Väckelserapport från Etiopien – del VI: själavård och församlingstukt

Postat: 18 augusti, 2014 av olofedsinger i Guds rike
Etiketter:,

– Innan jag fick min utbildning och folk kom till mig med problem hade jag bara ett svar att ge dem: du behöver ta emot Jesus. Det var det enda jag hade att säga, även om problemet som tyngde dem kanske var något helt annat, t ex ekonomiska svårigheter. Nu har jag lärt mig att man måste ta även de andra problemen på allvar.

Orden är James Gobanas, själavårdansvarig på Mekane Yesuskyrkans huvudkontor, och de speglar något av de utmaningar som möter denna kyrka inom ett sådant område som själavård och rådgivning. Faktum är att det bara finns tre personer som är utbildade i själavård i Mekane Yesus, varav en befinner sig i USA. James själv har fått sin utbildning i Sydafrika, en treårskurs som han läste in på två år.

James tillhör dem som tidigt berördes av den karismatiska väckelse som präglar Mekane Yesus i dag. Han har erfarit förföljelsen under Dergentiden (den marxistiska diktaturen) och varit fängslad tre gånger för sin tros skull. Under sin tid som pastor kunde han ofta få 3-4 besök per dag av människor som behövde hjälp, men han saknade utbildning och förmåga att möta deras behov. De senaste åren har han därför lärt sig väldigt mycket.

– För att kunna tala om de djupa frågorna måste man bli bemött med kärlek, och man måste också försöka identifiera de bakomliggande orsakerna till ett problem.

Kärlek och värme är nog de ord som bäst beskriver det intryck man får av James i dag. Han tycks ha en alldeles särskild gåva att se individen och få en att känna sig uppskattad och värdefull.

– Många som kommer till mig är ungdomar. Unga människor som t ex har misslyckats i sina högre studier har ofta stora mindervärdeskomplex. De känner sig väldigt utelämnade och ofta hamnar de dessutom i ekonomisk knipa.

Många bär också på frågor av teologisk art, t ex om dopet.

– Det är vanligt att framför allt unga människor ifrågasätter sina dop efter möte med pingstkyrkans folk. Och ofta saknar våra präster kunskap, så de kan inte förklara den lutherska dopsynen. I stället blir de kanske arga och skickar iväg ungdomar med frågor. På det sättet har vi förlorat många unga.

Ett annat område där behovet är stort av rådgivning och själavård är i frågor om äktenskapet. I Etiopien ska bröllopet firas med en stor fest, helst under tre dagar. Många familjer måste därför skuldsätta sig för att ha råd att gifta bort sina barn. Och eftersom väntelistan kan vara lång om man har äldre syskon väljer många ungdomar att flytta ihop utan kyrkans välsignelse. Därför arbetar man mycket med att en förenklad bröllopsceremoni ska accepteras, och inte minst försöker man se till att de unga paren får rådgivning inför äktenskapet. De får läsa böcker på temat och framför allt umgås mycket med Gud för att söka Hans vilja. James betonar vikten av att välja en kristen partner, eftersom erfarenheten säger att äktenskap mellan kristna och icke-kristna brukar sluta i skilsmässa efter ca 5 år. Skilsmässa vill man undvika till varje pris, men eftersom man tillämpar de bibliska principerna godkänns skilsmässa t ex om den ena parten är otrogen, om man är gift med en som inte är kristen eller om det efter bröllopet visar sig att den ena parten redan var gift. I andra fall rekommenderar man paret att separera.

– Det är ju bättre än att den ena parten blir så förtvivlad att han eller hon begår självmord, påpekar James på sitt lugna sätt.

Det är väl inte alltför ofta som situationen blir så tillspetsad, men faktiskt har James konfronterats med en del drastiska situationer genom åren. Det var t ex ett par i en Mekane Yesusförsamling som precis hade gift sig, där mannen begick självmord under själva bröllopsnatten. Det blir naturligtvis ännu mer tragiskt om änkan efter en sådan händelse inte har någon erfaren person att tala med!

James betonar även vikten av att den kristna församlingen inte mister sin sälta. Om församlingsmedlemmar faller i uppenbar synd, är det viktigt att man går till rätta med problemet. I sådana fall är en viktig uppgift för själavårdaren att hjälpa sin konfident att se och förstå vad som har gått snett. Här syftar James främst på synder som äktenskapsbrott, polygami, okontrollerat humör etc. Om församlingen ser mellan fingrarna med sådan synlig synd begränsar det den Helige Ande. De ”osynliga synderna” är natuligtvis också ett problem. Men dessa kan bara Gud se, något som man också är noga med att undervisa om.

Det viktigaste motivet bakom att identifiera och ta avstånd från synd i sitt liv är annars att detta enligt James är enda sättet att få erfara verklig förlåtelse. Många blir skuldtyngda om de inte får hjälp att se och bryta med sina synder.

– Då är risken också stor att djävulen kommer och anklagar en, säger att man inte är en riktig kristen, att man inte hör hemma i kyrkan.

En åtgärd som man ofta tillgriper som själavårdare är därför att avstänga sin konfident från nattvardsfirande och eventuella ledaruppdrag under en period av tre eller sex månader. I vissa extrema fall kan tiden för denna form av disciplinär åtgärd vara så lång som ett år.

– Disciplintiden blir som en helandeprocess där man får träffa och be med någon av församlingsledarna minst en gång i veckan.

När tiden har löpt ut får man bekänna sin synd inför församlingen och förklara att man har tagit emot Guds förlåtelse, för att sedan motta förlåtelse även från församlingen. Därefter har ingen rätt att på nytt ta upp saken. James erfarenhet är att denna metod har hjälpt många att i ett längre perspektiv få en starkare tro. Oftast sker det hela med konfidentens fulla förståelse och medverkan, men ibland kan det hända att personen i fråga inte vill se sitt agerande som synd. Enligt modellen i Matt 18:15-18 kallar man då in ytterligare en person för att vara med och bedöma i saken. Sista åtgärden är att hänskjuta ärendet till äldsterådet. Detta kan naturligtvis uppfattas som auktoritärt, men James är noga med att betona att det inte handlar om en avstängning, utan att det är en hjälp att komma till rätta med sina problem.

Dock är det ett faktum att detta handgripliga sätt att uppmärksamma synden ställer höga krav på att själavården fungerar väl i församlingen. Syftet är ju att upprätta, inte att trycka ned, människor. James själv utstrålar som sagt en oerhörd värme och kärlek, men i ett land där så många har så stora behov är det en enorm utmaning att se individen. Han och de andra som har utbildning i själavård har på senare tid börjat åka runt och hållit kurser för främst pastorer, äldste och olika kommittémedlemmar, både män och kvinnor. För James är nämligen just detta att se till individen en av de viktigaste utmaningarna för kyrkan. Det är också en av nycklarna till väckelsen.

– Förut brukade prästerna sitta på sina kontor och vänta på att folket skulle komma till dem. Det var när de började att gå ut till folket, när de visade att de brydde sig, som människor också började dras till kyrkan.

Och när man ser hur ansiktena lyser på församlingsmedlemmarna när de lovsjunger Gud tillsammans kan man inte undgå att gripas av Den Gud Som Bryr Sig. Och utmaningen i att på ett kärleksfullt sätt hålla balansen mellan lag och evangelium är ju något som få kristna har några enkla lösningar på. Kanske har vi ändå en del att lära av Mekane Yesuskyrkan?

 

[Denna artikel är ursprungligen skriven för Budbäraren i samband med mitt Etiopienbesök 1998.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s