Väckelserapport från Etiopien – del VII: väckelsen upprättar individen

Postat: 4 september, 2014 av olofedsinger i Guds rike
Etiketter:, ,

Att komma i beröring med en väckelse är alltid utmanande. Inte minst med tanke på att ett väckelseskeende riktar en hel del frågor till det egna troslivet: hur berörd är egentligen jag av Jesu frälsargärning? En av de mest utmanande lärdomar vi kan dra av väckelsen i Etiopien handlar om individens upprättelse. Låt mig för att belysa detta referera en predikan från lovsångskonferensen i Entotoförsamlingen i januari i år. Mötet lockade mellan 3–4 000 deltagare.

Predikanten tar sin början i 1 Petr 2:9-10: ”Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.” Med detta som utgångspunkt delger han församlingen ett själavårdande – men framför allt ett upprättande – budskap. Man kan se hur folket liksom sträcker på sig i bänkarna. Predikanten talar med intensitet, och åhörarna är med på noterna: de skrattar och ger sitt bifall med ett unisont ”amen!”.

Nu övergår predikanten till att tala om hur David smordes till kung; hur ingen trodde honom om något – en småpojke som vaktade får – men hur denne David mot alla odds kom att besegra jätten Goliat. Varför då? Jo, för att han var smord; Guds Ande gör inte skillnad på person.

Så kommer ett exempel från kvinnornas värld, om att vi får ikläda oss Kristus som om vi var smyckade med guld – med örhängen, näsringar, fotringar … Ögonen lyser hos åhörarna. Här förkunnas en tro som upprättar den svage, som visar på hur Gud älskar oss oavsett om vi är fattiga eller rika, vackra eller fula.

Därefter kommer predikanten in på konsekvenserna av allt detta. Jesu kärlek drev honom till den skamliga korsdöden; om vi är hans heliga prästerskap, vilka konsekvenser får då detta i våra liv? 2 Petr 1:5-9 slås upp: ”Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till, blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet; han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder.” Ett glädjebudskap som inte får konsekvenser är bortkastat.

Predikan avrundas med en frälsningsinbjudan, och ett 20-tal män och kvinnor i olika åldrar kommer fram. Efter att ha läst frälsningsbönen får de gå avsides och tala med några evangelister om innebörden i det beslut de fattat. För en innebörd har det. De har ju precis blivit kallade från mörkret till Guds underbara ljus.

Det etiopiska folket är på många sätt hårt prövat. Krig, svält och förföljelse har naturligtvis satt sina spår. Men i Mekane Yesus-kyrkan tror man sig ha funnit en lösning. Inte på alla sociala och politiska problem, men på det största problemet av alla: människans separation från sin Skapare. Detta har å andra sidan återverkningar på alla livets områden.

Ett av de viktigaste exemplen på detta är kvinnans förnyade ställning. Det är visserligen sant att det på denna punkt finns mycket övrigt att önska. Kvinnoavdelningens kompendium över ”Skadliga traditionella sedvänjor som påverkar kvinnors och barns hälsa” är sannerligen en dyster läsning. Här nämns problem som könsstympning, barnäktenskap, hustrumisshandel, orättvis arbetsfördelning – och listan kan göras betydligt längre. Det är företeelser som väcker många frågor hos en västerlänning. Hur kan det t ex vara möjligt att könsstympning praktiseras även av många kristna? Och den naturliga följdfrågan: Vad gör Gud för att förändra detta?

Dessa frågor har inget självklart svar. Men någonstans bland alla intryck letar sig ändå några ledtrådar fram. För det första är det ju ett positivt tecken att de faktiskt finns en kvinnoavdelning på Mekane Yesus-kyrkans huvudkontor som jobbar med just dessa frågor. För det andra finns det gott om både kvinnliga mötesvärdar, lovsångsledare och lekmannapredikanter runt om i församlingarna. Man kan inte undgå att se den goda frukten av att man i Etiopien mer och mer ”släpper fram” kvinnorna också i kyrkan.

En tredje ledtråd, och kanske är det den viktigaste av dem alla: När man står i kyrkan under lovsången och ser alla dessa kvinnor som i jublande, uppriktig glädje tillber sin Frälsare, kvinnor som har en slitsam vardag, men vars ansikten lyser som solen … Då är det som om Gud säger: ”Nej, jag kan inte ändra på alla dessa missförhållanden. De är vållade av människor och det är också främst människornas ansvar att ändra på dem. Men vad jag ger till var och en som ber mig är en levande, upprättande relation till mig genom min Son, Jesus Kristus.”

Evangeliet upprättar. Annars vore det inget glatt budskap. Men samtidigt är det som Iteffa Gobena, chef för Mekane Yesus-kyrkans huvudkontor, säger:

– Det ligger en fara i att se kvinnofrågan som en isolerad fråga. Om man går till en kvinna på landsbygden och försöker förklara hennes rättigheter, så är hennes främsta undran ändå hur hon på bästa sätt ska ta hand om sina barn.

Iteffa förklarar hur kyrkans ambition visserligen är att utveckla landet både ekonomiskt och socialt, men att detta inte sker över en natt.

– Tidigare förtrycktes folket av feodalherrarna. Sen kom dergenregimen med sitt ideologiska förtryck. Till detta kommer stridigheterna mellan olika stamgrupper. Vi behöver en ny historia, där respekt och rättvisa råder.

Iteffa talar om både en materiell och en sinnenas fattigdom. Okunskapen är den största fienden. Och jämfört med samhället i stort har de evangeliska kyrkorna kommit långt.

– I Mekane Yesus är kvinnorna mer fria än i någon annan religiös organisation, säger Yadesa Daba, kyrkans president. Vi ligger även före de andra evangeliska kyrkorna, lägger han till, och syftar då bl a på det faktum att Mekane Yesus sedan några år tillbaka har beslutat att erkänna även kvinnliga präster.

Förutom det redan sagda skulle en etiopier troligen också nämna något om befrielse från onda andemakter. Efter att ha vistats i några olika sammanhang där man praktiserar andlig krigföring och exorcism, slås man av att det i nio av tio fall tycks vara kvinnor som är demoniserade.

– Kvinnorna är oftare besatta eftersom det är de som dyrkar och offrar till de lokala gudarna, säger en av mötesvärdarna i Entotoförsamlingen. Dessutom är kvinnor mer mottagliga, både för god och ond andlig påverkan.

James Gobana, ansvarig för Mekane Yesus-kyrkans själavårdsavdelning, bekräftar denna bild. Kvinnor är mer känslosamma, menar han, och detta gör dem också mer oskyddade mot den andliga världen.

– Demonerna får tillträde genom depression, ensamhet och övergivenhet, rädsla, sorg, ångest … Inte minst många kvinnor är mycket rädda.

Kvinnorna är med andra ord extra hårt drabbade av ett problem som den kristna tron har en unik möjlighet att övervinna. I Jesu namn måste de onda andarna ge vika, och när dessa under exempelvis ett helandemöte tvingas att ge sig till känna kan man höra kvinnornas jubelrop il-il-il skalla över hela lokalen.

Den Jesus som under sin tid på jorden upprättade äktenskapsbryterskan, är densamme som i dag befriar grannkvinnan som under fem års tid varit plågad av en ond ande. Mötet med Jesus förvandlar, oavsett vilka omständigheter som i övrigt råder.

 

[Denna artikel är ursprungligen skriven för Budbäraren i samband med mitt Etiopienbesök 1998.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s