Fortsatt samtal om homosexualitet och kristen tro

Postat: 27 augusti, 2014 av olofedsinger i Apologetik, Insändare & Debatt, Lärjungaskap, Uncategorized
Etiketter:

I torsdags skrev Birgitta Axelsson Edström en insändare i Dagen, där hon ifrågasatte mitt sätt att resonera i homosexfrågan. Närmare bestämt skrev hon att detta gjorde henne ”mörkrädd” och hon avlutade med att ställa frågan: ”Vad tycker EFS om homosexualitet?”

Själv kan jag naturligtvis inte uttala mig å hela EFS vägnar, men i dagens Dagen har jag försökt att bemöta Birgittas resonemang. Jag vet att många tänker och resonerar som hon, och hoppas att det jag skriver ska uppfattas som vettigt åtminstone av dem som vill ha Bibeln som auktoritet i sina liv.

Jag har aldrig velat påskina att frågan om kyrkan och homosexualitet skulle vara enkel. Inte heller är det min Stora Hjärtefråga – om nu någon skulle ha fått för sig det. Men det är en fråga som:

1) Berör hela vårt samhälle, inte minst i form av genuspedagogik och allmän normupplösning från förskoleålder och uppåt.

2) Utmanar vår trohet till Guds ord.

3) Används som ”slagträ” mot den kristna kyrkan i allmänhet, och konservativa kristna i synnerhet.

4) Allt mer görs till en huvudfråga i Svenska kyrkan, där man t o m har börjat uppmana församlingar att sortera bort sådana präster som har ”fel” uppfattning i just denna fråga. Sveriges största samfund gör alltså det perifera till det mest centrala på ett sätt som saknar motstycke i svensk kristenhet i modern tid!

Att tiga kan därför inte vara ett alternativ. I alla fall inte om man inte vill böja sig under trycket och ändra åsikt i sakfrågan. Tyvärr innebär detta också att den grupp som berörs mest av det vi här diskuterar – de som på något sätt identifierar sig med HBTQ-rörelsen – riskerar att komma ännu mer i kläm. Låt oss därför alla hjälpas åt att praktisera det som jag försöker förmedla i min insändare: att i möjligaste mån skilja mellan sak och person; att älska syndaren utan att på samma gång bejaka synden.

Insändartexten:

Min insändare (Dagen 15/8) skrevs som en respons på Greger Anderssons inlägg (Dagen 8/8) angående kyrkan och homosexualiteten. Den ska alltså inte ses som något officiellt inlägg från EFS eller Salt i den aktuella frågan. EFS styrelse har dock flera gånger uttalat sitt stöd för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, och även kritiserat införandet av såväl välsignelseakt över ingått partnerskap som vigsel av samkönade par.

Mycket av det som Birgitta Axelsson Edström tar upp tycker jag samtidigt är angeläget att få samtala om. Betoningen i det hon skriver uppfattar jag rör attityden till de människor som väljer att dra andra slutsatser än vi själva, och vi är många som kan känna oss bristfälliga när det gäller detta. Precis som Birgitta påpekar är vi som troende kallade att inte döma. Vidare är vi kallade att i möjligaste mån skilja mellan sak och person – alltså att älska syndaren (varje människa!) utan att på samma gång bejaka synden.

Jag är den förste att erkänna att jag inte alltid har lyckats med detta. Men fördenskull känner jag inte igen mig i resonemanget att jag skulle gradera olika synder. Nya testamentet lyfter fram en stort antal uttryck för den här världens bortvändhet från Gud, och homosexuella handlingar är bara ett av många exempel på detta. Paulus skriver till korinthierna: ”Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike” (1 Kor 6:9-10). Men grundorsaken till stora delar av dagens diskussion är ju att av alla de laster som aposteln lyfter fram är det en som vi hela tiden uppmanas att lyfta ut ur förteckningen. Och vi som av samvetsskäl inte känner att vi kan gå denna önskan till mötes, blir omedelbart stämplade som ”dömande”.

Jag har hört skräckexempel på hur konservativa kristna har betett sig mot personer från HBTQ-rörelsen. Alltifrån hårda ord till anonyma telefonsamtal på natten. Sådana beteenden är naturligtvis förkastliga! Men att säga och agera utifrån att något inte stämmer överens med Guds vilja kan inte vara detsamma som att döma. Med en sådan definition skulle ju även Jesus vara en dömande person. Guds kärlek är fantastisk, men den går inte att beskriva som något slags allmän låt gå-mentalitet. Kärleken ”gläds med sanningen”, skriver Paulus (1 Kor 13:6).

Vad jag ville peka på i mitt svar till Greger Andersson är att HBTQ-rörelsen har blivit spjutspetsen i ett radikalt omdaningsprojekt av hela vårt samhälle. Man förkunnar nästan alla sexuella varianter som likvärdiga, man betraktar normer som per definition förtryckande och könsidentitet som en social konstruktion. Själv tror jag inte att det är detta budskap som är lösningen för någon enda av oss – oavsett sexuell identitet. Tvärtom tror jag att det – inte minst i den unga generationen – riskerar att skapa ännu fler offer i en allt mer förvirrad tid.

PS.

Birgitta har även en blogg, där jag för några dagar sedan gick in och kommenterade några saker. För den som är intresserad av vad som sades i denna ordväxling kan jag rekommendera denna länk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s