposteln Paulus kämpade en hel del med församlingar som ställde förväntningar på honom som han varken kunde eller ville leva upp till. Som han skriver till församlingen i Korinth: ”Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska” (2 Kor 12:20).

Särskilt om vi har en tjänst som ”sticker ut” kan det av detta skäl vara viktigt att betona det allmänna prästadömet – att alla kristna har ett uppdrag i Guds rike och att alla har en del både i skapelse- och missionsuppdraget (jfr 1 Pet 2:5, 9). Ett enkelt uttryck för denna hållning kan vara att ställa frågan till dem som brukar vara tysta i en grupp om vilken åsikt de har i en viss fråga. Samt, naturligtvis, att ta det de säger på allvar. Om människor inte känner att de blir lyssnade till, är det ju ganska givet att de med tiden kommer att tystna.

Kopplat till detta finns också det som vi var inne på tidigare, om betydelsen av att ha olika personlighetstyper i ett ledarteam.* Olika människor tar fasta på olika saker; de ser olika infallsvinklar i en gemensam problematik. Det bibliska idealet är därför inte en ensam ledare vars ord i alla lägen är lag. Snarare är det det förhållningssätt som fanns hos Israels ledare Mose: ”Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” (4 Mos 11:29).

Självklart innebär detta att en ledare måste finna sig i – och ibland till och med uppmuntra – att bli ifrågasatt. En sådan som Paulus drog sig inte för att gå till rätta ens med den store ledaren Petrus (se Gal 2:11-14). Ett första steg för att underlätta för detta tror jag är att vi försöker anstränga oss att vara tydliga. När vi är tydliga med vad vi tycker och tänker, kan vi nämligen få en öppen dialog om alternativen i en viss situation – om vilka argument som väger tyngst.

I vissa lägen kan det samtidigt vara viktigt att vi som ledare väljer att vänta med att säga vad vi tycker och tänker. Risken är annars att vi på förhand styr diskussionen, så att den fråga som diskuteras inte hinner belysas ur alla de perspektiv som är önskvärt.

Risken med att som ledare öppna för ifrågasättanden och diskussion är förstås att vi på samma gång öppnar för krafter som bryter ner i stället för att bygga upp. Vi har tidigare varit inne på hur ”dumma och meningslösa dispyter” (2 Tim 2:23) kan bli till skada för ett sammanhang. Att helt kväva denna typ av samtal har dock ett ännu högre pris.

Ibland kan det även vara så att vi inför ett viktigt samtal behöver gå in och i bön binda de makter som kan komma att provoceras av det vi ska behandla. Detta utifrån insikten att det finns andliga snarare än mänskliga krafter bakom mycket av det som skapar oreda i Guds rike (se Ef 6:12; 2 Kor 10:3-6). Den osynliga världen är lika verklig som den synliga, och förvirring eller upproriskhet kan med fördel bekämpas redan i bönekammaren.

*) Se kapitlet ”Inget soloprojekt”.

Denna text ingår i min bok Ledare i Guds rike: Bibliska principer för den kristna tjänsten (Gospel Media 2013). För mer info, gå in här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s