Den objektiva försoningsläran – del II

Postat: 30 maj, 2013 av olofedsinger i Bibeln
Etiketter:, , , ,

I första delen av min artikel introducerade jag ämnet och gav det en historisk relief. I denna andra del vill jag i stället ge några exempel på vad som går förlorat i Sofia Camnerins sätt att tala om försoningen (subjektiv försoningslära) jämfört med Carl Olof Rosenius teologi (objektiv försoningslära):

1) Jesu kors reduceras till något utanför Guds vilja. ”Sofia anser att korset, imperiets avrättning, är en tragisk händelse vi skall sörja och protestera mot, den ondska som denna händelse är ett uttryck för” (11). Och det är klart: Både judarna och den romerska ockupationsmakten ska naturligtvis stå till svars för sitt agerande i samband med Jesu korsfästelse. Men i Apostlagärningarna kan vi ändå läsa att den nyfödda kyrkan ber till Gud med orden: ”Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt” (Apg 4:27-28, min kursivering).

2) I samma veva som Jesu kors reduceras till något utanför Guds vilja förminskas också (försvinner?) den för Rosenius så dyrbara sanningen att Gud både kan godkänna och vara verksam i det som mänskligt sett kan tyckas meningslöst eller ont. Camnerin ”tolkar lidandet [mer] som något Gud drabbas av, kämpar mot och övervinner, än något Gud handlar genom och använder för ett större syfte” (101). Även här får vi väl konstatera att perspektiven inte utesluter varandra – det är fördärvsmakterna, inte Gud, som står för ondskan här i världen. Men till mysteriet med Guds storhet hör ändå att också det till synes destruktiva kan fogas in i Guds plan för den här världen. I Apostlagärningarna kan vi exempelvis läsa om en förföljelse mot de kristna i Jerusalem, som kom att få stor betydelse för evangeliets spridning i den antika världen (se Apg 8:1). Eller varför inte ta Paulus själv som exempel. I samma bok kan vi läsa om hur denne frivilligt mötte de lidanden som den helige Ande hade förvarnat honom om (se Apg 20:22-24), något som kom att leda till att han fick predika både för landshövdingarna Felix och Festus och för kejsaren i Rom.

3) Den objektiva försoningsläran är vidare den som bäst understödjer Bibelns tal om Gud som hela världens Domare. Just för att Gud reagerar med vrede över synden, och för att denna vrede får sitt rättmätiga utlopp på korset, kan han med bibehållen trovärdighet förklara syndaren för rättfärdig. I lutherskt-pietistiska miljöer har visserligen den främsta betoningen brukat ligga på individens frälsning, individens rättfärdiggörelse. Men Paulus skriver faktiskt att det är Guds (inte vår) rättfärdighet som vidmakthålls genom Jesu korsdöd: ”Honom [Jesus] har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus” (Rom 3:25-26, mina kursiveringar).

4) Själavårdsmässigt blir det slutligen betydligt svårare att ur den subjektiva försoningsläran hämta tröst när vi är vacklande i vår egen tro. Om korsets enda uppgift är att visa på Guds kärlek – utan att korset i sig självt åstadkommer något – kommer ju det främsta ansvaret för vår frälsning att ligga på oss: på vår överlåtelse snarare än på Jesu offer. Men vad gör vi då ”när samvetet anklagar, när bristerna och sveken i min tro uppenbaras, när halvheten i min omvändelse bjärt framträder, när mörkret i mitt hjärta hotar att övervinna troslågan, när hela min kristendom inte håller måttet i den Heliges ögon” (Nordlander, 124)? Vid ett bestående förnekande av Herren och hans nåd är det ju uppenbart att vi sätter vår frälsning på spel. Men genom att lita på honom som på korset ”försonade världen med sig själv” (2 Kor 5:19), och som dessutom gjorde detta ”medan vi var Guds fiender” (Rom 5:10), kan vi ändå förankra vår frälsning i något djupare än oss själva. Som Agne Nordlander fortsätter: ”Inte duger försvarsargumentet, att jag lämnade mig ändå åt Gud på ett eftermöte, och det kändes väldigt skönt. Det var då det! … Nej, här behöver jag en helt annan grund att stå på. Här behöver jag belägg från Skriften, att Gud är för mig, precis så dålig och risig som jag är i min ynkedom. Det är i denna situation som den s k objektiva försoningen visar sin hållfasthet” (124).

De frågor som jag har berört i den här artikeln är naturligtvis allt annat än enkla. Vi har alla anledning att nalkas dem med en stor portion ödmjukhet. Men jag kan ändå inte undgå att förundras över att det med den subjektiva försoningsläran inte blir Jesu offer, utan Guds kärlek i största allmänhet, som är att betrakta som försonande. I stället för att vara ett uttryck för Guds kärlek blir alltså korset (i alla fall i Sofia Camnerins tappning) till en symbol för denna kärleks motsats – människans ondska! Därmed får Jesu korsfästelse en radikalt annorlunda innebörd än i den rosenianska teologin, och kan för Camnerin inte ens beskrivas som ett segertecken (93).

Inte heller här utesluter förstås perspektiven varandra. Den objektiva försoningsläran inbegriper ju ett antal av perspektiven från den subjektiva. Men att Jesu död är att betrakta som en offerdöd måste ändå ses som en central del av den bibliska uppenbarelsen. Som Johannes formulerar det hela: ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder” (1 Joh 4:10, min kursivering).

Källor:

Försoning behövs av Sofia Camnerin och Arne Fritzson (Verbum 2012).

Korsets mysterium av Agne Nordlander (EFS-förlaget 1982).

Annonser
kommentarer
  1. […] Utmaningen för oss idag är att både vara sanna mot det bibliska materialet och vara känsliga för vilka frågor och problem våra medmänniskor faktiskt söker svar på. De två går att kombinera men det kräver teologisk reflektion! (Läs gärna Olof Edsingers artiklar till den objektiva försoningslärans försvar! del 1 och del 2) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s