”Bonusmaterial” om Guds dom över Moab

Postat: 12 mars, 2013 av olofedsinger i Bibeln

Samtalet på Dagens insändarsida om Guds domshandlingar i Gamla testamentet fortsätter. Flera skribenter har klagat över att varken jag eller Stanley Sjöberg har valt att kommentera de specifika texter som har figurerat i debatten. Nu har jag dock – om än på alldeles för lite utrymme – försökt att göra just detta. Du kan läsa artikeln här.

I anslutning till min ursprungliga artikel uppstod det en debatt i kommentarsfältet, där jag bl a fick utveckla analysen av Guds dom över Moab. För den som är intresserad bifogar jag här några utdrag ur denna analys. Inte heller detta är förstås helt uttömmande, men kanske ändå av intresse för den som faktiskt vill försöka förstå dessa texter:

Jag kan hålla med om att skildringen i 4 Mos 31 är en av Bibelns mer svårsmälta texter. Samtidigt är det ju just den passus som både du och pingstsystern lyfter fram – den att även kvinnor och barn ska dödas – som visar att det här är fråga om en domshandling snarare än en krigshandling. Alltså: hade det enbart varit militärstrategiska överväganden som styrde folkets handlande hade de lämnat kvinnor och barn i livet (jfr 5 Mos 20:10-14). Men eftersom det i stället handlade om en domshandling var män, kvinnor och barn jämlika i den meningen att de alla bar på skuld inför Gud (jfr 5 Mos 20:15-18).

Mose själv pekar på detta när han upprörs över att befälen har följt sina vanliga militärstrategiska avvägningar och låtit kvinnorna leva: ”Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren …” (4 Mos 31:16) Alltså: om det var några som var skyldiga till synd i just det här fallet var det faktiskt kvinnorna! Detta är också förklaringen till att de kvinnor som fortfarande var oskulder skulle skonas – de hade ju bevisligen inte deltagit i den förförelsekampanj som Bileam hade organiserat mot Israel. (Angående de kvinnor som skonas så finns det f ö lagar i 5 Mos 21:10-14 som, om de följdes, tillförsäkrade kvinnliga krigsfångar ett antal rättigheter som var helt unika på den här tiden i mänsklighetens historia.)

När det gäller barnen så finns det ju olika synsätt på dessas eventuella möjlighet att betraktas som syndare eller ej. I den kristna kyrkan har man t ex talat om arvsynd som ett sätt att beskriva hur även barn kan bära på skuld inför Gud (jfr Ef 2:3). I just det här sammanhanget tror jag dock att vi behöver förstå situationen utifrån ett annat perspektiv, nämligen det som träder fram utifrån israeliternas utrotningskrig i samband med intåget i Kanaan. Dessa krig var nämligen just domshandlingar, där folket fick fungera som Guds förlängda arm till att verkställa hans dom över ett antal folkslag som vid det laget var ”bortom frälsning”. Det fanns en tid då dessa folk ännu inte hade ”fyllt sina synders mått” (se den viktiga texten i 1 Mos 15:13-16!), men
vid tiden för intåget i Kanaan var alltså Guds nådatid slut (jfr Rom 2:4-11 och 2 Pet 3:9).

Till saken hör ju också att det som midjaniterna med sitt agerande höll på att äventyra inte bara var Israels tillfälliga välgång. Det var också hela den frälsningsplan som rullas upp genom Gamla och Nya testamentet, där bevarandet av Israels etniska och religiösa enhet var en avgörande faktor för att Gud till detta folk skulle kunna sända sin Messias. I det nya förbundet upphävs som bekant dessa spelregler, men så var ännu inte fallet när 4 Mos 31 författades!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s