Artikel om äkthet i Budbäraren

Postat: 29 augusti, 2014 av Jonas Nordén i Bibeln, Guds rike, Lärjungaskap, Ledarskap
Etiketter:, , ,

I EFS tidning Budbärarens augustinummer skriver jag en teologisk artikel om äkthet. Publicerar den även här för alla er som nu av någon anledning inte har ”Budis” :-)

Det blir mer och mer uppenbart för mig ju mer jag studerar Jesu liv utifrån evangelierna att en av de allra viktigaste ämnen som Jesus undervisar om är äkthet; vikten av att det som syns utåt också måste ha sin förankring i det inre livet. Jesus stötte ju på en hel del problem och utmaningar under sin vandring här på jorden och det verkar som att just detta var något han ägnade mest tid åt att konfrontera och undervisa om. Vi vet t.ex. bara om att han hade en direkt konfrontation med Djävulen (Matt 4). Förutom vidare indirekta kontakter med den onde, via demoner, så verkar det som att han blev lämnad i fred efter frestelsen i öknen. Inte heller verkade det vara alla syndiga människor som var Jesu största problem. Mot dessa var han verkligt förlåtande och barmhärtig, och flera av dem omvände sig och blev hans efterföljare.

Det verkar som att den största utmaning Jesu stötte på under sitt jordeliv var alla konfrontationer och diskussioner med fariséerna. Det går nästan inte att läsa en sida i evangelierna utan att läsa om hur Jesus argumenterar med eller svarar på frågor från dessa människor. Räknar vi alla direkta tillfällen som finns nedtecknade i evangelierna så är det 64 gånger som en sådan konfrontation sker mellan Jesus och fariséerna. Det är många fler gånger än vi kan läsa om hur Jesus predikar, helar eller driver ut onda andar. Om vi är överens om att den Helige Ande har inspirerat författarna till Nya Testamentet, så behöver vi fråga oss: Varför skulle de skriva ner så många tillfällen av konfrontationer med fariséerna? Jo, kanske helt enkelt för att det finns något vi behöver lära oss av det?

Jag tänker att vi ofta ser på fariséerna som Nya Testamentets banditer. I så gott som alla Jesus-filmer som har producerats framställs de alltid som svartklädda, arga, skrikande, anklagande och fingerpekande människor som vill stena kvinnor. Denna bild av fariséerna är ganska bekväm för oss, eftersom den håller dem på ett visst avstånd från oss själva – långt borta från vår egen värld och vår egen kristenhet. Och när Jesus tillrättavisar dem, så har det ju inget med mig att göra. Jag har aldrig velat stena någon och jag pekar ju inte finger. Jag klär mig inte ens i svart. Det han säger till dem är deras problem – inte mina.

Men om vi bara för ett tag skulle försöka att förstå vad det verkligen var som gjorde Jesus så upprörd i mötet med fariséerna, så kanske vi får anledning att rannsaka även vårt eget liv?

Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.

Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.” (Matt 23:23-28)

En sak är då säker, jag vill absolut inte vara den person som Jesus riktar dessa ord till. Men är jag det? Jesus understryker här verkligen hur viktigt det är att det som syns på utsidan och det som finns på insidan av våra liv är ett och samma. Det är framför allt detta som präglar den kritik Jesus ger till fariséerna. Allt de brydde sig om var ytan och hur de såg ut i andras ögon, men det fanns inget liv bakom orden. Under den präktiga och fina ytan var de döda. Denna kritik återkommer på flera ställen (se bl.a. Luk 11:39-40).

Rörelsen av fariséer uppstod faktiskt i en väckelse under Mackabeer-perioden, några hundra år före Jesu födelse. De var ivriga att känna och tjäna Gud på rätt sätt. Men i sin iver och hängivenhet hade de nu gått alldeles för långt och kommit att rent av stå emot den Gud som de så gärna villa tjäna. Nu kände de inte ens igen Hans egen Son, trots att han stod mitt framför dem.

Varför är de så att Gud vänder sig så starkt emot falskhet och älskar det som är äkta, sant och genuint? Jag tror att vi finner svaret i Gud själv; Han är äkta, Han är sann och genuin rakt igenom. Johannes skriver: ”Gud är ljus och … inget mörker finns i honom” (1 Joh 1:5). Han är äkta ljus, rakt igenom!

Och vet du vad? Gud är inte den enda som älskar det som är äkta, sant och genuint. Faktum är att hela världen älskar detta. Alla människor söker efter detta. Vi dras till och attraheras av det som är äkta, och är ofta väldigt duktiga på att avgöra om ett sammanhang eller en person är det eller inte. Något av det värsta vi vet är människor som utåt visar upp en sak, men som bakom masken eller skalet faktiskt inte har någonting av det. Det var precis det som hade hänt med fariséerna. Det i sin tur hade lett till att ett helt samhälle hade börjat sätta likhetstecken mellan Guds rike och tomma ord. Allt de såg var massor av lagar och regler, utan något liv eller kraft till förvandling bakom dem.

Det var emot detta Jesus reagerade så kraftfullt i sitt möte med fariséerna, vid så många tillfällen. Som motkultur till detta utvalde Jesus ut vanliga, enkla män som representanter för sitt rike. Män som var outbildade och långt ifrån perfekta – men de var äkta och genuina! De var sanna i sin passion för Jesus. De var sanna eftersom de inte kunde annat än att berätta om vad de hade sett och hört. De var sanna eftersom när de begick misstag, när de föll, så försökte de inte gömma det eller hitta på ursäkter för det. Istället vände de sig till Jesus, fick ta emot förlåtelse och kom tillbaka på banan igen.

Äkthet är kanske viktigare idag än någon gång förut? I en tid då få människor kommer till kyrkan och blir kristna och vi desperat kämpar för att hitta sätt att nå ut, är jag övertygad om att detta är vårt mest effektiva sätt: att vara äkta, sanna och genuina i vår tro och våra liv. Allt annat kommer förr eller senare att avslöjas, av Gud och av människor. Vi ska älska Gud och tjäna honom. Vi ska älska människor och tjäna dem. Och det viktigaste är sättet vi gör det på. Det behöver vara äkta. Det kommer att attrahera människor!

kommentarer
  1. Lars-Gunnar Nilsved skriver:

    Hugo Odebergs bok ”Fariseism och kristendom” är nyttig läsning i det här sammanhanget

  2. Jonas Nilsson skriver:

    Tänker att följdfrågan blir vad jag gör när jag inser att jag inte är den äkta person jag önskar att jag vore. Jag hade ett svar i söndags: själavård. Med en själavårdare som inte ”bara” speglar mig i vårt samtal utan som räknar med Jesu närvaro, och Jesu Ord, för mig. Nästa led i tanke blir frågan om lag och evangelium. Hur ser det ut på det personliga planet? Om jag fattade bögbotarna rätt gjorde de helt rätt – de började i den sökandes frågor. Kalla fakta var inte intresserad av något längre samtal… Därefter kommer de skarpa frågorna – vad säger jag, vad ber jag när det gäller att ställa mig själv och min samtalspartner inför Guds Ord? Är inte huvuddelen av de svar som gavs på gränsen till hyckleri? Att Jesus skulle säga att det är OK med en akt av utlevd homosexualitet är bortom min fattningsförmåga. Men att Jesus vill förlåta, bära bort och bota också sådana synder. Men skriver man så här då får man nästan emigrera från det mest toleranta landet i världen. Märkligt eller konsekvent?

Lämna ett svar till Martin Alexandersson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s