Andliga principer från Gamla testamentet del 10: öppnade dörrar

Postat: 11 januari, 2012 av olofedsinger i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:,

En grundbult i den bibliska förståelsen av Gud är att om Herren verkligen vill göra något, då har han också makten att göra det – även om det mänskligt sett ser ut som ett hopplöst företag. ”Ty för Gud är ingenting omöjligt”, som ängeln säger till jungfru Maria (Luk 1:37).

Detta innebär också att om Gud väljer att kalla oss till något som vi inte kommer att klara av i egen kraft, då är det helt i sin ordning. Problemet är snarare att vi ofta tror att vi trots allt kan klara av de lite mindre avancerade uppdragen i egen kraft! I Guds rike behöver vi ju lära oss att vi är kallade inte bara att göra bra saker – utan rätt saker, och på rätt sätt. Som Jesus själv deklarerar: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5).

Ett talande exempel på detta i Gamla testamentet är Israels intagande av löfteslandet. Gud hade uttryckligen sagt till folket att han ville ge dem detta land. Men i stället för att ta emot detta löfte i tro – och då också räkna med Guds förmåga att hjälpa dem i striderna mot de folk som bodde där – började folket att se på sina egna resurser och konstatera att de saknade förmåga att ta emot gåvan som Gud hade gett dem. Tio av de tolv spejare som hade sänts ut för att bespeja landet kom nämligen tillbaka med rapporten: ”Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon” (4 Mos 13:33-34). Rapporten visade sig få förödande konsekvenser för folkets tro. Faktum är att det gick så långt att de ville stena Mose och Aron för att i stället vända tillbaka till Egypten, det land där de hade vuxit upp som slavar!

Om du aldrig har läst Fjärde Mosebokens skildringar av dessa händelser rekommenderar jag dig varmt att göra det. Det är intressant, men också djupt tragisk, läsning. Konsekvensen av folkets uppror blir nämligen att Israel drabbas av en kollektiv dom med 40 års förvisning ut i öknen. De får traska runt ute i ödemarken tills hela den generation som hade varit delaktiga i upproret mot Herren har dött bort den naturliga vägen!

Innan denna dom har hunnit verkställas kommer dock en närmast tragikomisk episod, där det berättas om hur folket till sist faktiskt inser vad de har ställt till med. Efter att Mose har förklarat vad som kommer att hända med dem kan vi läsa:

De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: ”Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som HERREN har talat om.” Men Mose sade: ”Varför vill ni överträda HERRENS befallning? Det kommer inte att lyckas. HERREN är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender. Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån HERREN, och därför kommer HERREN inte att vara med er.”

I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret. Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma. (4 Mos 14:40-45)

Det som händer här är alltså att folket, trots att Mose så tydligt har deklarerat att ”tåget har gått” försöker erövra det land som Gud har lovat dem i egen kraft. De förstår inte att Guds löften inte kan fungera i ett vakuum, utan att de först alltid måste tas emot i tro. När vi gör det skapas nämligen ett momentum där vi kan få se Gud göra mäktiga ting både bland oss och genom oss. Som vi kan läsa i Guds löfte till kung Koresh: ”Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder” (Jes 45:2).

När vi handlar på Guds kallelse och i Guds tid kan det till synes omöjliga hända. Men när vi däremot försöker göra sådant som på ytan kanske verkar vara Guds vilja, men som ändå inte är förankrat i Herren och hans planer, kan t o m det som vi borde klara av i oss själva gå om intet. Som det står i Psalm 127:

Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves. Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover. (Ps 127:1-2)

Del 1: Templet som en bild av den himmelska världen

Del 2: Templet som en bild av Guds närvaro

Del 3: Förlåtelse och försoning

Del 4: Förbund

Del 5: Blodet

Del 6: Andliga ordningar

Del 7: Avskilja för tjänst

Del 8: Ockulta offer

Del 9: Guds ledning

kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s