Pacifismens utmaningar

Postat: 28 augusti, 2014 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:,

Många av oss kristna attraheras av pacifismens ickevåldsideologi och tycker att den rimmar väl med Jesu ord i bergspredikan om att vända andra kinden till (Matt 5:39). Frågan är hur man ska tillämpa det i en situation när andra människors liv är i direkt fara – t.ex. när IS mördar kristna i Irak?

För egen del är det ett val om jag väljer att bokstavligt leva efter ovanstående princip (Ja, bibelordet innefattar enbart delvis pacifism [i och med betoningen om att det är vänster kind man ska vända fram] – kanske mer om det i ett annat inlägg.) och konsekvensen om jag väljer att få två smällar istället för en är enbart personlig. Alltså är bibelordet enkelt att tillämpa på ett personligt plan. Men om man istället ska fundera på en aktuell situation: terroristgruppen IS (Islamistiska Staten) som på några månader har mördat 1000-talts kristna irakier – hur ska man agera då?
Flera svenska, politiska partier vill avskaffa försvaret helt (vi har ju idag inte ett traditionellt försvar utan ett s.k. insatsförsvar som alltså är till för att kunna sättas in i konflikter långt bort istället för att enbart försvara Sveriges gränser) och tror att genom bland annat dialog, minskade ekonomiska skillnader och minskade miljöförstöringar så kommer också behovet av ett försvar att försvinna.
Om ”att vända andra kinden till” är den enda attityden en kristen kan ha vid våld så blir det något överdrivna svaret till den Irakiska mamman vars dotter precis blivit våldtagen och mördad av IS den makabra ”nu är det dags att skicka ut din son”. Frågan är alltså – kan Jesu bergspredikan appliceras som lösning i konfrontationen med den här världens ondska?
Det är ingen ny frågeställning och olika kristna rörelser har valt att svara olika på den frågan. För egen del bekräftas min syn om det rimliga i den så kallade Tvåregementsläran i samband med IS fruktansvärda dåd. Det handlar om att vi kristna har en kallelse att på ett personligt plan leva utifrån Jesu undervisning i t.ex. Bergspredikan och att dessa attityder ska finnas i församlingen. Men Gud använder också staten för att upprätthålla ordning i ett samhälle där människor inte är kristna (Rom 13:1). Detta kallas för att Gud har två regementen och att den andra inte skulle behövas om alla var – och levde som – kristna, men i väntan på det så behövs den. Det innebär t.ex. att en kristen som är kallad att inte döma (Rom 14:13) enligt det första regementet ändå kan vara domare i en domstol i det andra. På samma sätt som att det för en kristen polis inte är möjligt att tillämpa ”vända andra kinden till” om han blir beskjuten av en bankrånare.
När det då gäller de kristna i Irak så blir min ståndpunkt att det enda sättet som det går att skydda våra kristna syskon är tyvärr genom våld.* Det är inget perfekt sätt men i en imperfekt (heter det så!!?) värld är inte alla lösningar perfekta. För mig som svensk och som kristen tycker jag därför det är både skamligt och sorgligt att vårt land har valt att inte använda sitt insatsförsvar för att hjälpa våra syskon.

 

*En del hävdar att krig aldrig leder till fred och det kan möjligtvis gälla för angreppskrig och invasion. När det dock handlar om krig mot någon som redan har angripit är historien full av exempel på att detta har lett till fred. Dagen D är ett exempel som vi européer kan vara tacksamma för att Amerikanarna valde att genomföra så att vi idag inte har tyska som modersmål…
Annonser
kommentarer
  1. Micael Grenholm skriver:

    Tack för ditt inlägg Martin!

    Det stämmer mycket väl att humanitära katastrofer till följd av omoraliska och oberäkneliga militanta grupper är pacifismens största utmaning, och något som gör att många inte kallar sig pacifister. Men risken med att se våldet som lösning är att man skapar monstret som man vill stoppa. Över 120 000 civila har dött som en konsekvens av USA:s invasion i Irak. Och faktum är att för några år sedan ägde ickevåldsliga protester rum i norra Irak som krävde ökade rättigheter för den sunnitiska minoriteten, något som blev brutalt nedslaget av den irakiska regeringen. Jag har skrivit ett inlägg om detta http://holyspiritactivism.wordpress.com/2014/08/14/isis-the-us-and-the-iraqi-government-who-are-the-good-guys/

    Min far har forskat på luthersk teologisk etik i Tyskland under och efter kriget, och enligt honom så stödde många lutherska präster och teologer Hitler just på grund av tvåregementsläran, eftersom den säger att vi inte ska ta hänsyn till den moral Jesus utmålar i Bergspredikan, utan lyda överheten enligt Rom 13. Pappa är inte heller pacifist – han tror också att det är nödvändigt som sista lösning i vissa fall, men betydligt mer restriktiv när det gäller exempelvis invasioner och interventioner.

    Problemet med militära lösningar är, förutom att de dödar och skadar massa människor, att de är extremt dyra, destruktiva och inte minst sena. Jag menar, nazister sitter i Europas parlament idag också. Vilket land ska vi invadera? Ska vi lönnmörda partiledaren för Gyllene gryning? Ska vi släppa en bomb när Svenskarnas parti håller torgmöte? Eller ska vi engagera oss i ickevåldslig antirasism och kräva att nazistiska organisationer förbjuds istället för att deras företrädare dödas?

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej broder!

      Ja, det är verkligen inga lätta frågor och gränsdragningen är svår. För egen del har jag insett att pacifism inte kan vara hela sanningen (något som jag har tänkt tidigare) utan i vissa lägen är våld den enda kvarvarande lösningen. Jag delar din kritik mot USAs härjningar i Irak och det tenderar vara mer av ett anfallskrig än ett ”befrielsekrig” och därför svårt att rättfärdiga (och ja, dessa definitioner och bedömningar är knepiga att göra och följdfrågan blir – vem ska få göra den bedömningen?)

      Tyska kyrkan på 30-talet är ett mycket talande exempel på att tvåregementsläran måste ha tydliga ”säkerhetsventiler” mao: när ska man inte längre lyda överheten och kanske t.o.m med våld, aktivt gå emot den (så som Dietrich Bonhofer gjorde). P-A Sverker har här en bra genomgång av tvåregementsläran och även om var dessa säkerhetsventilerna ska gå: http://www.sverkersteologi.se/wp-content/uploads/2013/01/Luthers-tva–regementsla–ra.pdf

      Slutligen är jag fundersam om vi ska förbjuda vissa åsikter och partier i ett demokratiskt samhälle? Vem ska bestämma vilka som ska få finnas? Majoriteten? Även om jag tycker deras åsikter är avskyvärda så tror jag inte på förbud. Däremot ska vi ju vara på dem som iglar utifrån gällande lagstiftning (hets mot folkgrupp mfl)

      Frid!
      /Martin

  2. davidwellstam skriver:

    Reblogga detta på entering His kingdom och kommenterade:
    Mycket bra och realistiskt om skillnaderna mellan stater och individers rätt och ansvar beträffande våld.

  3. Berndt Isaksson skriver:

    Tack Martin för en intressant bloggpost. Mycket kloka ord.

    Berndt Isaksson

  4. […] kust. Självklart behöver vi göra något radikalt åt hela situationen och bland annat tycker jag fortfarande att Sverige bör sätta in sitt flygvapen i striderna mot IS. Men det här inlägget kommer inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s