Kallelsen att följa Jesus

Postat: 20 augusti, 2014 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:, , ,

Den allra enklaste kallelsen som Jesus använder är ”Följ mig”. Han kallade på människor, män och kvinnor, och bad om deras personliga trohet och lydnad. Han inbjöd dem att vandra med honom, lära av honom, lyda hans ord och befallningar och att mer och mer bli ett med honom och hans vision. Det är inte möjligt att lyssna till och gensvars på denna kallelse utan att först försaka något. Att följa Jesus innebär automatiskt att låta andra lojaliteter komma i andra hand. På den tid då Jesus vandrade här nere på jorden kunde detta innebära, väldigt praktiskt, att faktiskt lämna bakom sig både hus, hem och familj. Simon och Andreas ”lämnade genast sina nät och följde honom” (Matt 4:20). Jakob och Johannes ”lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom” (Mark 1:20). Matteus, som hörde Jesu kallelse medan han satt ”utanför tullhuset”…, ”steg upp och följde honom” (Matt 9:9). Idag, rent principiellt, är Jesu kallelse precis densamma. Han säger fortfarande ”Följ mig” och tillägger ”ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger” (Luk 14:33). Rent praktiskt däremot behöver inte detta idag betyda (åtminstone inte för majoriteten av hans lärjungar) att man rent fysiskt går iväg från sitt hem eller sitt arbete. Det ligger snarare ett inre överlämnande av båda två, och en vägran att låta varken familj eller karriär inneha första platsen i våra liv. Tillåt mig att bli lite mer precis gällande två försakelser som absolut inte kan skiljas från gensvaret att följa Jesus.

För det första, vi behöver lämna allt som är synd. Detta är på ett sätt omvändelsen, som är det första steget på vägen att bli en kristen. Under inga omständigheter kan detta förbises. Omvändelse och tro på Jesus hör alltid samman. Det går inte att följa Jesus utan att försaka synden. Omvändelse innebär då att vi överger varje tanke, varje ord och varje handling som vi vet är felaktig. Det är inte tillräckligt att bara känna sig djupt ångerfull eller att be Gud om förlåtelse. Sann omvändelse handlar inte alls om känslor eller ord. Istället är det en inre förändring av vår attityd och vårt jag, som faktiskt leder till ett förändrat beteende. Här kan det inte göras några kompromisser. Det kan finnas synder i våra liv som vi aldrig tror att vi ska kunna bli av med eller överlämna (eller som vi inte vill lämna); men vi behöver vara villiga att lämna dem när vi ropar till Gud om befrielse från dem. Om det är så att du är osäker på vad som är rätt och fel, vad som behöver lämnas och vad som kan vara kvar, så försök inte bli alltför influerad av vanor och handlingar hos andra kristna som du kanske känner. Gå istället direkt till den tydliga undervisning som Bibeln ger och försök lyssna mer till ditt eget samvete. Då kommer Jesus själv att leda dig, längre och längre längs rättfärdighetens väg. När han pekar med sitt finger på något i våra liv, då ger vi upp det. Det kan vara en hobby, en förening du är med i, litteratur du brukar läsa, filmer du brukar se, attityder av stolthet, avundsjuka eller ilska, eller en ovilja att förlåta. Jesus sa åt sina efterföljare att riva ut sina ögon och hugga av sig händerna om dessa var orsak till att de syndade. Givetvis förstår vi att vi inte ska göra detta i praktiken, men det är en mycket talande bild för hur allvarligt Jesus ser på synd och hur vi ska hantera saker som kan förleda oss in i synd. Ibland kan omvändelse också behöva ett ”återställande”. Det betyder att vi ställer tillrätta saker som vi har gjort fel gentemot andra människor. All form av synd skadar vår Gudsrelation. Det finns inget vi kan göra för att hela dessa skador. Det kan enbart Jesu försonande död åstadkomma. Men när vår synd har skadat andra människor kan vi behöva hjälpa till att ”reparera” de skadorna. Där vi kan göra det bör vi göra det. Sackeus, den oärlige tullindrivaren, betalade tillbaka alla de pengar han hade stulit från sina klienter – och mer därtill! Han lovade dessutom att ge halva sin förmögenhet till de fattiga, liksom för att kompensera för allt det som han inte kunde återställa. Vi behöver följa hans exempel i detta. Det kan handla om pengar eller tid som vi kan behöva ”betala tillbaka”, rykten som vi spridit som vi behöver bestrida, egendom som vi behöver återlämna, förlåtelse som behöver bli uttalad, eller brustna relationer som behöver helas.

Om vi verkligen omvänder oss från ”döda gärningar”, så ska vi göra allt som står i vår makt att verkligen lämna och överlämna det vi gjort fel. Det är omöjligt att fortsätta njuta frukterna av synder som vi på samma gång vill ska bli förlåtna.

För det andra, vi behöver avstå från oss själva. Om vi ska följa Jesus Kristus behöver vi inte bara försaka isolerade synder, utan också avsäga oss själva principen av egenvilja som ligger till grund för varje handling som är synd. Att följa Kristus innebär att överlämna sitt eget liv till honom. Det är att stiga ner från vårt eget hjärtas tron och istället kröna honom till vår kung. Detta avsägande av vårt eget jag är klart och tydligt beskrivet av Jesus i tre viktiga fraser.

Det innebär att förneka sig själv; ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv” (Matt 16:24) Samma verb används för att beskriva Petrus förnekelse av Jesus på översteprästens innergård. Vi ska avsäga oss vårt jag på samma sätt som Petrus avsade sig bekantskap med Jesus den där natten när han sa: ”Jag känner inte den mannen”. Själv-förnekelse handlar inte om att avstå från cigaretter eller godis, eftersom det inte alls handlar om att förneka mig själv saker. Det handlar om att förneka mig själv för mig själv. Det är att säga nej till det som är mitt eget och säga ja till det som är Kristus liv i mig.

Nästa fras som Jesus använder sig är en påbyggnad av den förra och handlar om att ta upp sitt kors; ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig” (Matt 16:24). Om vi hade bott i Palestina på Jesu tid och sett en man som bar sitt eget kors, så skulle vi med ens ha tittat på honom som en dömd brottsling som leddes ut till sin avrättning. För Palestina var ett ockuperat område och det var vad romarna gjorde med sina dömda brottslingar. Därför säger Jesus här att vi ska ”sätta oss själva i samma position som den dömde brottslingen på väg till avrättningen” (Prof H.B Swete in his commentary on Mark’s gospel). Med andra ord, den attityd vi ska ha gentemot vårt eget jag är att det är korsfäst. Paulus använder samma bild när han säger att ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär” (Gal 5:24). När Lukas återger detta ord av Jesus lägger han till ordet ”dagligen”. Varje ny dag ska en kristen dö bort från sitt eget. Varje dag ska en kristen avsäga sig sin egen vilja. Varje dag ska en kristen förnya sin kompromisslösa underkastelse till Jesus Kristus.

Det tredje uttrycket Jesus använde sig av för att beskriva förnekandet av oss själva handlar om att mista vårt liv; ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt 10:39). Ordet för ”liv” i denna mening har inte att göra med vare sig vår fysiska existens eller vår själ, utan vårt jag. Psyket som är vårt ego, själva den mänskliga personligheten som tänker, känner, planerar och väljer. En människa som säger ja till Jesus förlorar på samma gång sig själv. Detta betyder givetvis inte att han eller hon förlorar sin personlighet. Det är viljan som underställer sig Kristus, men hennes personlighet blir inte upptagen in i Kristi personlighet. Tvärtom, som vi skall se senare, när en kristen människa förlorar sig själv på detta sätt, så finner hon sig själv. Hon upptäcker sin sanna identitet.

Så, för att vi ska kunna följa Kristus behöver vi förneka oss själva, korsfästa oss själva och förlora oss själva. Detta är de krav som Jesus har för en lärjunge. Han kallar oss inte till en slö, halvhjärtad insats, utan till en kraftfull och absolut överlåtelse. Han kallar oss till att göra honom till vår Herre.

Idag är det många som går runt med tanken på att vi kan njuta av de fördelar som Jesu frälsning ger oss utan att behöva acceptera de utmaningar det innebär att han är suverän Herre över våra liv. En sådan obalanserad uppfattning går inte alls att finna i nya Testamentets undervisning. ”Jesus är Herre” var den tidigaste kända formuleringen av en kristen trosbekännelse. I de dagar då de romerska imperialisterna pressade sina invånare att säga ”Caesar är Herre” var dessa ord en mycket farlig bekännelse. Men de kristna tvekade inte. De kunde ju omöjligt ge Caesar deras tillbedjan och underkastelse, eftersom de ju redan hade gett den helt och fullt till Jesus. Gud har upphöjt sin Son långt över alla principer och makter och gett honom platsen över allt och alla. Just därför ska en dag ”alla knä böjas… och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre” (Fil 2:10-11).

Att göra Kristus till sin Herre är att överföra varje del av vårt liv, både det offentliga och det privata, in under hans kontroll. Detta innefattar våra karriärer, vår ekonomi, vår familj och vår fritid. Gud har en mening och ett syfte med varje mänskligt liv. Vår uppgift är att upptäcka det och att göra det. Guds plan kommer kanske att vara olik din egen plan, dina föräldrars plan eller dina vänners plan. Om Kristus verkligen är vår Herre så behöver vi vara öppna för möjligheten till förändring av våra egna planer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s