Att leva normkritiskt

Postat: 13 oktober, 2014 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:

Att leva kritiskt till samhällets normer är något populärt och någon definierade till och med miljöpartiets politik som ”den som har brutit mot flest normer när han dör – vinner!”. Norm kommer ju från ordet normalt och innebär något normalt som också är allmänt accepterat (det finns ju en del beteenden som är normala men inte är allmänt accepterade). Mycket i attityden kring normkritiskt tänkande är att de normer vi har är fel och därför ska man aktivt bryta mot dem. Exempel på detta är att flickor inte ska ha rosa klänningar, pappa ska inte byta till vinterdäck på bilen och man ska inte fråga om en man är gift med en kvinna utan fråga efter partner istället. Allt för att vara normkritisk.

Det finns självklart en hel del normer som man kan vara kritisk till men normkritikens problem är att den implicit hävdar att normkritik i sitt väsen är positivt. Här blir det stora problem för många normer skulle även alla normkritiska hålla med om såsom att inte slå sina barn, att inte äta människokött, att kvinnor ska ha rösträtt, att inte gå naken till jobbet eller att inte äta annat än potatis. Slutsatsen blir att, om man vill vara normkritisk, behöver man fundera över vilka normer man ska vara kritisk mot och då hur man ska vara kritisk*

Som kristen är det naturligt att vi lever normkritiskt till det samhälle vi är en del av. Dock får vi inte göra misstaget och ”kasta ut barnet med badvattnet” utan vi måste vara kritiska i vad vi ska vara kritiska mot. Det bästa sättet för att kunna göra detta är ju att låta Gud genom sitt ord tala in sin norm i våra liv så att vi kan leva normkritisk mot världen och efter Guds normer.

Några exempel på normer som vi som kristna med fördel kan leva normkritiskt mot i vårt samhälle är att:

  • Barn som inte är äldre än 5 månader inte är människor
  • Livet inte går ut på att äga så mycket som möjligt, uppleva/njuta så mycket som möjligt eller att imponera på andra/bli så känd som möjligt.
  • Människors värde/intresset för människor beror inte på hur lyckade och duktiga de är.
  • Religion är enbart en privatsak.

* Om man vill vara normkritisk mot att flickor har rosa klänningar kan man t.ex. låta dem ha blåa klänningar, låta dem ha byxor, låta deras bröder ha rosa klänningar, låta pappa ha rosa klänning, låta mamma ha rosa klänning, förneka att rosa finns som färg eller låta barnet/n enbart gå i gråa one-piece. Att bara vara normkritisk är alltså inte lösningen, utan man måste i så fall hitta ett annat alternativ.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s