Samtidigt rättfärdig och syndare

Postat: 4 februari, 2015 av olofedsinger i Guds rike, Ledarskap
Etiketter:, , ,

I dag känner vi, och sörjer, med våra kristna syskon på Livets Ord. Att få se sin tidigare herde vända ryggen åt allt det som han tidigare har försvarat – och jag tänker här både på församlingen och på den betoning av äktenskapet och den kristna helgelsen som varit så central i Robert Ekhs förkunnelse – och därtill lämna sin egen familj i en svår och utsatt situation, måste vara hemskt. För alla parter.

Därmed är det också naturligt att ett antal frågor kommer upp till ytan: Var vår pastor någonsin värd att lita på? Hur länge har han levt detta dubbelliv? Kan jag lita på hans undervisning i stort, när han nu väljer att vända ryggen till sitt eget livsverk? Flera av dessa frågor har som bekant redan ställts med anledning av Ulf Ekmans konversion. Men skillnaden där är förstås att det knappast är någon synd att bli katolik. Även om det är ett väldigt stort steg för en evangeliskt kristen församlingsledare.

Men nu är det inte dessa individers personliga beslut som jag vill kommentera. Vad jag vill peka på är i stället att vår tro alltid måste bygga på något mer än våra andliga ledare. Och det gäller för övrigt i lika hög grad om vi har goda eller dåliga ledare. Den vi framför allt är kallade att följa är nämligen Jesus Kristus, och vi ska bara följa våra ledares exempel i den mån som detta återspeglar vår Högste Herdes natur (jfr 1 Kor 11:1).

I den lutherska kyrkan finns ett uttryck som kan vara bra att påminna sig om i dagar som dessa. Det lyder: simul iustus et peccator. Eller på modern svenska: samtidigt rättfärdig och syndare. Som kristna är det nämligen just så det är. Vi är aldrig helt och hållet ”rena” i oss själva. Syndens makt att förleda, själviskheten och otron, lurar alltid någonstans i skuggorna. Endast Jesus är fullkomlig, och även om vi har ett ansvar – både som ledare och lärjungar – att vandra helgelsens väg behöver vi en sund självinsikt när det gäller detta.

Med denna insikt behöver vi inte heller bli lika chockade när en sådan sak som den med Robert Ekh händer. Inte så att det inte skulle vara allvarligt. Inte heller att det inte är överraskande. (Det är både chockerande och tragiskt!) Men så att det inte behöver skaka om det som är själva vår trosgrundval. Vår tro bygger inte på andra människor – utan på Jesus, hans ord och löften. Och på motsvarande sätt: Sanningen i våra ledares förkunnelse förtas inte av att de i ett senare skede väljer att vända denna förkunnelse ryggen. Det intressanta är om det som de har sagt har varit förankrat i Guds ord.

Därmed inte sagt att det som nu har hänt inte skulle vara illavarslande. Det stämmer till både ödmjukhet och självrannsakan när en sådan här sak händer: Finns det något i vår kultur som kan ha befrämjat denna utveckling? Har det funnits köttsliga attityder på andra områden som vi har haft överseende med, och som i förlängningen har banat väg för detta? Dessa frågor har jag själv inte något svar på. Men jag förutsätter att de kommer att ställas av Livets Ords nya ledning.

Under tiden får vi alla vara med och be både för Livets Ord och för andra delar av Kristi kropp i Sverige. Jag har en stark känsla av att vi lever i en tid då ”allt som kan skakas ska skakas”, och vi har sannolikt bara sett början på detta. Om så är fallet har vi anledning att också läsa fortsättningen på detta sammanhang i Hebreerbrevet: ”När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld” (Hebr 12:28–29).

Annonser
kommentarer
  1. BjorkBloggen skriver:

    Bra inlägg, men jag håller däremot inte med om själva poängen.

    ”I den lutherska kyrkan finns ett uttryck som kan vara bra att påminna sig om i dagar som dessa. Det lyder:simul iustus et peccator. Eller på modern svenska: samtidigt rättfärdig och syndare. Som kristna är det nämligen just så det är. Vi är aldrig helt och hållet ”rena” i oss själva”

    Bibeln säger att det är den som GÖR rätt som är rättfärdig. Inte den som duckar bakom Jesus.

    ”1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig.”

    Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

    Rom. 6: 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET?

    Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,35 utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

    • olofedsinger skriver:

      Visst, Annika. Det är ovanstående bibelord som döljer sig i uttrycket ”samtidigt rättfärdig”. Det är också där som vi har vår djupaste identitet. Jag har just kommit ut med en bok om helgelsen, så jag är helt med på att dessa bibelord är viktiga! Men vår mänskliga svaghet kommer ändå att kvarstå. Det är därför vi som ledare behöver stå ansvariga inför andra människor, det är därför profetiska tilltal behöver prövas etc.

  2. Eva H skriver:

    Väl skrivet. Jag är glad du betonar både dubbelheten syndare och rättfärdig och det faktum att ledare (i församling eller annorstädes) aldrig får bli störst.
    Ber för L.O. och kanske ffa för den familj som lämnas. (Jo, R.E. också givetvis.)

    • BjorkBloggen skriver:

      Jag tror inte på det här med Dualism som är en form av gnosticism. Vi är antingen rättfärdiga eller orättfärdiga – beroende på om vi lever heligt. Paulus lär oss att vi framgångsrikt kan leva utan att ge in för synden. Att frestas och att ha begär är inte synd i sig självt, men att ge in för dessa är synd.

      Rom. 6:13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten

      • olofedsinger skriver:

        Hej igen! Inför Gud är vi mycket riktigt antingen rättfärdiga eller orättfärdiga – men inte pga våra egna förtjänster, utan pga om vi förtröstar på Guds nåd eller ej. Vi är rättfärdiga ”i Kristus”. Det stora problemet är alltså inte att vi syndar, utan om vi tar denna synd i försvar. Då förtröstar vi nämligen inte längre på Guds nåd, utan på oss själva.
        I motsats till dig tror jag verkligen att ditt synsätt riskerar att leda till en osund dualism. Inte minst viktigt är att det riskerar att leda till hyckleri, eftersom vi har en världsbild som säger oss att vi som ”sant kristna” inte kan synda. Och då kommer vi sannolikt att sänka vår standard, när vi märker att vi trots allt kan tänka en del köttsliga tankar på både det ena och andra området … Det var just denna dualism som jag i min artikel ville visa på ohållbarheten i.
        Sen är vi förstås överens om att vi som kristna är kallade till helgelse, och att vårt ansvar när det gäller detta ökar ju längre vi har vandrat med Herren. Det finns en felaktig tillämpning av Luthers undervisning som leder till att vi börjar ta lätt på vår brist på helgelse, men detta menar jag är en vantolkning av hans teologi.

      • BjorkBloggen skriver:

        Jag håller inte riktigt med, eftersom Paulus förklarar att det just är våra egna förtjänster. Ja, inte så att vi har auktoritet och förmåga att förlåta och rena oss själva, eller att vi skulle kunna vara rättfärdiga utan Jesu renande blod, men faktum är VI måste leva rättfärdigt. Först måste vi bli renade i Jesu blod, och sedan ska alltså vi själva fortsätta att hålla oss rena, och börja lyda den helige Ande som leder oss bort från synd. Paulus säger vad nåd betyder och hur segerrika vi kan vara:

        Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU ÄR,

        Vi kan aldrig åka rygg på Jesus inte till himlen och lura oss själva att vi kan vara rättfärdiga i position medan vi i praktiken syndar.

  3. BjorkBloggen skriver:

    ”.Det stora problemet är alltså inte att vi syndar, utan om vi tar denna synd i försvar.”

    Även många ateister kan känna sig skamsna över sin synd och kan även välja att inte försvara den.

    ” eftersom vi har en världsbild som säger oss att vi som ”sant kristna” inte kan synda”

    Fast det har jag aldrig sagt. Även Jesus kan synda. Han valde dock att inte göra det.

    ”. Och då kommer vi sannolikt att sänka vår standard, när vi märker att vi trots allt kan tänka en del köttsliga tankar på både det ena och andra området”

    Fast jag lär att begär och frestelser inte är synd. Det vet vi eftersom Jesus frestades i allt liksom vi.

    ” … Det var just denna dualism som jag i min artikel ville visa på ohållbarheten i.”

    Dualism betyder i princip att köttet och själen är så separerade att vi kan skylla på köttet när vi syndar, samtidigt som vi menar att vi ändå är rättfärdiga genom den andra delen.

  4. olofedsinger skriver:

    Och jag skulle alltså hellre uttrycka mig som prästen Bengt Pleijel: Den avgörande frågan är om vi har synden som hantverk eller som tandvärk. Om vi har den som hantverk försvarar vi den och ser inget problem med den. Då ställer vi oss också utanför Guds nåd. Men om vi har den som tandverk lider vi över den och gör vad vi kan för att bli fria från den. Vi ber om Guds kraft att stå emot frestelserna, och om vi ändå faller ber vi vår Frälsare om förlåtelse för detta. Då blir alla de bibelord som du citerar högst relevanta, men vår grundläggande vila ligger i att rättfärdigheten handlar om Guds verk för oss snarare än vårt verk för Gud.

    • BjorkBloggen skriver:

      ”Om vi har den som hantverk försvarar vi den och ser inget problem med den. Då ställer vi oss också utanför Guds nåd. Men om vi har den som tandverk lider vi över den och gör vad vi kan för att bli fria från den.”

      Även många agnostiker och ateister kan leva moraliskt sett ganska fina liv (de är för den skull inte frälsta eftersom de valt att inte söka Gud), där de undviker att såra medmänniskor, känner stor skam för synd som de vill bli befriade från, etc.

      • Emanuel skriver:

        Det finns bara en rättfärdighet som håller måttet inför Guds helighet och det är Kristi rättfärdighet och den tillräknas oss genom tro på Kristus.
        Den som litar till sin egen rättfärdighet är illa ute.
        Om man som kristen helt slutar synda när man blir frälst, skulle begreppet helgelse vara helt meningslöst.
        Tecknet på om en ”kristen” som syndar är frälst eller inte är snarare om den omvänder sig från sin synd, än att den aldrig syndar. Vilket det inte finns någon kristen som inte gör.

      • olofedsinger skriver:

        Precis så, Emanuel!
        Ett bibelord som för mig sätter ord på mycket av detta är 1 Joh 2:1: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige.”

      • BjorkBloggen skriver:

        Emanuel,
        Du skrev ”Om man som kristen helt slutar synda när man blir frälst, skulle begreppet helgelse vara helt meningslöst.” och ”Tecknet på om en ”kristen” som syndar är frälst eller inte är snarare om den omvänder sig från sin synd, än att den aldrig syndar. Vilket det inte finns någon kristen som inte gör.”

        Du menar alltså att det är fullständigt naturligt för kristna att synda, och att det inte gör något eftersom vi kan tillgodogöra oss Kristi rättfärdighet i stället? Betyder inte omvändelse att vi ångrar oss och avhåller oss från synd? Säger du alltså att kristna kan lyda två herrar och fortfarande vara frälsta?

    • Anna Antonsen skriver:

      Väldigt bra formulerat. Tack!

      • Magdalena skriver:

        ”BjorkBloggen”,
        även jag vill komma med ett bidrag till samtalet. Argumentationen ovan har fört mig till Romarbrevet, ett brev som jag tror är nyttigt att läsa om och om igen. Frågan du ställde till Emanuel: ”Du menar alltså att det är fullständigt naturligt för kristna att synda, och att det inte gör något eftersom vi kan tillgodogöra oss Kristi rättfärdighet i stället?” har vi i princip i Rom 6:1, ”Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? ” Svaret ger Paulus i nästa vers: ”Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den?”
        Denna fråga kom efter ett långt stycke där Paulus undervisar om lagen och tron. Han upprepar gång på gång att vi blir rättfärdiga av nåd genom tron och inte genom gärningar (3:20-24, 28; 4:2-6ff; 5:18-21). Observera att han skriver till kristna människor (1:6-8). Samma tema har vi i Ef 2:8-9 ” Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.” och i Gal 2:16; ”Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” Det är alltså inte våra goda gärningar som gör oss rättfärdiga, utan Jesus. I 1 Joh 1:8 sägs att vi lurar oss själva om vi säger att vi är utan synd och i Jak 5:16 uppmanas vi bekänna våra synder för varandra och be för varandra.
        Detta innebär nu alltså inte att det bara är att ”synda på”. Precis som du skriver kan vi inte tjäna två herrar (Matt 6:24, Luk 16:13). Paulus uppmanar oss i Romarbrevet, att nu när vi gjorts rättfärdiga också leva i denna rättfärdighet. Och precis som nåden återkommer i hans brev, så gör även helgelsen det, som exempelvis köttets gärningar och Andens frukt i Gal 5. Jakob skriver i sitt brev att ”tron utan gärningar [är] död”. Tron på Jesus får konsekvenser. Om jag är omvänd och följer Jesus så kan jag inte gå runt och bete mig som ett svin. Jesus är kärlek och därför ska vi visa kärlek… Synd är mot Guds vilja och om vi säger att vi älskar Gud så är väl det naturliga att vi vill behaga Honom och göra det som är gott?! När man älskar någon så struntar man inte dennes vilja och väl. Och eftersom Kristus dött för alla människor och älskar alla, så är vår kallelse att visa alla kärlek och inte döma andra.
        Men, ingen är god utom Gud (Luk 18:19)! Jag är en människa, och även om jag älskar t.ex. min mamma, så betyder inte det att jag aldrig säger något som sårar henne. Då får jag be henne om förlåtelse. Min kärlek är inte fullkomlig, men det är Guds. Jag är kristen och jag vill göra gott, men fast jag har ”dött med Kristus” i dopet och ”korsfäst mitt kött”, så händer det att jag syndar. Tyvärr. Om jag ska vara ärlig: alldeles för ofta dessutom. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” (Rom 7:19). Dessutom har jag märkt att min goda vilja liksom är infekterad med ovilja. Då får jag landa i orden från 1 Joh 1:9 ”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.” Helgelsen är för mig en process att bli mer lik Jesus, mer som den Han tänkt att jag ska vara. Det är både en utmaning och en vila i det. Jag vill sätta mitt hopp till Jesus, för om jag ser på mig själv ser det ganska hopplöst ut.

        Sen håller jag inte med om att begär inte skulle vara synd. Se t.ex. de tio budorden ”Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru…” Frestelse är en annan sak.
        Det blev ett längre inlägg än jag tänkt mig och det är skrivet med bävan … Jag är inte utbildad teolog och om någon vill säga emot mig på någon punkt så varsågod, jag lyssnar.

      • olofedsinger skriver:

        Preach it, sister! :)

      • BjorkBloggen skriver:

        Hej Magdalena

        Paulus försöker i många av sina brev, framför allt i Romarbrevet, att få judarna att förstå att de inte är frälsta pga att de är födda judar och har Mose lag. Framför allt är det det här med omskärelse som ofta är på tapeten. Vi lever inte längre under Mose lag, men däremot så är vi inte laglösa. Det finns fortfarande bud att följa, och det är de bud som gällde innan Mose ens fanns. Redan under Adam och Evas tid. Synd kommer alltid att leda till döden, och det räcker med en enda synd för att förtjäna denna död. Eftersom vi syndat så måste vi inse att endast Jesu blod kan frälsa oss, och det innebär att det inte spelar någon roll hur många goda gärningar vi gör för vi kan ändå inte förtjäna evigt liv om vi syndat. Vår ända räddning är Guds nåd/förlåtelse för våra synder.
        När denna rening inträffat så ska VI fortsätta att leva rättfärdigt. Vi kan inte åka snålskjuts på Jesus. Jakob säger väldigt tydligt:

        Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

        Denna mening borde gärna upprepa fem gånger varje dag för att inte glömma den i vårt Lutherska klimat. Om du vidare tittar på den populära versen 1 Joh. 1:8 så finns det intressanta verser både före och efter. Exempel denna:

        1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

        Du skriver ”så är vår kallelse att visa alla kärlek och inte döma andra”

        Både ja och nej:

        Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

        Du skrev ”Jag är en människa, och även om jag älskar t.ex. min mamma, så betyder inte det att jag aldrig säger något som sårar henne.”

        Även Jesus sårade människor (t ex fariséerna), så att såra någon är inte synd i sig.

        Du skrev ” fast jag har ”dött med Kristus” i dopet och ”korsfäst mitt kött”, så händer det att jag syndar. Tyvärr. Om jag ska vara ärlig: alldeles för ofta dessutom”

        Hur tänker du då när du tidigare skrev :

        ”om vi säger att vi älskar Gud så är väl det naturliga att vi vill behaga Honom och göra det som är gott?!”

        ?

        När det gäller Paulus i Rom. 7 så vinner vi på att även läsa kap. 6 och 8. Då ser vi att Paulus inte talade om sig själv som den person han menar sig vara efter sin omvändelse, för Paulus kallade sig för helig, rättfärdig och ostrafflig och sa ”jag har levt inför Gud med ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL IDAG” (Apg. 23:1). Paulus var också tydligt med att vi är slavar under den vi lyder, så lyder vi synden så leder det till döden. Paulus talade inte emot sig själv.

        Du skrev ”Sen håller jag inte med om att begär inte skulle vara synd”

        Vi kan veta att begär inte är synd i sig självt eftersom Jesus frestades i allt liksom vi, och eftersom Jakob hävdar att begär kommer före frestelser. Alltså kan inte begär och frestelser vara synd. Vi kan absolut undvika att ”ha begär till vår nästas hustru”, och liknande bud. Annars kan vi anklaga Gud för att ha gett oss svårare bud än vad vi kan hålla.

        GVD!

      • olofedsinger skriver:

        Hej Annika!
        Det är nog bara att konstatera att vi inte håller med varandra. Jag anser att din väldigt svartvita hållning i denna fråga riskerar att leda till hårdhet och faktiskt också till självrättfärdighet, trots att jag utgår ifrån att detta inte är din avsikt. Alla vi som har skrivit kommentarer här på forumet håller med varandra om att vi är kallade till ett liv i helighet och renhet. Vi håller sannolikt också med om att det som satte igång detta samtal – Roberts svek mot sin familj och sin församling – var en djupt felaktig handling och något som man inte ska behöva vänta sig från en kristen ledare. I mitt inlägg ville jag samtidigt peka på att vi även i fråga om rättfärdigheten lever i ett tillstånd av ”redan nu men ännu inte” – och att en sådan händelse som den med Robert inte behöver få hela vår tro/tillvaro att skaka. Nu tror jag dock inte att vi ska förlänga detta samtal mer än nödvändigt. Vill du ge en ”slutreplik” får du naturligtvis det, men sen hoppas jag att vi kan övergå till andra frågor! :)

      • BjorkBloggen skriver:

        Olof, jag det här ämnet intresserar mig helt klart, och jag har skrivit ganska mycket om det här med rättfärdighet på min blogg. Jag tror vi är överens om att det är lika illa att göra ett syndfritt liv svårt (som ”allting” är synd) som att göra ett syndfritt liv lätt (nästan inget är synd för vi lever inte längre under lagen och vi kan ha nåden som täckmantel).

        Du skriver ”— riskerar att leda till hårdhet och faktiskt också till självrättfärdighet”

        Det handlar inte om självrättfärdighet när man lära ut att vi segervisst kan vara Jesus trogna :)

        GVD!

  5. Börje Norlén skriver:

    Jag tycker nog det var synd att pastor Ulf blev katolik… Snudd på obegripligt!

    • olofedsinger skriver:

      Hej Börje! Det beror förstås på hur man definierar ”synd”. :) Men för det första har jag ingen önskan att offentligt recensera hans agerande, särskilt utan att ha alla fakta i målet. För det andra så hindrar ju inte det jag skrev att det var ett svårbegripligt steg, och även en form av svek mot det sammanhang som han har varit med att bygga upp. Men av ett eller annat skäl kan det ju ändå ha varit ett ”nödvändigt” steg när det väl skedde.

  6. […] känd. Det lämnar sår, det väcker känslor och frågor. Olof Edsinger hänvisar till Luther och skriver på sin blogg om att vi är alla syndare och rättfärdiggjorda på en gång. Lukas Berggren utgår från […]

  7. Ted Nilsson skriver:

    Vi ska självklart be för alla som faller men den ledarfixering som fortfarande finns på livets ord behöver förändras.
    Den är allt annat än sund och den upphöjer ledare över alla andra vilket vi människor inte klarar av.
    Låt Gud vara den ende vi ska upphöja och följa utan att låta någon människa få en del av äran.
    Gud har inte anseende till personen även om de leder stora församlingar, låter kanske självklart men tyvärr är det inte så.

    • olofedsinger skriver:

      Om det är som du skriver kanske detta är ett av skälen till att Herren har låtit detta hända? (Utan att därmed på något sätt frånta Robert hans stora ansvar för det han har gjort.) Jag skriver ju själv om att allt som kan skakas ska skakas …

    • Alma-Lena skriver:

      Jag tror du har helt rätt i denna fråga. Grundproblemet och grundsynden på LO är alla ledares synd där: att man tystat all kritik, alla samtal och beskyller folk för att styras av ”kritikdemoner” och att vara illojala mot församlingen och därmed Jesus om de ifrågasätter exempelvis vansinnigt giriga pensionsavtal. Synden med stort S i LOs ledning är högmod och girighet som sedan lett till allsköns svek mot församlingen och anhöriga.

      • olofedsinger skriver:

        Jag tror inte att det du skriver stämmer om LO:s nuvarande ledarskap, men om det är som du säger är det förstås ännu mer angeläget att ”vända på stenarna”.

      • Jonas skriver:

        Intressant, Alma-Lena.

        Några ytterligare tankar om Livets ord / LO, enligt följande.

        Livets ord har på ca 1 år gått igenom 4 kriser (som f.ö. tom Expressen skrev om, häromdan).

        Fyra kriser:
        – en teologisk (Ulf Ekman…; och den sen flera år stegvisa ”försöker efterlikna katolicismen”-processen där)
        – en ‘ekonomisk’ (de dolda pensionerna)
        – en administrativ (att den sedan länge inflytelserika VD:en fick lov att ta ett års timeout)
        – och nu en ledarskaps-moralisk (Robert Ekh).

        Lägg till Ukraina-krisen (som sajten Aletheia skrivet mkt om), och att två chefredaktörer från deras teologiska tidskrift Keryx (Benjamin Ekman; Henrik E) lämnat och blivit katoliker, samt att skolrektorn m.fl. också relativt nyligen blivit katoliker. Undrar förresten om UE idag erkänner tex LO:s nattvard, (ej ledd av en katolsk präst) som en riktig nattvard?

        Vidare, hörde jag något om att de var anmälda till någon form av instans, som kontrollerar ekonomin hos stiftelser.

        Mycket tuffheter m.a.o.

        Det som gör det tungt med Robert E för LO:s medlemmar är att han varit medgrundare till LO och varit, sett på helheten, den viktigaste personligheten där – efter Ulf.

        Tror att det är viktigt att stötta och be för Ekh:s familj.

        Jag tror att Aletheia haft en stor roll till att dessa saker kommit fram i ljuset, annars hade säkert mkt varit dolt (tex pensionerna, ukraina-krisen), dvs. att bl.a. de faktiskt tvingat fram en öppenhet på LO. Jag har själv inte varit så imponerad av sajten A. (pga. deras tråkiga, katolsk-kritiska hållning), men måste ju likväl ändå ge dom rätt i mkt om LO. Då de tex skrev om UE:s katolska orientering redan för 8? år sen, fastän de då blev förlöjligade.

        Men att LO:s kultur varit mkt märklig, måste man tillstå när man ser till allt som varit. Ang. nya ledarskapet med Joakim Lundqvist – så verkar han ju mkt duktig, sympatisk och öppen. Dock kan man ställa sig frågan vilket förtroende JL skapar…? Då han blev förvånad, inte vetat något (vad jag förstått) om UE:s konvertering – men en sajt som tex. A. sett det sedan många år tillbaka. Och nu, kom detta med Robert som en chock för JL. Och likaså detta med pensionerna i höstas. Att JL inte vetat något, tror jag stämmer. Fast, är det inte konstigt att JL ej vetat / ej haft koll på vilka omvälvande nya (olika) ”riktningar” som varit på gång, gällande LO:s två största ledarpersonligheter? Att JL inte sett dylika saker hos sina mentorer & här ställt konfrontativa frågor – inger inte direkt ledarskapsförtroende, till LO:s nuvarande ledning.

  8. Alma-Lena skriver:

    Tack Olof, för denna text och tack för att du orkar ta samtalet med Annika Björkbloggen, som jag tycker hamnat långt utanför evangeliet i sin märkliga lagiska syndfrihetsförkunnelse.

  9. Alma-Lena skriver:

    Olof, jag hoppas du har rätt, mycket tyder ju på att ledningen börjat bli mer öppen efter Ekmans konvertering. Det vore ju helt underbart om LO får en mer biblisk församlings- och människosyn. Det som nu hänt visar kanske på en sådan positiv förvandling.

  10. olofedsinger skriver:

    Väl skrivet av Joakim Lundqvist på Livets Ords hemsida med anledning av ovanstående. Bedömer att han i stort säger samma sak som jag själv!
    http://www.livetsord.se/artiklar/livets-ord-och-framtiden#.VOhrkUvamjM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s