Förlåtelse, del 2

Postat: 22 juni, 2014 av Jonas Nordén i Lärjungaskap

Guds förlåtelse har genom alla tider krävt ett offer. Människans skuld till Gud har alltid krävt en ”betalning”. I Gamla testamentet sker detta genom att ett oskyldigt liv ges för ett dödsdömt liv, men syfte att det oskyldiga livet löser, befriar, det som var dödsdömt. Därför offrade Israeliterna djur som fick bli till offer istället för människorna. Det som renade människorna från deras synd var djurens blod.

Hebréerbrevet är den bok i Nya testamentet som tydligast knyter samman GT och NT, särskilt när det gäller offerkulturen. I det 9:e kapitlet läser vi:

Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. […] Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Det är vad korset vittnar om. Jesus har med sitt eget blod en gång för alla vunnit befrielse åt oss. Detta bekräftar han själv när han kvällen före sin död äter tillsamman med lärjungarna: ”Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”.

Förlåtelsen finns nu tillgänglig för alla människor. Det offer som Gud kräver för människans skuld blev Hans egen son, Jesus Kristus och Han har därmed betalt den skuld som vi har till Gud.  I 1 Joh. 2 står det:

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

All skuld som har funnits, all skuld som finns och all skuld som kommer att finnas har redan blivit betald då Jesus dog på korset för vår skull. Ett oskyldigt liv gavs för att vi som är dödsdömda skulle bli befriade. Gud slätar inte över. Han ser mycket allvarligt på vår synd. Han accepterar inte det som är fel. Därför hör förlåtelsen samman med bekännelsen. Utan bekännelse – ingen förlåtelse. Som Johannes skriver i sitt första brev:

Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Och då kommer vi till den viktiga frågan: Behöver vi förlåtelse idag. Vad har vi för synd att bekänna? Har vi någon synd att bekänna? Vad är synd?

Grekiskans ord för synd, hamartia, betyder egentligen på svenska ”att missa målet”. I syndafallet tar sig synden uttryck i att människan struntar i Gud. Människan lyder inte Gud, litar inte på Gud. Detta är grundsynden. Att inte tro på Gud och Hans son Jesus Kristus. Då missar man målet för sitt liv. Denna grundsynd får sedan konkreta konsekvenser i tankar, ord och gärningar som är direkt emot Guds ursprungliga vilja och tanke med människan. Paulus räknar upp en del sådana konkreta konsekvenser Han nämner till exempel själviskhet, avundsjuka, svek, skvaller, skryt, uppstudsighet mot föräldrar, trolöshet, kärlekslöshet, vrede, maktkamp, intriger.

Jesus själv säger att den som dödar någon undgår inte sin dom. Men inte heller den som blir arg på sin broder undgår domen. Alltså: Bibeln ser oerhört allvarligt på all sorts synd och här kommer ingen enda av oss undan. Är detta syndens konsekvenser så undgår inte någon av oss domen. Då står vi alla med skuld.

Förlåtelsen är det som ligger i den kristna trons centrum. När Jesus kom till jorden bar Han med sig förlåtelsens kraft in i vår värld och runt Honom befriades människor från skuld, skam, bitterhet och nöd. Det kan ske på samma sätt idag. Tyvärr har det ofta i kyrkan blivit tvärtom. Jag tror att vi ofta hamnat fel, antingen i det ena diket eller i det andra. Det ena diket, som nog var vanligare förr, är att vi talar så mycket om synden att ingen hör förlåtelsens ord. Det andra diket, där vi nog befinner oss idag, är att vi inte alls benämner synden och därmed inte ger tillfälle till bekräftelse av skulden. Får vi inte tillfälle att bekräfta skulden kan vi heller inte uppleva befrielse.

I sammanhang där ingen förlåtelse finns vågar ingen bekänna. I sammanhang där ingen bekänner kan ingen förlåtelse befria. Förlåtelsen är Guds stora gåva till mänskligheten. Den kan föra oss tillbaka in i gemenskap med Gud, in i det allra heligaste.

Jag tycker att det är roligt att förlåten och förlåten är samma ord på svenska.

Förlåten som hängde i templet i Jerusalem skilde det heliga från det allra heligaste. Det räckte från golv till tak och var en symbol på att den omedelbara vägen till Gud ännu inte var öppen på grund av synden. Endast en gång om året, på den stora försoningsdagen, fick översteprästen gå in genom förlåten in i det allra heligaste. Vid Jesus död revs förlåten uppifrån och ned och blev en bild på att den mur som synden tidigare bildat mellan Gud och människa nu var borta. Nu kan alla, genom Jesus, få gå in i det allra heligaste. Förlåten är alltså en bild på att du och jag är förlåten.

För oss idag är det alltså viktigt att inte släta över förlåtelsen och tro att den inte behövs. Både i din relation till Gud och i dina relationer med människor är förlåtelsen absolut nödvändig. Det är viktigt att bekänna, att lägga fram sin skuld och känna tyngden av den. Först därefter kan förlåtelsen befria och upprätta den relation som blivit trasig. Detta är viktigt i smått som stort. Våra fel och vår synd är inget som skall slätas över. Det är när vi bekänner, erkänner våra fel – som också befrielsens blir så underbar, och glädjen blir så stor. Jesus säger att den som får mycket förlåtet kan också glädja sig och älska mer än den som får litet förlåtet.

Förlåtelse är att efterskänka en skuld. Gud vet vad just du är skyldig till. Straffet för det är döden. Men Jesus har tagit ditt straff på sig och du blir frikänd. Det är makt Det är sann förlåtelse!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s