Insändare i Budbäraren till stöd för EFS ledning

Postat: 21 februari, 2015 av Jonas Nordén i Reflektioner

I senaste numret av Budbäraren är vi ett tiotal präster med tjänst i EFS som skriver en insändare till stöd för EFS Missionsföreståndare och styrelse. Den senaste tiden har det varit ganska mycket ifrågasättande från andra om EFS hållning i frågan om samkönade äktenskap och flera har uttryckt ganska kraftig kritik mot både EFS styrelse och vår högste ledare, både i Budbäraren och i Kyrkans tidning.

Vi som skrivit under denna insändare kände att vi ville visa på en annan sida. Vi ville visa att det finns ett stort stöd för EFS ledning och dess uttalanden och hantering av denna fråga bland EFS medlemmar och anställda. Så här skriver vi i all enkelhet:

Vi vill uttrycka vårt stöd

”Den senaste tiden har det debatterats, både i tidningar och på sociala medier, hur EFS ska förhålla sig till Svenska kyrkans beslut att som samfund förrätta samkönade vigslar. I vissa av inläggen har man fått känslan att bejakande av samkönade vigslar är en nödvändig förutsättning för att på ett trovärdigt sätt förmedla evangeliet i vår tid. Vi, präster som har gått ut i EFS-tjänst under de senaste femton åren, vill med denna insändare säga att vi är många – inte minst i den lite yngre generationen – som gör en helt annan bedömning. Vi menar i stället att ett trovärdigt kristet vittnesbörd förutsätter en trohet mot Bibeln som Guds ord. Något som vi menar att ordningen med samkönad vigsel inte återspeglar.

Vidare vill vi uttrycka vårt stöd för vår missionsföreståndare och vår demokratiskt valda styrelse. Vi tycker att dessa har haft en respektfull ton i sina uttalanden i denna fråga, och för rörelsens enhets skull vill vi – precis som de – vädja till våra kollegor som bejakar samkönad vigsel att avstå från detta så länge ni har tjänst i EFS. Vår bedömning är att majoriteten av EFS-anställda präster delar denna hållning. Så för enheten, bibeltrons och det kristna vittnesbördets skull: låt oss slippa göra denna fråga så stor att den i praktiken kan komma att splittra vår rörelse i två delar.”

Annonser
kommentarer
  1. John Wiborn skriver:

    en helt riktig bedömning av våra EFS präster
    Jag tackar Gud för dem.

  2. Kerstin skriver:

    Tack för att ni skrev

  3. Vivianne skriver:

    EFS gräver sin egen grav här. Tack för den tid som varit. Människor nyttjar de förståndsgåvor som Herren givit dem i stället för att lyssna till självutnämnda skriftlärda.

  4. Vivianne skriver:

    Om bibelns ord ordagrant ska gälla, ska ju också kvinnan tiga i församlingen. Stöder EFS den uppfattningen också?

    • Jonas Nordén skriver:

      Hej Vivianne. Om EFS gräver sin egen grav eller inte återstår väl att se. För egen del tror jag ju tvärtom, att här har EFS en unik möjlighet inom Svenska kyrkan att bli en röst och en sammanhang för alla dem som brottas med denna fråga och också tycker att kyrkan i stort har gått åt fel håll.
      När det gäller frågan om att kvinnan ska tiga i församlingen, så är det en mycket mer komplicerad fråga. Vårt bibelmaterial pekar i olika riktningar där och det är fullt möjligt att komma fram till olika hållningar i den frågan och ändå vara trogen Bibeln. Personligen tror jag i just den frågan att riktat ord till församlingen i Korint är av annan sort än en evigt gudomlig befallning (men här finns naturligtvis mycket att säga). När det gäller frågan om samkönade sexuella relationer och äktenskap så är Bibelns ord entydigt i fördömande ordalag. Det är det som utgör grunden för mitt och vårt tänkande när det gäller detta. Guds välsignelse till dig.

      • Vivianne skriver:

        Det är just sättet du resonerar på som jag tänker är inkonsekvent. Ibland är det det bokstavstrogna som ska gälla och ibland det tolkande, lite upp till det egna tyckandet. Notera att det i bibeln inte står ett ord om att fördöma exempelvis slaveri. Tvärtom talas det om slaveriet som om det vore en självklarhet. Detta gäller både NT och GT. Betyder detta att vi ska acceptera slaveri, eller för att använda en modernare term: trafficking? Nej, jag har utomordentligt svårt att förstå den som inte är konsekvent i resonemanget. Annars måste vi också lyfta frågor som folkmord, barnaga, att sälja sina barn som slavar, dödande av häxor, de som jobbar på söndagar och så vidare. Vad är rätt och vad är fel?

  5. Jonas Nordén skriver:

    Som sagt, mycket av detta behöver mer utrymme än vad som är rimligt i ett sådan här forum, men låt mig ändå kort kommentera något.
    När det gäller just frågan om homosexuell samlevnad finns det inte mycket att tolka i vårt Bibelmaterial. Det är helt entydigt. Det är det som är den stora skillnaden från t.ex. frågan om att kvinnan ska tiga i församlingen. Vi har ju texter som uttryckligen säger att kvinnor profeterar och går med evangeliets budskap till andra, som på så sätt motsäger Paulus direkta ord till församlingen i Korint. Därav det komplicerade i just den frågan.
    I övrigt bör vår tolkningsnyckel alltid vara Jesus Kristus själv. I just äktenskapsfrågan hänvisar han till Guds skapelseordning med en man och en kvinna som lever tillsammans (utifrån 1 Mos 2).
    När det gäller just slaveriet säger ju faktiskt Paulus att ”nu är ingen längre … slav eller fri”, vilket ju mycket väl kan tolkas som att vi inte längre ska bruka det systemet.
    I övrigt gäller ju att Jesus i och med sitt liv, sin död och sin uppståndelse uppfyllde (och därmed ”avslutade”) lagarna i GT. Vi behöver till exempel inte offra djur längre för vår synd. Vi ska inte heller leva efter principen ”öga för öga, tand för tand” utan istället ”vända andra kinden till”. Mycket av det som pågick under GT:s tid är alltså inte längre nödvändigt att följa för en kristen människa, som följer Jesus. Men det finns en del som även de NT:liga författarna fortfarande håller fast vid, även efter det att de blivit kristna. Uppfattningen om att homosexualitet är en synd är en sådan sak. Däremot blir lagar om omskärelse, det stränga sabbatsbudet och olika matföreskrifter inte längre normerande för en kristen. Det är så de flesta av oss tänker som har denna uppfattning kring samkönade vigslar. Tack för dina tankar och jag kan gärna fortsätta samtalet. Guds frid.

    • Vivianne skriver:

      Angående Jesus ord om mannen och kvinnan (Matt.), så var det ju ett svar på en direkt fråga från några fariséer rörande skilsmässa. Att ta detta svar som argument för vad Jesus tänkte om homosexualitet, blir fragmentiserad teologi och inte riktigt hederlig argumentation. Att dessutom argumentera med att GT:s lagar och synsätt inte riktigt gäller motsägs också av hur du säger Jesus motiverar sitt svar: han hänvisar till GT:s skrifter. Nej, låt i stället Bibelns kärleksbudskap lysa över vår bibeltolkning och låt oss dessutom acceptera detta faktum: Gud har skapat oss alla, de flesta till heterosexuella, några till homosexuella.

      • Jonas Nordén skriver:

        Eftersom det är det enda Jesusord om äktenskapet vi har, så får det kanske ändå en rätt så stor betydelse för oss? Han säger ju faktiskt att Gud har fört samman man och kvinna och det ska inte människan bryta. När det gäller GT är det ju ett faktum att en del av materialet där får legitimitet också i NT, som exempel detta citerade ord av Jesus. Annat har haft sin tid, inom förbundet mellan Gud och Israels folk. Saker som NT:s författare fortfarande hänvisar till som viktiga för oss kristna bör rimligtvis fortfarande vara gällande för oss. Paulus skriver mycket klart och uttryckligt om just samkönade relationer i negativa ordalag, och ingenstans finns där ens en öppning för att det skulle kunna vara något som anses okej inom den kristna kyrkan.
        Att alltid hänvisa till kärlek som den enda grunden för etik är väldigt problematiskt, eftersom kärleksbegreppet också är ett ämne för tolkning. Vad betyder uttrycket ”Bibelns kärleksbudskap?” Vi har bara ett ord för kärlek. Grekiskan har tre vanligtvis använda. Det är dessutom ett bibliskt uttryck (Paulus) som säger att kärleken inte finner någon glädje i orätten, men gläds med sanningen. Det skulle behöva funderas på oftare, tror jag.

  6. Anders skriver:

    I kyrkostyrelsens förslag till samkönade äktenskap skriver man:
    ”Jesus såg […] äktenskapet som en trogen relation mellan just man och kvinna enligt Guds ursprungliga avsikt”. Trots att Jesu själv hade den traditionella synen på äktenskapet menar dock kyrkostyrelsen att andra ”tolkningsperspektiv” kan trumfa detta. Ett av dessa är den för Svenska kyrkan så säregna tolkningen av ”kärleksbudskapet” som bl.a. Vivianne ovan anfört. Kyrkostyrelsen anför fler skäl, bl.a. ”rättviseperspektivet”.

    Det vore stor skada om EFS styrelse antog en mindre frimodig hållning till den traditionella äktenskapssynen än man gjorde bl.a. 2005. EFS borde inte ta ett steg bakåt genom att fokusera på att EFS rymmer en ”mångfald”. EFS borde fokusera på vad som är en riktig tolkning av Jesu ord samt vilken fundamental betydelse detta har för församlingsliv i Sverige och våra utrikes kyrkorelationer. Enskilda EFS-prästers omfamnande av Svenska kyrkans nyinrättade äktenskapssyn, vilket startade denna debatt, kan nog lösas genom att dessa präster får ”hemortsrätt” i EFS.

    • Jonas Nordén skriver:

      Klokt skrivet. Tack!

    • Vivianne skriver:

      Jesusordet du förmodligen refererar, eller kommer att referera till lyder som följer: ”Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?” Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” De frågade: ”Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?” Han svarade: ”Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.” (Matt 19:3-9)
      Vi kan tydligt se att detta Jesusord handlar om skilsmässa mellan två makar och inte Jesus åsikt om homosexualitet. När får vi se frågan om skilsmässa (som ju Jesus har en mycket bestämd uppfattning om – man får inte skilja sig – bli lika viktig som frågan om homosexualitet (som ju detta bibelord inte handlar om)? Den typ av argumentation jag ser i det här kommentarsfältet är för mig en visserligen effektiv, men lätt genomskådad retorik: man plockar ut ett citat ur en helhet och får på så sätt fram en ny betydelse. Men, det är helheten – Guds kärlek – vi ska vägledas av.

      • Jonas Nordén skriver:

        Bästa Vivianne. Som du ser i Anders kommentar har till och med kyrkostyrelsen förstått att äktenskapet mellan man och kvinna är Guds intention och att Jesus erkände detta. Det är ju hela poängen med att hänvisa tillbaka till 1 Mos 2:24. Problemet då blir ju mycket riktigt att vår kyrka ser förbi detta och väljer att se det hela på ett annat sätt. Mycket medvetet – och mycket problematiskt för all de av oss som vill följa Jesus, och inte tidsandan.

        Förresten: Du har fortfarande inte svarat på frågan jag undrade över: Vad betyder uttrycket ”bibelns kärleksbudskap” som du refererar till? Det är ju väldigt viktigt, eftersom det hela tiden används som argument i den här typen av frågor. Men mig veterligt finns det ingen direkt och tydlig definition av detta?

  7. Anders skriver:

    Jesusordet i Matt 19:3-9 handlar inte om sexuell läggning utan om skilsmässa, men poängen för de som motsätter sig samkönade relationer är ju att Jesus argumenterar för sin ståndpunkt om trohet utifrån skapelseordningen, vilket tycks inkludera en avsikt med att Gud skapade oss till man och kvinna. Det är också däri problemet ligger med samkönade relationer. Det är alltså fullt legitimt att hänvisa till Matt 19 avseende samkönade relationer trots att Jesus mycket riktigt svarar på en annan fråga.

    Mitt härmed sista inlägg i denna diskussion gäller hänvisningen till Guds kärlek/kärleksbudet som något överordnat och ständigt viktigast. Går vi till evangeliet har Jesus faktiskt gett kärleksbudet en tolkning. Han kopplar det till medmänniskan och till Guds bud. Medmänniskan i den meningen att varje människa ska mötas med respekt kan vi tänka oss. Guds bud i den meningen att det Gud har sagt är viktigt och värt att lita på. Även till detta sista finns en stark koppling till skapelsen i så motto att Gud lagt ner sin vilja i skapelsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s