Olika typer av lidande – samt några ord om en kristen praktik (en komplettering)

Postat: 20 juni, 2014 av olofedsinger i Församling, Lärjungaskap, Ledarskap
Etiketter:, , ,

I anslutning till min insändare i Dagen har jag blivit uppmärksammad på en helt annan typ av lidande, nämligen det som vissa homosexuella har blivit utsatta för av människor med starka åsikter om deras homosexuella livsstil. Även inom kyrkan. En präst i EFS skriver till exempel så här:

Jag har flera vänner inom EFS som är homosexuella. Vissa väljer att leva avhållsamt, vissa vill inte detta utan lever i relation (eller öppna för framtida relation) med en av samma kön. Flera av dessa får telefonsamtal mitt i natten av andra inom EFS för att de lever i samkönade relationer, där folk hotar, uttrycker äckel och hat, osv.

Det första jag vill säga är att det som personen här beskriver kommer som en fullkomlig nyhet för mig. Det finns liksom inte i min världsbild att jag som bibeltroende kristen skulle ringa och hota en annan människa av någon som helst anledning – vare sig hans/hennes sexualitet eller något annat. Om detta ändå förekommer är det naturligtvis förkastligt. (Jo, jag visste redan att homosexuella har blivit utsatta för detta. Men inte att det hade skett också inom EFS.)

Nu handlade ju inte min insändare alls om denna typ av lidande, utan om den mer principiella och teologiska frågan: om vi backar från Bibelns (i mitt tycke) tydliga uppenbarelse i denna fråga, då kompromissar vi på ett sätt som kommer att påverka också vår relation till kyrkans Herre. Det hat som vi då kommer att möta från ett gudsfrånvänt samhälle är helt enkelt något vi får lära oss att leva med.

Men om jag nu byter perspektiv lite, så är det naturligtvis inte på något sätt legitimt att med denna övertygelse som grund förfölja eller kränka människor som kommit till en annan slutsats en man själv. Min förståelse av Bibelns syn på homosexualitet har jag utvecklat på annan plats här på bloggen. Men låt mig här också få säga några ord om hur jag tänker att vi som kristna kan hantera denna fråga i en kristen församlingsgemenskap:

1) När det gäller samhällets lagar tänker jag att vi som kristna har en skyldighet att finnas med i samtal och debatt, för att om möjligt påverka lagstiftningen i en god riktning. Med ”god” menar jag inte nödvändigtvis ”kristen”. Vi kan inte begära av människor som inte har Jesus som Herre att de ska kunna eller vilja leva i enlighet Bergspredikans etik. Däremot tror jag att vi genom Bibeln också har fått tillgång till ett antal grundläggande goda guidelines för livet här på jorden (på ”skapelseplanet”, med teologiskt språk) som vi med frimodighet kan bära med oss också in i dessa samtal. Frågor som har med kön, äktenskap, familj etc ligger enligt min mening inom denna sfär och är därför fullt legitima att försöka påverka lagstiftningen med. Inte så att en exklusivt kristen etik kan göras till allmän lag, men äktenskapets grundstruktur och betydelsen av att skydda den institution där barn blir till är faktiskt inte något exklusivt kristet ,utan delas av de flesta religioner och kulturer genom mänsklighetens historia.

Konkret tillämpning: Jag tror att en könsneutral äktenskapslag är djupt olyckligt, men att det juridiska skydd som ges genom ett registrerat partnerskap för homosexuella är fullt rimligt att erbjuda från statens sida.

2) Inom den kristna församlingen är läget ett annat. Här kan vi förvänta oss att alla som är med har en personlig relation till Jesus Kristus. Samtidigt måste vi även här respektera både att vi gör olika tolkningar och att vi gör olika val.

Som exempel kan nämnas att Bibeln talar om att vi som kristna ska välja en troende partner, och att detta också är de flesta kristnas önskan. Men för vissa blir det ändå inte så, och då får de själva ta ansvar för detta beslut. Jag kan alltså i undervisningen lyfta fram de bibelverser som talar om detta (t ex 1 Kor 7:39) och jag kan på ett tonårsläger uppmuntra deltagarna att hitta en partner som de kan dela också sin tro med. Men i slutändan får jag ändå respektera och välsigna deras val. Vem är jag att fatta ett sådant långtgående beslut i deras ställe?

Tillämpat på kristna homosexuella som väljer att gå in i en sexuell relation innebär detta för mig att även dessa måste få ha en plats i den kristna gemenskapen, och att de ska respekteras i den meningen att vi inte mot deras vilja försöker utöva påtryckningar på dem att ändra sin livsstil. Däremot både får och bör vi ha en undervisning i församlingen där vi pekar på det bibliska sättet att se på relationer, och vi får självklart – likt prästerna i Uppdrag Granskning – stötta de personer som brottas med sin sexualitet och vill ha hjälp att ta sig ur livsmönster som de själva inte vill vara fast i. Slutligen kan vi, i denna fråga såväl som i andra frågor som har med livsstil och prioriteringar att göra, säga att det inte är möjligt att få något aktivt ledaruppdrag i församlingen, eftersom man med sitt liv inte förkroppsligar gemenskapens tro och vision. Att vara ledare är ingen rättighet, och Bibeln är tydlig med att vi kan kräva en högre etisk standard av våra utsedda ledare (se 1 Tim 3, Tit 1 m fl).

En parallell till detta kan vara en del afrikanska kyrkor och deras sätt att hantera polygami. Om en person med flera fruar blir kristen, väljer man numera att inte (som förr i tiden) tvinga mannen att skilja sig från alla utom en fru (de andra hamnade ofta på gatan …) för att få gå med i församlingen. Däremot får en man med flera fruar inte bli ledare i församlingen, detta för att inte sända signalen att det från kyrkans sida är OK med polygami.

Det kan säkert finnas mängder av åsikter om ovanstående. Kommentarsfältet är öppet för den som är intresserad. Jag är väl medveten om att detta är svåra frågor, och jag kanske även kan komma att tänka om i någon av frågorna framöver. Vissa är mer restriktiva än jag, andra är mer liberala. Men detta är var jag just nu står, och därför har jag också försökt att redovisa detta.

kommentarer
  1. Magnus Lindh skriver:

    Hej Olof länge sedan vi språkade. Tyvärr blir jag inte förvånad över att hot emot homosexuella också förekommer inom EFS när man har hört hur vissa inom rörelsen kan uttrycka sig inom denna fråga. Bra att du tydligt tar avstånd från detta. Däremot blir jag lite förvånad när du skriver att kristna som lever i en homosexuell relation (även om de skulle leva i ett äktenskap) inte ska kunna ha något aktivt ledaruppdrag i församlingen. För mig kommer ett sådan ordning som en nyhet inom EFS och jag har inte sett något sådan skriven regel för ledare inom EFS eller Salt. Tycker du att det skulle vara önskvärt med en sådan ordning och stadga inom EFS och Salt? Vilka typ av ledare skulle det isåfall gälla? Hur skulle det rimma med den respekt för varandras åsikter inom den fråga som EFS-styrelse tidigare har betonat? För övrigt är jag glad över att EFS-styrelse försvarar väjningsrätten för präster när det gäller äktenskapet. /Magnus Lindh

    • olofedsinger skriver:

      Hallå broder!
      Roligt att jag lyckats lura in dig på min blogg! ☺ Förhoppningsvis finns det fler artiklar här som du finner av intresse.
      När det gäller din fråga så är ju detta min (och tre av mina vänners) privata blogg, så jag gör inga anspråk på att uttala mig i Salts eller EFS namn. Inte heller min insändare var f ö underskriven med ”generalsekreterare för Salt”.
      EFS och Salt består av självständiga lokala föreningar, och det finns mig veterligt inga planer på några centrala direktiv i dessa frågor. Om du vill ha en helhetsbild av min egen syn på kristen livsstil kan jag dock rekommendera min bok In på helig mark – om att leva i den Heliges närhet (Libris 2006). Om du vill ha en helhetsbild av min syn på kristet ledarskap rekommenderar jag boken Ledare i Guds rike. Bibliska principer för den kristna tjänsten (Gospel Media 2013).
      För mig är det utifrån Pastoralbrevens undervisning otänkbart med präster eller pastorer som aktivt lever i en homosexuell relation (särskilt i ljuset av 1 Tim 1:10). Men sen är det ju alltid en diskussion vilka ledaruppdrag som man ska ha vilka principer för. I praktiken är det nog många – men definitivt inte alla – EFS-sammanhang som tänker ungefär som jag i denna fråga.

  2. Tycker att både din insändare och ditt inlägg ovan är bra, tydliga och klartänkta. Det behövs definitivt fler klartänkta OCH bibelförankrade röster i det här samtalet. Tack!

  3. Magnus Lindh skriver:

    För mig är detta en fråga där vi kan och får tycka olika både som församlingsmedlemmar och ledare i respekt för varandras olika åsikter. Romarbrevet 14 tänker jag kan tjäna som modell. Därför har det t.ex. varit viktigt för mig att försvara (EFS-)prästers rätt att både säga ja och nej till att viga samkönade. Jag ser tendenser från båda håll att försöka begränsa den rätten.
    När det gäller 1 Tim 1:10 så tycker jag det är svårt att dra några slutsatser utifrån det bibelordet när det gäller samkönade relationer. Olika bibelöversättningar och exegeter tolkar grundtextens ord ”arsenokoitai” olika. Själv är jag uppvuxen med tre översättningar som ingen av dem översätter ordet med homosexualitet. 1917 som översätter ordet med ”onaturlig vällustsynd”, Hedegård med ”onaturlig otukt” och NT-81 som översätter ordet med ”perversa”. Studiebibeln översätter det med ”som ligger med pojkar”. Hursomhelst är många exegeter osäkra på hur det skall översättas och därför kan vi inte bygga alltför mycket på detta bibelord.
    Intressant är också att du hänvisar till 1 Tim 3 där inget står om homosexualitet däremot om att församlingsledaren skall vara gift ”bara en gång” vilket få driver idag som en regel för ledare inom församlingen.

    • olofedsinger skriver:

      Hej igen!
      Romarbrevet 14 är absolut ett intressant bibelsammanhang. Däremot tror jag inte att det räcker som tolkningsnyckel i just denna fråga, eftersom det vi här talar om är vilka som ska få förtroendet att fungera som (huvud)ledare i den kristna församlingen. Det är ju skillnad på att acceptera en variation i åsikter och praxis inom församlingen i stort, och att bejaka att ledarskapet aktivt lever i något som Bibeln betecknar som synd. Dessutom skriver ju Paulus i 1 Kor 5:11-13 och 6:9-11 (liksom i Rom 1!) om bland annat otuktssynd på ett sätt som gör det svårt tro att det är denna typ av frågor som han syftar på i Rom 14.
      Angående 1 Tim 1 så glömde du att nämna Bibel 2000, som översätter versen med ”otuktiga och män som ligger med män”. Med tanke på hur laddad denna fråga är i dag förefaller det mig osannolikt att Bibelkommissionen hade valt denna översättning om man inte bedömde att uttrycket – i ljuset av senare decenniers forskning – måste syfta på homosexualitet.
      Hursomhelst så var ju inte 1 Tim 1 mitt huvudargument. Texten framför andra när det gäller detta måste rimligen vara dels Matteus 19 (Jesu ord om äktenskapet), dels Romarbrevet 1. 1 Tim 3 talar tydligt om de kristna ledarna som etiska föredömen, och som etiskt föredöme bör man inte aktivt leva i någon form av uppenbar synd. Så grundfrågan blir väl helt enkelt: ser vi utlevd homosexualitet som något som strider mot Guds vilja eller inte? Jag uppfattar att du svarar nej på denna fråga, medan jag själv svarar ja.* Därav våra olika slutsatser! ☺

      * Bakgrunden till detta finner du i min längre artikel om homosexualitet som jag hänvisar till i förra inlägget.

Lämna ett svar till Magnus Lindh Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s