Den objektiva försoningsläran – del I

Postat: 28 maj, 2013 av olofedsinger i Bibeln
Etiketter:, , ,

I det nummer av Budbäraren som landade i brevlådorna i går hade jag en teologiartikel med rubriken ”Den objektiva försoningsläran – en rikedom att värna”. Jag vill här publicera en något längre version av denna artikel, som även kommer att publiceras i ELM-BV:s tidning Till Liv i sommar. Jag tycker själv att detta är ett både viktigt och intressant ämne!

År 1882 började Lina Sandell att ge ut vad som skulle bli tre olika böcker med hennes samlade sånger. Orsaken var att hon ville garantera att de versioner som bevarades för eftervärlden var de som förmedlade den ursprungliga, rosenianska teologin. Med tiden hade det nämligen dykt upp versioner av hennes sånger som innehöll omskrivningar med inspiration från den försoningslära som kommit att känneteckna Paul Peter Waldenström och Svenska Missionsförbundet. En djupt olycklig utveckling, menade Lina Sandell.

För oss som i dag tillhör en rörelse som stod i centrum av 1870-talets så kallade ”försoningsstrid” kan frågan om objektiv eller subjektiv försoningslära kännas avlägsen. Men enligt min mening finns det all anledning att fundera på varför våra fäder och mödrar såg det som så viktigt att hålla fast vid den förståelse av Jesu kors som Carl Olof Rosenius hade presenterat i sina skrifter. Jag tror helt enkelt att det finns rikedomar i den objektiva försoningsläran som vi inte får tappa bort. Eller, som man också skulle kunna uttrycka det: jag tror att mycket av den förflackning av teologin som kan skönjas både i Svenska kyrkan och i stora delar av frikyrkan hänger samman med att man har fått en ny syn på Jesu Kristi kors. Om inte i teorin, så åtminstone i praktiken.

Men innan vi kan tränga djupare i detta ämne behöver vi kanske göra en sammanfattning av vad det hela handlar om. Agne Nordlander skriver i sin bok Korsets mysterium: ”Alla bibelutläggare hävdar enigt, att människans synd, hennes olydnad och uppror, gett upphov till ett främlingskap och en motsättning mellan Gud och människan. Människans grundattityd gentemot Gud utmärks av misstro och fiendskap. Men kan man också säga, att det finns något på Guds sida som förhindrar människans återförening med honom och som måste tas bort, innan det kan uppstå ett tillstånd av fred mellan Gud och människa? På den frågan ger teologerna skilda svar” (115).

Poängen med den objektiva försoningsläran är att det verkligen finns något från Guds sida som står i vägen mellan honom och oss. Som hela världens rättfärdige Domare bär han på en vrede mot allt som bryter ned hans goda skapelse – något som i praktiken leder till en vrede från Guds sida också mot de människor som han har skapat. Som syndare är vi helt enkelt förtjänta av Guds straff, och det är detta straff som Jesus själv låter sig drabbas av när han som Guds offerlamm dör på korset.

Den subjektiva försoningsläran, å sin sida, förlägger hela problematiken i försoningsdramat till oss människor. Det som står i vägen för den som vill leva i gemenskap med Herren är inte Guds vrede över synden. I stället är det (endast) vår förhärdelse och ovilja att omvända oss.

Frågan om den objektiva respektive subjektiva försoningsläran har fått förnyad aktualitet genom boken Försoning behövs av Sofia Camnerin och Arne Fritzson, som kom ut på Verbum i höstas. Fritzson står för en jämförelsevis klassisk teologi, medan Camnerin representerar ett så kallat befrielse-feministiskt perspektiv. Som biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan (där tidigare SMF ingår) står hon även som representant för det samfund som redan ifrån starten såg den subjektiva försoningsläran som sitt existensberättigande.

Ingen behöver tvivla på att Camnerin är en ivrig anhängare av denna försoningslära. Visserligen förklarar hon att hennes huvudfokus ligger på försoning mellan människor snarare än mellan människa och Gud. Men utifrån detta beskriver hon sitt ärende som att ”problematisera” vissa tolkningar av Jesu kors. ”Till dessa hör att Gud på något sätt behöver Jesu död för att kunna försonas med människorna”, skriver hon, för att sedan påpeka med ogillande: ”Detta gör Gud ansvarig för Jesu död, och Jesu lidande och död nödvändiga för vår frälsning” (23).

Läsningen av Försoning behövs blir för mig en påminnelse om vad våra fäder kämpade för att bevara. Visserligen har jag respekt för Camnerins farhåga att mänskligt lidande kan ”legitimeras och bekräftas” genom att tala om Kristi lidande som ideal – ”inte minst i ljuset av barn och vuxna som lever i misshandelssituationer” (26). Men när offermodellen helt mönstras ut ur den kristna förkunnelsen är det en stor del av barnet som kastas ut med badvattnet.

Annonser
kommentarer
  1. […] reflektion! (Läs gärna Olof Edsingers artiklar till den objektiva försoningslärans försvar! del 1 och del […]

  2. […] hänvisa till Olof Edsingers utmärkta två blogginlägg där han diskuterar försoningsläran. Se här och här. Läs även EFK-pastorn Stefan Swärds blogg där han flitigt och initierat kommenterar […]

  3. plundberg skriver:

    Väldigt bra skrivet i ett viktigt ämne. Men det kunde varit ännu längre och mer djupgående för min smak. :)

    (Hamnade här eftersom jag just nu läser Stengrunden, en oerhört bra bok som berör försoningsstriden på 1870-talet.)

    Frid i Herren och hans objektiva försoningsdöd! Den är grunden för vårt liv och väl värd att ta strid för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s