Gud och sex – del XV: homosexualitet

Postat: 6 maj, 2013 av olofedsinger i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:

En av de frågor som under det senaste decenniet har stått högst både på kyrkans och samhällets agenda är den om synen på utlevd homosexualitet. Stefan Gustavsson ger en god sammanfattning av läget när han på sin blogg skriver följande:

Synen på samkönade sexuella relationer har på kort tid förändrats drastiskt. Bara under min livstid – från 60-talet och framåt – har den offentliga uppfattningen i Sverige revolutionerats. Homosexualitet har gått från att betraktas som

– en psykologisk störning, till att betraktas som

– en nödlösning för några få, till att betraktas som

– en likvärdig variation, till att betraktas som

– en överlägsen livsstil (som i kampanjen ”Bli homo” som visar ”argument varför det är underbart att inte vara straight”).

Formellt har vårt samhälle gått från att se samkönade sexuella relationer som kriminellt (fram till 1944), som en psykologisk sjukdom (fram till 1979), för att nu ge homosexuella par rätt att prövas som adoptivföräldrar (från 2003) och att gifta sig (från 2009).

Med tanke på denna dramatiska utveckling är det naturligtvis omöjligt att i en kort artikel ge någon rättvisande belysning av detta ämne. Särskilt som ju detta – precis som så många andra frågor som har med sexualiteten att göra – är av sådan betydelse för dem som det berör, och därför förtjänar en både ingående och inlyssnande behandling.

Även utifrån ett inomkyrkligt perspektiv finns det ju också ett stort antal specifika frågeställningar kopplade till homosexualitet. Till exempel:

• Bibelns uttalanden om homosexualitet

• Synen på homosexualitet som fenomen (genuin vs förvärvad homosexualitet)

• Skillnaden mellan att vara/betrakta sig själv som homosexuell (identitetsfrågan) och att leva ut sin homosexualitet (handlings-/syndfrågan)

• Synen på välsignelseakt av ingånget partnerskap

• Synen på samkönade äktenskap

Personligen tror jag att det är viktigt att inte frikoppla frågan om homosexualitet och homosexuell utlevelse från alla de andra frågor som har med sexualiteten att göra, och som jag tidigare har tagit upp i denna artikelserie. Jag anser helt enkelt att det mesta som jag har skrivit om heterosexuellt samliv bör vara relevant även för frågan om homosexuellt samliv. Rent konkret innebär detta att om heterosexuellt sex utanför äktenskapet står i konflikt med Guds ursprungliga vilja, då måste samma sak gälla även för homosexuellt sex. Vidare innebär det att jag själv ställer mig tveksam till homosexuellt sex av det enkla skälet att detta inte kan uttrycka allt det som jag uppfattar är Bibelns syfte med (det heterosexuella) äktenskapet. Se vidare artikel IV i denna serie.

Utifrån det som Bibeln har att säga om sexualiteten i stort tänker jag också att det är ganska enkelt att konstatera att äktenskapet i Bibeln är en extremt ”heterosexuell” institution:

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” … Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. (1 Mos 1:27-28, 2:24).

Helt följdriktigt kan vi också konstatera att överallt där homosexualitet figurerar mellan Bibelns pärmar gör den det som något negativt. Sodom och Gomorra är kanske ett extremt exempel (se 1 Mos 19:5), men även i övrigt finns det både lagtexter (se 3 Mos 18:22 m fl) och nytestamentliga förmaningstexter (se Rom 1:21-28; 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10) som tar upp frågan. Ingenstans finns något som kan tolkas i någon annan riktning än att homosexualitet ligger i strid med Guds ursprungliga vilja. För att återge de nytestamentliga exemplen:

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. (Rom 1:21-28)

Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. (1 Kor 6:9)

Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig. (1 Tim 1:8-11)

Synen på homosexualitet är alltså inte att betrakta som en särskilt svår teologisk fråga. Det finns ett antal bibelställen som pekar i en riktning, och inga bibelställen som pekar i den andra. Däremot är det en omvittnad svår fråga när vi kommer till den praktiska tillämpningen. Alltså: hur vi själavårdsmässigt ska hantera den utmaning som det innebär att vi både i och utanför kyrkan har ett stort (och som det verkar: växande) antal individer som känner sig fysiskt och känslomässigt attraherade till det egna könet.

I en artikel av denna längd är det naturligtvis omöjligt att kartlägga alla de nyanser som kan behöva finnas i kyrkans sätt att bemöta människor med en homosexuell läggning. Här och nu väljer jag därför att inskränka mig till några ord om det teologiska perspektivet på denna fråga. Temat för min artikelserie är ju ändå ”Gud och sex” – och den viktigaste utgångspunkten måste då vara det som Guds eget ord har att säga i de frågor som är uppe för behandling.

En första sak som då kan behöva sägas är att utlevd homosexualitet visserligen måste betraktas som något utanför Guds A-plan, men att homosexuella handlingar fördenskull inte behöver vara större synder än något annat som Bibeln beskriver som synd. Som mina tidigare artiklar i denna serie har visat är det inte heller så att allt är frid och fröjd bara för att vi håller oss till heterosexuellt sex. Det mesta som inryms i det bibliska begreppet ”otukt” berör ju heterosexuella relationer! I grunden tänker jag därför att det mest bibliska förhållningssättet vi kan ha när det gäller detta är att vi alla i någon mening har blivit skadade genom synden, och att detta spiller över också på vår sexualitet. Ingen av oss kan därmed sägas ha en helt och hållet ”hel” sexualitet. Ingen av oss har någon rätt att slå sig för bröstet och racka ned på någon annan när det gäller vår sexuella läggning.

Men just därför blir det för mig viktigt att dra också en annan slutsats, och det är att vi ska vara försiktiga med att över huvud taget kategorisera människor utifrån deras sexualitet; att göra sexualiteten till en identitetsfråga. Som människor är vi nämligen – oavsett om vi är hetero eller homo – något mycket mer än vår personliga sexualitet. Hur viktig sexualiteten än är för vår identitet måste vi också hålla fast vid att våra liv inte har blivit misslyckade eller förfelade bara för att vi inte har haft en partner att leva ut vår sexualitet tillsammans med. Att vi är sexuella varelser betyder inte att vi måste ha sex för att bejaka vare sig vår manlighet eller vår kvinnlighet, och även den som är singel kan leva ett fullgott liv. Sexualitet handlar om mycket mer än sex, och identitet handlar om mycket mer än sexualitet.

Även detta är som synes ett exempel på att vi som hetero och homo sitter i precis samma båt. Alla är vi under vissa perioder av våra liv – kortare eller längre – kallade till sexuell avhållsamhet. Och om avhållsamhet någonsin är ett alternativ för den som är hetero måste det rimligen kunna vara det även för den som är homo!

Detta är naturligtvis inte detsamma som att avhållsamhet i alla lägen skulle vara något enkelt. Ofrivilligt singelskap är för en stor del av befolkningen något mycket smärtsamt. Men som Jesus själv säger kan det ibland också finnas en genuin kallelse från Gud i detta: ”Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig” (Matt 19:12).

Eftersom jag själv är heterosexuell och dessutom gift har jag aldrig på djupet konfronterats med de situationer som Jesus ringar in i citatet ovan. Även om också jag har en (delvis ganska olycklig) tid som singel bakom mig. Det enda jag kan säga är därför att jag har den djupaste respekt för homosexuella kristna som pga detta och andra bibelord har kommit till slutsatsen att de inte vill leva ut sin sexualitet i någon parrelation. Såvitt jag kan bedöma är nämligen detta den hållning som tar den största hänsynen till det som Bibeln faktiskt har att säga i denna fråga. Samtidigt är jag medveten om att denna typ av val inte kan läggas på någon annan människa utifrån. Både jag och andra måste därför respektera att det finns homosexuella – precis som det finns heterosexuella – som väljer att leva ut sin sexualitet på ett annat sätt än det som enligt Bibeln är Guds A-plan.

Hur kyrkan i stort ställer sig till dessa frågor är däremot en helt annan sak. Den världsberömde lutherske teologen Wolfhart Pannenberg gjorde 1996 följande omtalade uttalande:

If a church were to let itself be pushed to the point where it ceased to treat homosexual activity as a departure from the biblical norm, and recognized homosexual unions as a personal partnership of love equivalent to marriage, such a church would stand no longer on biblical ground but against the unequivocal witness of Scripture. A church that took this step would cease to be the one, holy, catholic, and apostolic church.

Orden är starka, men vi ska notera att det inte är vem som helst som uttalar dem. Och personligen är jag av precis samma åsikt som Pannenberg. Hans övertygelse delas ju också, som bekant, av majoriteten av världens kyrkor – inklusive hela den katolska och ortodoxa kyrkofamiljen. Det är helt enkelt omöjligt att bortse från allt det som Bibeln har att säga om sexualiteten i allmänhet och homosexualiteten i synnerhet, och sedan med trovärdighet kunna kalla sig själv för Kristi kyrka – byggd på Jesu och apostlarnas ord. Det är därför som den etiopiska Mekane Yesus-kyrkan nyligen bröt med Svenska kyrkan pga hennes synsätt i just dessa frågor.

Angående de specifika frågor som har varit på tapeten i Svenska kyrkan – välsignelse av ingånget partnerskap och samkönade äktenskap – känner jag en stor sorg över de beslut som under de senaste åren har fattats. Inte för att jag inte förstår att man med dessa beslut vill värna en ofta utsatt grupp, utan för att jag tror att vi som kyrka måste ha den tilltron till Guds ord att vi står fast vid detta även när opinionen håller på att vända i vårt samhälle i stort. Att det helt enkelt finns andra sätt att uttrycka vårt stöd till människor som brottas med sin sexualitet än att legitimera sådant som Bibeln så entydigt fördömer.

För en utförlig redogörelse för vad som gör beslutet om en könsneutral äktenskapslag teologiskt, juridisk och socialt olyckligt, se Tuve Skånbergs läsvärda artikel om detta på debattsajten Newsmill. Jag vill samtidigt påpeka att det faktum att man motsätter sig en könsneutral äktenskapslag inte behöver innebära att man motsätter sig ordningen med registrerat partnerskap. I ett sekulärt samhälle kan man ju inte förvänta sig att någon majoritet ska hålla fast vid en specifikt kristen etik, och det är därmed rimligt att även homosexuella som väljer att leva troget tillsammans får möjlighet till den typ av juridiskt skydd som det registrerade partnerskapet ger dem. Att därifrån gå vidare till att göra äktenskapslagen könsneutral är som något helt annat, något som inte minst Tuve Skånberg påvisar i sin artikel.

Slutligen vill jag också säga att med den restriktiva hållning som jag har pläderat för i denna artikel kommer ett stort ansvar att i handling vara beredd att hela tiden skilja mellan sak och person när det gäller dessa och angränsande frågor. Det är helt enkelt oerhört viktigt att vi kan inkludera, respektera och visa omsorg även om de människor som står för en annan livsstil än den som jag själv företräder. Min förhoppning är att jag med mitt eget liv ska kunna visa prov på just detta. Om jag har lyckats med detta är förstås en annan fråga – och där är det andra än jag som får fälla avgörandet!

Tidigare delar i samma serie:

I: Introduktion

II: Att bli ett kött

III: Värt att vänta på?

IV: Sexualitetens syfte

V: Är Bibeln verkligen så tydlig?

VI: Sambo – varför inte?

VII: Om vi tar det från den positiva sidan

VIII: Vad betyder egentligen ”otukt”?

IX: Gud renar även från sexuella synder!

X: Hur ska man tänka kring onani?

XI: Skillnaden mellan samlag och orgasm

XII: Samboskap utan sex

XIII: Den ack så lättillgängliga porren

XIV: Ställningar och ingångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s