Gud och sex – del XVII: celibatet

Postat: 6 juli, 2013 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:

I min förra artikel var jag inne och snuddade vid ett tema som jag länge har tänkt ta upp även i denna serie. Nämligen celibatet.

Celibatet kan beskrivas som ett bejakat singelskap. En önskan eller kallelse att leva utan vare sig tillfälliga eller långvariga sexuella relationer, och därmed också utan det familjeliv som kan bli frukten av att vara gift.

Människor med denna önskan eller kallelse har alltför sällan fått den uppmärksamhet de förtjänar i kyrkans undervisning. Och kanske ännu mer problematiskt: Väldigt lite av kyrkans verksamhet, i alla fall för åldersgruppen 20-40 år, brukar vara inriktad på denna kategori människor. Något som egentligen är lite märkligt, med tanke på att Nya testamentet är långt ifrån tyst i denna fråga. Faktum är stora delar av 1 Kor 6:12-7:40 – det avsnitt i Bibeln som har den utförligaste undervisningen och Gud och sex – kan ses som ett brandtal just för att leva som singel. Det är den uppenbart ogifte* aposteln Paulus som talar:

Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. …

Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit. …

En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande. (1 Kor 7:7-9, 32b-35, 39-40)

Av sammanhanget är det tydligt att Paulus främsta angelägenhet i det han skriver är att missionsuppdraget ska kunna utföras så effektivt som möjligt. Och alla som har bildat familj kan ju ganska lätt konstatera att han har rätt: med äktenskap och barn kommer nya lojaliteter – lojaliteter som Paulus på intet sätt ifrågasätter. Faktum är att det är just för att han bejakar dessa som han (i stället) förordar celibatet. Om tiden är kort är det kanske viktigare att prioritera missionen än att ”stadga sig” med fru/man och barn – för att nu inte tala om villa, volvo och vovve …

Hursomhelst kan man säga att Paulus i och med detta bygger vidare på en undervisning som kan härledas även till Jesus själv. I slutet av sin undervisning om äktenskapet i Matteus 19 säger Herren:

Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig. (Matt 19:11-12)

I dessa verser identifierar Jesus tre olika grupper, som alla har det gemensamt att de behöver leva i celibat:

1) De som är ”födda sådana”

2) De som har blivit ”gjorda sådana”

3) De som ”för himmelrikets skull inte gifter sig”

Kategori 1 kan med största sannolikhet handla om flera olika grupper. Det kan handla om personer som inte känner sig attraherade av andra och/eller saknar längtan efter familj och barn. Men det kan även handla om könlösa eller homosexuella som pga sin sexuella orientering inte har någon möjlighet att ingå ett (heterosexuellt) äktenskap.

Kategori 2 ska rimligen ses som en omskrivning för kastrater eller eunucker – en grupp som inte är särskilt vanlig i Västvärlden i dag (även om sterilisering faktiskt förekommer även i Sverige), men som definitivt var en folkgrupp att räkna med i det gamla Romarriket.

Kategori 3, slutligen, handlar om just det som aposteln Paulus talar om i 1 Kor 7: människor som med hänvisning till sin personliga kallelse till mission och evangelisation väljer att avstå från äktenskap och barn – ”för himmelrikets skull”.

I min förra artikel hänvisade jag en del till Timothy Kellers undervisning. Här vill jag nu citera ett lite längre stycke om vad Keller har att säga om celibatet, även här med anknytning till den uppdelning mellan en traditionell, en modern och en biblisk äktenskapssyn som var temat för min förra artikel:

Christians are to choose between marriage and singleness not for the basic contemporary motive of personal fulfillment, nor for the traditional motive of propagating family legacy. Rather, we are to marry or to remain single on the basis of which state best makes us a sign of the kingdom. Hauerwas says that single Christian adults were a startling witness to the coming kingdom in that ancient world by showing that their hope and significance was not in family or heirs but in the kingdom.

It follows, then, that being married is also a way to be a sign of the kingdom. Because one of the main purposes of marriage is to build kingdom-exhibiting community—to show the world how Christ transforms everything, including marriage—God forbids Christians from marrying nonbelievers. A Christian who knowingly marries a nonbeliever shows that his or her motive is not mission or kingdom exhibition. One of the main ways—and perhaps the main way—that married Christians witness to Christ is to show the difference Christ makes in a marriage.

This explains why many single Christian adults do not marry even though they desire to do so. If one non- negotiable reason for marriage is kingdom exhibition, then that removes a lot of otherwise good prospects! When a single Christian remains single largely because he or she will not compromise on this point, then he or she is paying a price for the kingdom and will be blessed for that (1 Peter 4:13–14, 19). Furthermore, God will use the Christian’s singleness to minister to others in ways that married people cannot (cf. 1 Cor. 7:32–34).

In summary, then, the purpose of both singleness and marriage is to create communities that reflect the glory of the coming kingdom of God. Every church, then, needs a combination of Christian married couples and Christian singles. Couples and singles can minister to each other; there are advantages and disadvantages in ministry for both singles and married members. The world needs to see both.

Jag tycker själv att detta är en oerhört intressant – och utmanande – utläggning både av celibatet och det kristna äktenskapet. Betoningen av att vi som kristna är kallade att gifta oss med någon som delar vår tro är inte lika vanlig i svensk kristenhet i dag som den en gång var. Men den är djupt biblisk. Vi har tidigare läst hur Paulus skriver till de kristna änkorna att de är ”fri[a] att gifta om sig med vem [de] vill, bara det sker i Herren” (1 Kor 7:39). Och i Andra Korinthierbrevet driver han frågan ett snäpp till:

Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. (2 Kor 6:14-18)

Utifrån dessa perspektiv tycker jag att Kellers undervisning blir oerhört befriande. Men samtidigt är det förstås viktigt att se att det finns andra (minst) lika starka argument för celibatet i andra livssituationer – till exempel de som Jesus själv nämner.

Sammantaget innebär det också att vi som kyrka skulle behöva uppvärdera celibatet på nytt. Det är ett fult legitimt livsval, som bär med sig en alldeles särskild välsignelse från Herren.

*) Personligen tror jag att Paulus var änkeman, men att han hade valt att inte gifta om sig. Som tidigare artiklar har visat var han absolut inte sexualfientlig, och han talar dessutom med en stor insikt om det sexuella samlivet inom äktenskapet. Framför allt är det högst osannolikt att han som farisé – innan han blev kristen – skulle ha valt ett liv som singel. Äktenskapet stod nämligen högt i kurs i den judiska religionen. En intressant detalj är också att vi genom Paulus vittnesbörd vet att ”de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas” var gifta (se 1 Kor 9:5).

Tidigare delar i samma serie:

I: Introduktion

II: Att bli ett kött

III: Värt att vänta på?

IV: Sexualitetens syfte

V: Är Bibeln verkligen så tydlig?

VI: Sambo – varför inte?

VII: Om vi tar det från den positiva sidan

VIII: Vad betyder egentligen ”otukt”?

IX: Gud renar även från sexuella synder!

X: Hur ska man tänka kring onani?

XI: Skillnaden mellan samlag och orgasm

XII: Samboskap utan sex

XIII: Den ack så lättillgängliga porren

XIV: Ställningar och ingångar

XV: Homosexualitet

XVI: Skillnaden mellan en biblisk och en traditionell äktenskapssyn

kommentarer
  1. […] man för suri? hittade jag följande citat från en av mina favoriter Timothy Keller, i en artikel av Olof Edsinger. Helt fantastiskt skrivet, och ger vikt till den andra posten ovan. Varför gifta sig om man inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s