Trosbekännelsen, del 3

Postat: 24 juli, 2014 av Jonas Nordén i Lärjungaskap, Ledarskap, Reflektioner
Etiketter:,

Jag fortsätter här med de två sista punkterna om tro, utifrån den första artikeln i trosbekännelsen.

3. Kristen tro är heltäckande.

Vi har en oerhört stor Gud. Vi ska aldrig begränsa honom och hans makt. Det är inte meningen att vi ska begränsa vår tro, eller dela upp den i bitar. Den behöver vara heltäckande. Det går inte att välja ut vissa delar av Bibeln och tro på dem, men inte tro på andra. Det är allt eller inget. Likt den reklam Adidas körde under fotbolls-VM – ”all in or nothing”.

”Vi tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens skapare.”

I Hebreerbrevet kan vi läsa: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser … Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt”.

Här vet vi att ett stort slag står idag gällande kristen tro. Så många människor avfärdar kristendomen på grund av skapelseberättelsen, som man menar är alltför otrolig att tro på. Även flera kristna företrädare vill gärna hitta andra svar och lösningar på skapelsens problem. Men frågan är om det inte är omöjligt att tro på Gud utan att tro på honom som Skaparen – som den som ligger bakom allt och råder över allt.

Paulus åkte vid ett tillfälle till Grekland och kom till huvudstaden Aten. När han gick omkring där i staden såg han ett altare där det stod: ”Åt en okänd Gud”. När han sett detta altare sa han till dem:

”När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. 25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”

Också detta är typiskt för vår tid idag. Många människor säger att, ja, jo, jag tror nog att det finns något större, någon slags högre makt – men vi kan ju ändå inte veta vad det är, så det är ingen ide att bry sig om det. Dessa tankar möter vi även i kyrkan. Men vi tror på en Gud som är uppenbarad – som har gjort sig känd genom sin skapelse och som visar oss genom denna skapelse att han är allsmäktig. Han är stor och mäktig nog att skapa liv och allting som finns. Vår tro behöver omfatta Gud som den han är – den behöver vara heltäckande.

 

4. Tron är personlig.

Den kristna tron behöver bli och vara din egen tro, och det behöver vara en tro på en personlig Gud.

”Vi tror på Gud, Fader, allsmäktig”

Gud är en person. Han har en personlighet. Ordet Fader ger Gud ett ansikte. Det viktiga är inte att han är Fader, utan att han är en förälder, en personlig Gud. Han är inte bara en Gud som är en skaparkraft, något större som har satt igång allting. Han är inte bara ”något där uppe i himlen”. Han är så mycket mer än bara hjärnan bakom universum. Han är Fadern. Han är en Gud som längtar efter relationer. Han är en Gud som det går att lära känna, som det går att ha en personlig relation till.

Detta är ett sådant fantastiskt privilegium för oss. Vi tror inte bara på en opersonlig intelligens som svävar omkring därute i rymden någonstans. Vi tror på en älskande Fader som är bländande skönhet, oemotståndlig glädje, outtröttlig kärlek och evigt omhändertagande.

En Fader som kommer till oss och öppnar sig själv för oss – så att vi ska kunna lära känna honom. Han är personlig – och Hans personlighet finns uttryck i hans skapelse. Allt hos honom är vackert och ren skönhet. Vi ser det i sommarens blomning, vi känner det i ett spädbarns beröring, vi hör det i musik, vi luktar det i vårvinden.

Trots att han är så stor och så mäktig – och jag är så liten och obetydlig – så vill han ha gemenskap med mig. Han har visat det gång på gång genom historien, och mest tydligt i sin största kärlekshandling, när han gav upp sin ende son – sände honom till jorden för att han skulle få lida och bli straffad för allt det som jag har gjort mig skyldig till inför honom. Han älskar världen, och varje människa i den, som en förälder älskar sina egna barn.

Att vi får kalla honom för Fader, och till och med Abba, som var det mest intima ordet ett judiskt barn kunde kalla sin far, visar oss att vi, genom Jesus, har fått ett barns rättighet i Guds rike. Vi är hans älskade barn – och han vill göra allt för oss.

När man formulerade trosbekännelsen så ville man ju få med alla dessa viktiga aspekter av tron. I denna första artikel om Gud som Fadern och Skaparen så ligger det flera teologiska skatter och sanningar nergrävda. Låt oss ta trosbekännelsen för vad den är – en hjälp för oss att veta vad som är viktigt i tron – en hjälp för oss att bevaras i den sanna tron – och en hjälp för oss att formulera vår tro.  Amen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s