Trosbekännelsen, del 4

Postat: 28 juli, 2014 av Jonas Nordén i Lärjungaskap, Ledarskap, Reflektioner
Etiketter:,

Idag vandrar vi vidare med vårt fokus på den apostoliska trosbekännelsen, men lämnar den första artikeln: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare” och rör oss vidare mot Jesus.

Den första artikeln är en bekännelse som är oerhört viktig. Vi identifierar oss själva som Teister, som troende på Guds existens. Men vi tror inte bara på en Gud, vilken som helst, utan vi tror på en allsmäktig Gud. En ojämförbar Gud. En Gud som står över alla andra så kallade gudar. En Gud som är Skaparen, ursprunget till och själva hjärnan bakom allt som existerar i vår värld. Men samtidigt är det en bekännelse som vi, om vi stannar där, i stort sett delar med andra teister som erkänner och bekänner en personlig, mäktig Gud. Här står vi tillsammans med judar och muslimer som representanter för de tre stora monoteistiska religionerna i vår värld.

Men, när vi idag går vidare i vår bekännelse med orden: ”Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre” så skiljer vi oss direkt från både judarna och muslimerna. Nu står vi helt ensamma med vår bekännelse. Denna bekännelse är unik i jämförelse med alla världsreligioner. Vi tror och bekänner att Gud har en Son – och hans namn är Jesus.

Denna första del av den andra trosartikeln är förmodligen tagen direkt från Petrus bekännelse. Människor på Jesu tid hade olika uppfattningar om vem han var, och Petrus är den som ger den rätta, sanna bekännelsen när han säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”.

Vad säger människor om Jesus idag? Ja, det finns många röster och åsikter om detta. De flesta kan hålla med om att han var en god lärare, eller att han var en god moralpredikant, eller en försvarare av rättvisan och någon som tog de svagas parti. Mer moderna teologer vill också beskriva honom som en mystiker, en andlig pionjär, en siare eller en feminist. Och, javisst, flera av dessa beskrivningarna stämmer ju. Jesus var en god lärare, han kom med andlig förnyelse och hans etik och moral var både högre och bättre än de flesta andra. Han behandlade och bemötte också kvinnor på ett banbrytande sätt. Men ingen av apostlarna beskriver Jesus enbart med dessa termer. Våra moderna försök att förklara Jesus med rationella, västerländska termer och begrepp avslöjar bara våra egna begränsningar, snarare än de tydliggör för oss vem Jesus verkligen är.

Jesus är intresserad av vad människor tänker om honom. Vem säger människorna att jag är? Men den viktigaste frågan är den som följer: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Frågan klingar fortfarande ut över vår värld och till oss var och en. Vem säger DU att han är?

När Petrus ger det rätta svaret så säger Jesus att han är välsignad, eftersom han inte själv kunnat komma på detta, genom eget filosofiskt eller rationellt tänkande. Nej, detta har blivit uppenbarat för dig av Gud själv. Sanningen om Jesus är en uppenbarelse från himlen. Det är denna uppenbarelse som är fångad i trosbekännelsen. Eftersom det är en uppenbarelse, så är den inte öppen för diskussion. Det är ingen människa för 2000 år sedan som kom på detta. Om det vore så, då kunde det nog varit läge för en uppdatering av vår antika bild av Jesus. Men nu är det en gåva från Gud att på rätt sätt få lära känna Hans Son. Vill du lära känna Jesus, så måste du lära känna honom som Messias, Guds son, vår Herre.

Så, vad är det då Petrus säger?

Först: Du är Messias, eller Du är Kristus (grekiska). Jesus Kristus. Kristus är inte bara ett efternamn, som många tycks tro. Det är en titel. Messias/ Kristus betyder ”den smorde” eller ”den utvalde”. Den som Gud hade utvalt till att rädda världen. Den som hela Gamla Testamentet, lagen och profeterna, talar om och längtar efter. Petrus identifierar Jesus som denne utvalde, denna av Gud smorde. Han som ska rädda Guds folk från deras synder, från dödens hot, och från satans makt.

Därför, när vi bekänner: ”Vi tror på Jesus Kristus” så proklamerar vi vår tro både på den historiske personen Jesus från Nasaret, men också på den av Gud utvalde – ”Kristus”.

Vi tror på att Jesus var en verklig man, snickaren från Nasaret, som levde ett verkligt liv i Israel för ca 2000 år sedan. Vi tror på det som apostlarna skrev ner om honom i historiskt tillförlitliga skrifter. De trodde på honom både före och efter hans död och uppståndelse. De var ögonvittnen till alla de historiska händelserna runt omkring honom, till hans undervisning, hans mirakler, hans medlidande, hans böneliv, hans vänskap. De levde tillsammans med honom, åt med honom, vandrade på dammiga vägar tillsammans med honom under tre års tid. För dem var han verkligen verklig. Som Johannes skriver i inledningen av sitt första brev:

”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig” (1 John 1:1-4).

Denne Jesus var sannerligen inte en figur i deras fantasivärld. Han var på riktigt, de hade sett honom, och nu berättar de om honom. Men de erkände honom också som Messias. På Pingstdagen i Jerusalem predikar Petrus med kraft och myndighet:

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen* spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden (Apg 2:22-24).

Vid detta tillfälle ”högg det till i hjärtat” på människor som lyssnade och 3000 kom till tro på Jesus som Messias.

”Hans enfödde son”

Bekännelsen om Jesus har bara börjat. Johannes skriver i sitt evangelium om att Gud älskade världen så mycket att han gav den sin ende son, för att alla som tror på honom ska kunna bli räddade. Jesus är inte bara en av Guds söner, så som vi alla beskrivs. Han är Guds ende son. Paulus skriver i sin välkända lovsång till Jesus i Filipperbrevet 2:

”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte*7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa” (Fil 2:6).

Orden ”han var till i Gudsgestalt” eller ”han ägde Guds gestalt” betyder att Jesus är Gud själv. Han är Guds ende son, likvärdig med Gud Fadern och Gud Anden. Detta är också vad Jesus gjorde gällande om sig själv:

”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.”Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud” (Joh 5:17-18).

Sedan följer det viktiga tillägget ”vår Herre”. 

Bekännelsen som Petrus uttalande den dagen var att Jesus var Messias och Guds son. Direkt efter den bekännelsen fortsätter Jesus att undervisa om lärjungaskapets krav, om att den som vill följa honom måste förneka sig själv, ta upp sitt kors och följa honom. Det är vad det betyder att Jesus är Herre.

Det innebär att vi med vårt liv ska tjäna vår Herre och Mästare på det sättet vi nu kan tjäna honom. Alltför ofta gör vi Jesus Herravälde till något som handlar om oss – vår lydnad, våra val, vår tillbedjan, våra liv. Men Jesus är Herre – oavsett – och vårt enda val är att följa honom och låta honom vara vår Herre.

 

Annonser
kommentarer
  1. LeoH skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:
    Nedanstående blogginlägg är hämtad från efterkristus.nu Jag tillägnar blogginlägget ärkebiskop Antje Jackelén, som, vad jag förstår har svårigheter att se skillnaden mellan Jesus och Muhammed!

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Tack, Jonas. Får jag som komplement påminna även om S:ta Martas sköna bekännelse (hon som tyvärr och orättvist blivit mer känd för sin sura reaktion på Marias stillasittande):

    ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma hit till världen.” (Joh. 11:27)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s