Åttonde budet: Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa

Postat: 15 maj, 2013 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:,

Det här budet verkar det som att ytterst få människor verkligen tar på allvar. Därför är det också ganska svårt att prata om det, så att vi faktiskt kan förstå hur allvarligt det är. Det här budet handlar om vårt rykte, det som vi är så rädda om – för ”vad ska andra tycka och tänka om mig?”

Lika viktigt som det är för mig att inte få mitt rykte förstört, lika viktigt måste jag inse att det är för min nästa – vän eller ovän. Därför är detta budord riktat till oss var och en. DU skall inte bära falskt vittnesbörd mot DIN nästa.
Hur går det då till, när man bär falskt vittnesbörd mot någon? På en högre nivå kan det givetvis ske inför en domstol, att man där inför domare och jury vittnar falskt mot någon. Men detta är något som sker mycket, mycket oftare i vår vardag. För hur duktiga är inte du och jag på att skvallra, tala bakom ryggen på folk och rent ut sagt ”prata skit” om andra människor när de inte är närvarande? Vi ger nog oftare än vi vill erkänna vår nästa ett dåligt rykte, medvetet eller omedvetet. Det kittlar lite i oss var och en att föra vidare ofördelaktiga saker om vår nästa till tredje part. Det behövs egentligen inte mycket mer (i vissa fall) än att vi skakar på huvudet, rycker på axlarna eller antyder något om vår nästa, som vi egentligen inte vet något om eller som vi nog skulle ha hållit för oss själva. Vi har, sorgligt nog, mycket lättare för att prata skit om vår nästa än att prata gott om henne. Själva vill vi nog mer än gärna att människor ska tala gott om oss och berömma oss. Men vi kan nästan inte stå ut med att vår nästa blir berömd och uppskattad.

Därför blir det otroligt lätt så när vi träffar kompisar och vänner, att det ofta finns någon vi talar om och gärna talar lite illa om. Det är detta som kallas för att ljuga om, förråda och baktala sin nästa. Och ofta är det inte nog med att vi talar om saker som i och för sig kan vara allmänt känt. Vi gör också gärna tillägg och försöker räkna ut bakgrund, avsikter och motiv, saker som vi egentligen inte vet något om. Vi ”kryddar” en historia eller en händelse för att själva vinna något på det; uppskattning, glädje eller medlidande.

I det åttonde budet har Gud gjort klart för oss att han inte tillåter oss att baktala eller ”prata skit” om vår nästa. Vi måste nog erkänna att vi alla, mer eller mindre har nära till den typen av skvaller och förtal; ”falskt vittnesbörd”. Frågan som följer blir rannsakande: Hur står det egentligen till med mig själv och mitt inre, när jag kan finna mening och glädje i sådant? Hur står det till med min kärlek, när jag har lättare för att tala illa om min nästa än att tala väl och försöka tolka saker och ting till det bästa? Lusten att tala om andras felsteg, synder och svagheter kanske på ett alldeles särskilt sätt avslöjar en människas förhållande till Gud? För ”den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett”. (1 Joh 4:20b).

Här har vi alla mycket att erkänna och bekänna. Det är jag ganska säker på. När Guds Ande får verka i mitt liv har jag inte längre mest fokus på andras synder, utan på mina egna. Låt oss därför idag bekänna vad vi har brutit just mot det åttonde budet och därmed mot vår nästa.

Annonser
kommentarer
  1. Ragnar Klarin skriver:

    Jag gillar det du skriver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s