Den kristne och Gamla testamentets bud – del I

Postat: 28 februari, 2013 av olofedsinger i Bibeln
Etiketter:, ,

Samtalet om GT:s gudsbild fortsätter. Dock är det med viss frustration jag konstaterar att vissa väldigt grundläggande kunskaper om hur vi som kristna ska förhålla oss till GT:s bud verkar saknas hos många skribenter. Det logiska felslutet som ofta görs kan beskrivas så här:

1) Som kristna behöver vi inte hålla GT:s lagar.

2) Jesus själv säger att (vissa av) dessa lagar inte (längre) gäller.

3) Alltså är inte hela GT Guds ord.

Nu senast är det en ”70-årig GF-broder” som driver denna tes. Han drar till och med den anmärkningsvärda slutsatsen att ”inte heller Jesus höll allt i ’skriften’ för ’sant’!”

Men detta är en grov missuppfattning. Jesus höll verkligen hela Bibeln för sann! Däremot förkunnar han en ny era, i det att nya förbundet instiftas, vilket också innebär att flera av de lagar som var viktiga inom Sinaiförbundet inte längre fyller någon funktion.

Det exempel som ”70-årig GF-broder” tar – och alltså ifrågasätter – är lagen om ”öga för öga tand för tand”. I min bok om krigen i Gamla testamentet citerar jag Dietrich Bonhoeffers ord apropå denna:

Den gammaltestamentliga lagen ställer rätten under det gudomliga beskydd som heter vedergällning. Inget ont får ske ohämnat. Det handlar ju om att upprätta den rätta gemenskapen, om att övervinna och utplåna det onda och att få det att försvinna ut ur Guds nations gemenskap. Det är målet för rätten. Vedergällningen upprätthåller den.

Jesus tar upp denna Guds vilja och bekräftar att vedergällningen skall övervinna det onda och bekräfta lärjungarnas gemenskap som det sanna Israel. Genom den rätta vedergällningen skall orätten försvinna och lärjungarna bevaras i Jesu efterföljd. Jesus säger att den rätta vedergällningen består uteslutande i att man inte gör motstånd mot det onda.

Med dessa ord löser Jesus sin församling från den politiskt-rättsliga ordningen, ur Israels folk i gestalt av en nation, och gör den till vad de verkligen är, nämligen de troendes gemenskap, obunden av politik och nationer. Det gamla Israel hade varit bådadera – Guds utvalda folk och en avgränsad nation, och därför var det Guds vilja att de skulle möta våld med våld. Men för Kristi församling är det annorlunda: den har lämnat all politisk och nationell status, och därför måste den uthärda aggression med tålamod. Annars skulle ondskan bara växa till. Bara på detta sätt kan gemenskapen bli rotad och bevarad.

Kort sammanfattat: Lagen om ”öga för öga, tand för tand” var nödvändig inom Sinaiförbundet, eftersom detta utgick från att Israel i grund och botten var en teokrati där också den politiskt-rättsliga ordningen måste upprätthållas för att själva förbundet skulle upprätthållas. I det nya förbundet, däremot, försvinner kallelsen att bygga en teokrati här på jorden. I stället har vi blivit medborgare i ett andligt rike, där det är ”vänd andra kinden till” som gäller.

Radikalt nya spelregler, alltså. Men detta betyder ju inte att lagen i GT skulle vara fel – bara att den i och med Jesus död och uppståndelse har fullgjort sin uppgift!

Annonser
kommentarer
  1. David Å skriver:

    Olof hur ser du på de regler/bud som läggs på de hednakristna i Apg 15 (kosher, otukt)? Gäller de inte längre? Är inte Israel/ judarna längre Guds utvalda folk? Med vänlig hälsning, David

    • David Å skriver:

      Ang Markus 7 så handlar diskussionen främst om rituell handtvagning. När Jesus talar om ”all mat” i denna kontext handlar det om koshermat. Läs gärna ngn kommentar skriven av ngn messiansk judisk forskare ang Markus 7. Vad gäller Paulus och talet om offerkött så handlar den texten i 1 Kor 8 om ansvaret gentemot en broder (som är svag. Bilden av att man skulle äta offerkött i avgudatemplel är en hypotetisk bild eftersom Paulus själv vid andra ställen uppmanar att inte ta del av detta – då det är offrat till demoner. Beslutet om att inte förtära offerkött (Apg 15) måste ses som giltigt i hela kyrkan. Om beslutet som gällde hednakristna hade upphävts då skulle det med största sannolikhet ha nämnts i ngn av breven.

      • olofedsinger skriver:

        Jag gör som sagt en delvis annan bedömning, utifrån vad jag ser som en helhetsbedömning av NT:s vittnesbörd. Men detta samtal har ändå blivit en påminnelse för mig om hur lätt vi kan läsa in saker i texter som inte självklart står där (något som jag personligen anser gäller oss båda :)). Allt gott!

  2. olofedsinger skriver:

    Hej David!
    Det är bra frågor du ställer! Jag tänker nog att överenskommelsen i Apg 15 ska ses som en kompromisslösning för att hitta en (tillfällig) lösning på de spänningar som i detta läge rådde mellan jude- och hednakristna. Jag bygger detta på aposteln Paulus vittnesbörd i Gal 2:6-10, samt på det faktum att inga av breven i NT upprepar förbudet mot att bryta mot judarnas matregler (tvärtom, se 1 Tim 4:1-5 m fl).
    Och nej – jag tror inte att det är rätt av judarna (eller någon annan heller för den delen) att leva som om det inte hade instiftats ett nytt förbund genom Jesus. Att judekristna fortfarande väljer att hålla fast vid ett urval av buden i GT (offerlagarna är ju hursomhelst passé!) har jag inget problem med. Men tiden för en politisk teokrati tror jag definitivt är över.
    (Om det var något annat du syftade på får du gärna förtydliga frågan!)

    • David Å skriver:

      Tack för svar. Jag tror dock att det är otänkbart att Paulus som lagtrogen jude i Tim 4 skulle syfta på att det var ok att äta icke-kosher mat (detsamma gäller Jesus i Markus 7). Ny Paulusforskning (ex Nanos, Zetterholm m fl) visar numera att vi måste förstå Paulus i judisk kontext.

      • olofedsinger skriver:

        Intressant! Samtidigt måste nog bevisbördan i denna fråga ligga på dem som hävdar det … Inga av breven i NT upprepar ju dessa föreskrifter!? (Återigen: att man som judekristen står fast vid exempelvis matreglerna har jag inget problem med. Däremot att man hävdar att dessa rent ”objektivt” fortfarande skulle gälla – för hednakristna såväl som för judekristna.)

      • David skriver:

        Föreskrifterna upprepas förvisso vid ngt tillfälle i Apg, men det var inte nödvändigt då alla kände till dessa (inte minst då beslutet var fattat av apostlarnas råd i Jerusalem). Menar du samma sak gäller lagarna om otukt då?

      • olofedsinger skriver:

        Självklart gäller lagarna om otukt även i det nya förbundet – men inte främst pga av apostlamötet utan för att det både bekräftas och upprepas av Jesus och apostlarna. Det här handlar ju om den klassiska uppdelningen i morallagar och ceremoniallagar, som jag berör i del två av denna artikel.

      • David Å skriver:

        Men var upphävs kosherlagarna för hedningar? Jag kan inte se att dessa ogiltigförklaras i NT.

      • olofedsinger skriver:

        Ja, dels delar jag ju inte din tolkning av 1 Tim 4 – för att inte tala om Mark 7, där det uttryckligen står att Jesus ”förklarade all mat för ren” (v 19). Jag tänker också på Paulus återkommande diskussioner om de troendes frihet att äta offerkött – ingenstans där hänvisar han till de judiska lagarna, utan hela tiden till den kristnes frihet och det därpå följande ansvaret att inte sända signaler som kan få en broder på fall. Min grundpoäng är nu som i mina tidigare inlägg att om kosherlagarna verkligen skulle vara bindande för oss hednakristna så skulle de rimligen upprepas hos någon av brevförfattarna – men så sker aldrig, varken av Paulus eller av någon av de andra.

  3. David Å skriver:

    Var kan vi läsa att gamla förbundet är upphävt? Kan inte det gamla och nya löpa parallellt?

  4. David Å skriver:

    Ang politisk teokrati – hur ser du då på Messias återkomst och upprättandet av Davids tron i Jerusalem?

    • olofedsinger skriver:

      :) Många frågor … Teoretiskt skulle naturligtvis det gamla och det nya förbundet kunna löpa parallellt. Samtidigt blir ju detta ganska ologiskt utifrån det faktum att det nya förbundet inte är något skilt från det gamla – utan tvärtom en uppfyllelse/fullbordan av detsamma! Jag kan absolut tänka mig att Gud än i dag har ett särskilt gott öga till det judiska folket. Men Guds plan både för judar och hedningar är ändå tveklöst att vi alla ska få lära känna Jesus Messias, och att vi genom tron på honom ska få tillträde till det allra heligaste (jfr Heb 10:19-23) – något som aldrig var möjligt genom Sinaiförbundet. Dessutom förutsätter detta förbund både ett tempel, en offertjänst och ett prästväsende – något som inte längre finns tillgängligt utifrån Sinaiförbundets förutsättningar, men som är uppfyllt och/eller integrerat i det nya förbundet i och med Jesu död och uppståndelse för vår skull.
      Angående den politiska teokratin så var min huvudpoäng att någon sådan inte råder just nu, och att detta inte heller är Guds plan för denna tid. Men utifrån din fråga: jag tror inte att det är Guds tanke att det ska upprättas ett politiskt davidsrike här på jorden förrän Jesus själv kommer tillbaka och upprättar sitt rike – nämligen det som vi normalt brukar kalla för himlen …

      • David skriver:

        De troende fortsatte att offra i templet (även Paulus) långt efter Jesu uppståndelse. Hade de inte greppat innebörden av Jesu död? Vad gjorde att de fortsatte att offra? Måste vi inte ha med detta när vi tolkar Hebrerbrevet? Om Hebreerbrevet skrevs innan år 70 kan detta varit en tröst/uppmuntran för de Jesustroende som portats fr tempelområdet. Om det skrevs efter år 70 så har den likheter med rabbinsk litteratur efter templets fall.

      • olofedsinger skriver:

        Vad bygger du påståendet att Paulus fortsatte att offra i templet på? Ärligt talat har jag extremt svårt att tänka mig detta. Däremot vet vi ju att de kristna fortsatte att delta i tempelgudstjänsten och i synagogornas sammankomster. Händelsen i Apg 21 ser jag som ett undantag från regeln, precis som det uppenbart var ett undantag från regeln när Paulus lät omskära Timotheos. Som jag uppfattar det handlar det här om samma kompromissvilja som gällde i fråga om de andra önskemålen från apostlamötet. I Paulus fall tror jag hela tiden att det vägledande var det högre syftet att evangeliet skulle bli ärat av så många som möjligt. Jfr hans ord i 1 Kor 9:20: ”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.”

      • David Å skriver:

        Offrandet ingick självklart i tempelgudstjänsten. Jerusalemförsamlingen kan snarast liknas vid en tempelsekt. Jag tror inte Apg 21 var ett undantag, det troliga var att Paulus frambar offer varje gång han besökte Jerusalem. Att han dessutom avgett nasirlöfte visar på att han fortsatte praktisera judendom. I alla sina försvarstal hävdar han att han inte förbrutit sig mot lagen utan följde det som stod i lagen och hos profeterna. Angående uttrycket ”under lagen” kan inte detta hänvisa till Torahobservans som sådan – det handlar snarare om dem som trodde att de förtjänade frälsning genom strikt observans av alla tilläggsregler (muntlig Torah). Tänk på att Paulus tillhört den strängaste grenen av fariséerna. Det han säger i 1 Kor 9 betyder mao att han gått under dessa regler för att vinna sina vänner för Jesus.

      • olofedsinger skriver:

        Att offrandet ingick i tempelgudstjänsten betyder i o f sig inte att de kristna själva måste ha utfört dessa offer. (Och om de gjorde det kan de ju ändå ha gjort det som en profetisk handling med hänvisning till Jesu offer …) Jag förnekar inte att Paulus var jude och såg sig som (messiastroende) jude. Men när han talar om sitt förhållningssätt till lagen tror jag ändå att han i första hand talar i dåtid. Paulus förtröstan på lagen fick ju en rejäl knäck när han insåg att han just genom sin lagobservans hade kommit att förfölja den som var lagens främsta löfte – Jesus Messias.
        Jag är inte säker på vart du själv vill ”komma” med allt detta? Är detta en rent akademisk diskussion, där du vill bredda min och andras förståelse av texterna – eller är det att judaisera den kristna praxisen? I det senare fallet kommer du att få svårt att övertyga mig! Oavsett hur Paulus själv levde sitt liv är det ju rätt uppenbart att han kämpade med näbbar och klor för att inga yttre sedvänjor skulle läggas på oss hedningar som ens kunde uppfattas som ”ännu ett villkor” för att få tillhöra Kristus … något jag är extremt tacksam för!

      • David Å skriver:

        Jag ser det som en rent akademisk diskussion. De senaste åren jag jag studerat både akademisk messiansk litteratur men även en del forskning i New Perspective skolan och kommit fram till att vi har misstolkat Paulus. Inte minst då han talar om begrepp som ‘under lagen’ eller ‘ laggärningar’.

      • olofedsinger skriver:

        Även jag är ju hyfsat bekant med New Perspective, och delar många av slutsatserna inom denna forskning. Dock finns hos vissa företrädare en tendens att bortse från de skillnader som trots allt finns mellan judendom och kristendom (och därmed det nödvändiga i Jesu frälsargärning), som jag absolut inte köper. Med laggärningar anser jag att Paulus i första hand menar hela den bukett av olika lagar och fenomen som den ”vanlige juden” (och Paulus själv, innan sin omvändelse – jfr Fil 3) byggde sin identitet kring – dessa har nu ersatts av att ha sin identitet i Kristus, och endast i honom.

      • David Å skriver:

        På vilket sätt menar du att Jesu frälsargärning reduceras genom att man lyfter fram bibeln som en judisk skrift? Är vi inte inympade i den messianska judendomen? (Ang din distinktion mellan kristendom och judendom). Ja, din definition av laggärningar stämmer. Men hela poängen är att man inte kan bli frälst genom dem – däremot ogiltigförklaras de aldrig. En jude ska fortsätta vara jude och en hedning behöver inte omskäras för att bli frälst.

      • olofedsinger skriver:

        Inte genom att man lyfter fram Bibeln som en judisk skrift, utan genom att man tonar ner det radikalt nya (och frälsande!) med Jesus och det förbund som han är instiftare av. Tolkningen av vad detta skulle få för konsekvenser var ju en av de hetaste debatterna i den tidiga kyrkan. Paulus falang vann, och erkändes sedan av den överväldigande majoriteten av kyrkan – det är ju därför som hans brev måste vara normerande för hur vi tolkar dessa saker i dag. Tänker jag.

    • David skriver:

      Jag reagerade på att du skrev ”Men tiden för en politisk teokrati tror jag definitivt är över.” Men du menade alltså innan dess Jesus återkommer?

      • olofedsinger skriver:

        Både ja och nej. Kristi rike efter hans återkomst kanske på ett sätt kan beskrivas som ”politiskt” – framför allt i den meningen att Jesus kommer att träda fram som den regerande Kungen. Men samtidigt tänker jag att i ”en ny himmel och en ny jord” är det så mycket som kommer att vara förändrat så att det inte längre är meningsfull att tala i dessa termer.

    • David skriver:

      Vad innebär det för dig att Jesus i Matt 5 menar att inte Torah ska upphävas? Och vad handlade uppfylla / fullbordan om i messiansk kontext?

      • olofedsinger skriver:

        Oj. Stor fråga. Men kort och koncist: Jesus föddes in i Sinaiförbundet och uppfyllde detta ”inifrån”. Han är den enda människa som någonsin har levat utan att bryta mot Guds lag. Därför fick han också rätt till alla de välsignelser som utlovades åt den som uppfyllde torah. Denna välsignelse kan genom tron på honom komma oss till del (Gal 3:14), vilket i praktiken innebär att vi (genom tron) kopplas upp på Jesu ställföreträdande laguppfyllnad. Som Paulus skriver till de kristna i Rom: ”Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen” (Rom 3:28-31).

      • David Å skriver:

        Precis, det är ju Paulus poäng – att man inte kan bli frälst genom laggärningar (omskärelse) men genom tron. Slutknorren harmonierar ju med Jesu ord om att Torah inte ska upphävas. Mao gäller lagen fortfarande för judar (och för oss hednakristna de bud som omnämns i Apg 15).

      • olofedsinger skriver:

        Jag tror som sagt att Sinaiförbundet inte är relevant längre utifrån att Jesus har uppfyllt detta ”inifrån”. Däremot ser jag en frihet för etniska judar att knyta an till de lagar och traditioner som har format dem som folk. För hedningar är det senare helt irrelevant – poängen är ju att vi ”upprätthåller” lagen genom att i tro knyta an till Jesu ställföreträdande laguppfyllnad. Men det här har vi ju redan pratat om …

      • David Å skriver:

        Jag förstår hur du tänker. Vi får respektera olika tolkningar här. Jag läser Paulus i ljuset av Matt 5 – att Torah inte ska upphävas. Jag försöker tolka allt han säger i rabbinsk/judisk kontex. Många tolkar Ef 2 som att Jesus genom sin död har upphävt lagen. Det avsnittet handlar dock om att Jesus rivit skiljemuren mellan jude och hedning (det som upphävdes var de stadgebud – muntlig Torah orsakade av lagen). Vad tror du Jesus menar när han säger: ”Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.”

      • olofedsinger skriver:

        Du har ett klart intressant perspektiv på detta, David – ett som jag själv sällan har mött under min egen uppväxt i kyrkan. Jag lutar nog fortfarande mycket åt att även Jesu uttalande i Matt 5 ska tolkas utifrån det faktum att han själv faktiskt uppfyllde hela lagen (ställföreträdande laguppfyllnad). Hans huvudpoäng blir då att vi även som kristna ska betrakta hela GT som Guds ord (även om allt inte längre gäller oss – jfr min artikel som satte igång hela detta samtal). Det är ju också detta perspektiv jag har drivit i mina insändare i Dagen.
        Dock delar jag din tolkning att Jesu uppgörelse ”ni har hört att det är sagt” främst handlar om den muntliga torah. Och jag tror ju att den helige Ande vill forma en livsstil hos oss som helt harmonierar med lagens intention (Gal 5:22-23). Men nu med Jesus, hans liv och hans undervisning som mall – inte buden i GT …
        Jesus är ju så grymt central i detta! Allt måste tolkas genom honom! Han framträder i Johannesevangeliet under högtiderna för att visa att han är vår nya högtid, vår nya centralgestalt – den som ersätter tidigare identitetsmarkörer … Allt som skymmer det stora och avgörande med Jesus gör mig därför misstänksam. Bara så att vi förstår varandra! :)

      • David skriver:

        Jag uppskattar tonen i samtalet! De senaste åren har jag studerat judiska (messianska) teologer (ex Kinzer. Stern, Lancaster) som har påverkat min bibelsyn radikalt. Håller med dig om att vi ska vara Jesuscentrerade!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s