Helvetet och den dubbla utgången

Postat: 26 december, 2011 av olofedsinger i Bibeln, Insändare & Debatt
Etiketter:, ,

Här på bloggen har det under hösten diskuterats flitigt hur vi som kristna bör förhålla oss till olika frågor som har med miljö, arbetsvillkor och orättvis fördelning att göra. I kristenheten i stort är det i stället frågan om helvetet och den dubbla utgången som har varit höstens stora snackis. Carl-Henrik Jaktlund skriver i en analys i Dagen att vi i Sverige under lång tycks ha haft ”pausknappen” intryckt i denna fråga. Men tack vare utgivandet av fyra nyskrivna böcker i ämnet finns det nu stoff för diskussion på ett lite mer fruktbart sätt.

Min hållning i själva grundfrågan har jag redan tidigare redovisat här på bloggen. Men om jag får kommentera den just nu aktuella debatten skulle jag ändå vilja sätta strålkastarljuset på två dimensioner som jag tycker har lyst alldeles för mycket med sin frånvaro i denna. Den ena är det spänningsfält som kan sägas uppstå mellan polerna ”trohet mot Guds ord” och ”strategi”. Den andra är den dubbla utgångens betydelse för att förstå Nya testamentets tal om lidande och martyrium.

Det behöver knappas råda något tvivel om att de yttersta tingen är en central del av Bibelns budskap. Alla Nya testamentets författare tar på något sätt upp detta tema, och i snitt var 25:e vers i NT handlar om domen eller Jesu återkomst. Den som oftast talar om den dubbla utgången är dessutom Jesus själv. Elva av hans liknelser innehåller varningar för Guds dom. Bara i Matteusevangeliet finns mer än 40 direkta eller indirekta referenser till risken att gå förlorade.

Även hos Paulus är ämnet centralt. Enligt Romarbrevet 2 ingår domen och den dubbla utgången faktiskt som en del av hans definition av ”evangeliet” – alltså det glada budskapet (se v 8 och 16). Denna hållning träder också fram i Apostlagärningarnas vittnesbörd om Paulus liv, till exempel när han vädjar till de äldste i Efesos att predika ”hela Guds vilja och plan” – alltså även de obekväma delarna (Apg 20:27). Konsekvensen av denna hållning kan vi läsa om i Paulus berömda tal på Areopagen, där han bland annat lyfter fram att Jesus är hela världens domare (Apg 17:31). Till och med när han försvarar sig inför den romerske landshövdingen Felix lyfter han fram obekväma ämnen som ”rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen” – trots att han visste att det skulle utmana hans åhörare (se Apg 24:25).

Och det är alltså detta som är min poäng. Om vi reducerar frågan om helvetet och den dubbla utgången till vad som är ”strategiskt” eller vad som ”talar till nutidsmänniskan” spelar vi oss själva ett spratt. Helvetet har alltid varit utmanande! Men om vi vill vara trogna den bibliska uppenbarelsen behöver vi ändå hitta ett sätt att tala om det.

Det betyder förstås inte att vi ska göra detta på ett vårdslöst eller kärlekslöst sätt. Här har vi all anledning att tala ”strategi”! Men låt oss då göra det utan att censurera vare sig Jesu eller apostlarnas förkunnelse. Det är ju Jesus som säger: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna” (Matt 10:28). Är vi efterföljare till Jesus om vi inte vågar utlägga dessa ord inför en vanlig svensk församling?

Det sista citatet leder in på min andra punkt. Å ena sidan delar jag den erfarenhet som säger att det är budskapet om Guds kärlek som ger störst ”energi” i utförandet av missionsuppdraget – inte varningen för eviga straff. Å andra sidan finns en fara med att därför sluta tala om risken att gå förlorad; vår övertygelse i denna fråga får nämligen direkta konsekvenser den dag vår tro sätts under press. Både Bibeln och kyrkans historia säger ju att det ibland faktiskt kan vara enklare att leva när vi ligger lågt med vår bekännelse till Jesus.

Här kommer naturligtvis också missionsuppdraget in i bilden: Varför ska jag som missionär riskera liv och hälsa för att nå nya människor med evangeliet, om det i slutändan inte spelar någon roll för evigheten om mina medmänniskor i andra länder och kulturer har fått höra detta? Varför ska jag ens offra min bekvämlighet? Självklart blir det fattigt om jag i längden bara vittnar om min tro för att jag är rädd för helvetet. Men även den kyrka som talar tyst om denna verklighet tror jag blir fattig; framför allt tror jag att den kommer att svalna i sin missionsiver.

Därför är det viktigt att vi fortsätter vårt samtal om Nya testamentets varningar för att vi kan gå evigt förlorade.

Annonser
kommentarer
  1. micael skriver:

    Ett stort problem är att vi försöker förmildra helvetet och prata om det som om det inte vore så jättehemskt ändå att gå miste om det eviga livet med Gud. Men det jag tror vi måste vara är väldigt tydliga med att helvetet är fullkomlig fruktansvärt och hemskt och att Gud vill frälsa alla därifrån, men människor vill annorlunda – många vill inte veta av Gud på jorden, än mindre umgås med Honom i evighet.

  2. Rikard skriver:

    Det står i Predikaren att Gud har lagt ned eviheten i vårt hjärta, vårt inre. Därför är det också mycket effektivt att ta upp detta i samtal med icke-kristna. Två saker som Gud har skrivit i vårt hjärta är:
    1. Lagen, de 10-budorden.
    2. Evigheten
    Om vi vill vara effektiva i att nå de förlorade bör vi sikta på hjärtat. Ofta går vi på huvudet (intellektet) och börja argumentera, det behöver vi göra ibland. Men liksom en skicklig jägare, så bör vi spänna bågen och sikta på hjärtat och inte huvudet.
    Då sammarbetar vi med Den helige Ande!

  3. Andre Knutsson skriver:

    Helvetet är inte vad de flesta i den kristna världen tror det är. Det är Herren själv som renar de orättfärdiga med eld. När de har blivit renade och bekänna Herren, varje knä böjt. Släps de ut. De är miljoner gånger bättre att tro på Jesus och genom honom få evigt liv. Så jag menar inte att det är att ta lätt på att riskera att komma till helvetet. Men är inte ett ställe där man bli torterad utan ett ställe där man blir tillrättavisad renad genom eld. Vilket är otroligt plågsamt. Vår Gud är en Gud av kärlek.

    • olofedsinger skriver:

      Hej André!
      Uppfattar att du därmed företräder någon form av skärseldslära. Det gör inte jag – och inte heller ser jag särskilt mycket stöd för en sådan tanke i Bibeln. Den beskrivning av helvetet som du tillskriver ”de flesta kristna i världen” är f ö inte alls min (och knappast majoriteten av kristnas heller) – utan snarare ett eko av Dantes klassiska verk ”Inferno”. Att tillbringa evigheten utan Gud kan möjligen beskrivas som en ”tortyr”, men framför allt är helvetet den plats som är förberett åt djävulen och hans änglar (Matt 25:41). Tyvärr finns det bara två tänkbara slutdestinationer efter döden, och för dem som inte vill ha med Herren att göra återstår bara det tillstånd som ingen människa egentligen var tänkt att behöva uppleva. Så ser jag på det, och jag uppfattar att det är väl förankrat i det bibliska materialet.

  4. Stig OE Hedman skriver:

    ”Den dubbla utgången” är inte biblisk – tro vad Ni vill!

    Att jag överhuvudtaget dristar mej till att yttra mej i en så pass omstridd fråga som denna bottnar i en syn på det allmänna prästerskap som ges uttryck för i nya testamentet(NT). Den professionalisering inom svensk kristenhet som utvecklats under en längre tid oroar mej faktiskt. Gud använder ju vem Han vill till vad Han vill och de stora livsfrågorna går egentligen aldrig att överlämna till andra. ”Frågan om krig och fred är för viktig för att överlåtas till militärer.” är bara ett exempel på en användbar analogi..
    Debatten om deltidspastorer var därför viktig och snuddade vid den kollegialitet som alla yrkeskategorier kan besmittas av och som i pastorsrollen är extra betänklig.

    Att Bibelns översättare var påverkade av varandra är inget att förvåna sej över och att de på så sätt var kulturellt färgade både ifråga om Guds- och världsbild. Över den kristna världen sprider sej, mycket tack vare internets tillåtande struktur, en upptäckt och insikt om att Jesu`försoningsgärning faktiskt, och helt enligt grundtexterna, är precis så allomfattande som bl.a. Paulus uttrycker det. Intressant är att de ortodoxa kyrkorna, med sina rötter som går tidigare än den katolska kyrkan, har kvar mer av apokatastasis än den sistnämnda.
    I min blogg; http://www.absoluteall.blogspot.com försöker jag ge min syn på frågan och redovisar några källor resp. länkar – t.ex. de här:

    http://www.hopebeyondhell.net/
    http://www.tentmaker.org/

    Böcker:
    Thomas Allin, Christ Triumphant
    Gerry Beauchemin, Hope Beyond Hell
    Morwenna Ludlow, UNIVERSAL SALVATION

    Fler och fler översättningar lämnar orden helvete, evig därhän och skriver ut de ursprungliga benämningarna Sheol, Gehenna, Hades, Tartarus resp. eon, eonisk och tidsålder/tidsåldrig.
    Staden Jerusalem står ju ofta som symbol för andliga sanningar men skrivs trots detta ut med sitt vanliga namn och detta borde få vara model ävenl för översättare av de uppräknade orden som helt lättvindigt översatts med ”helvete”. Tala om ”övergrepp i rättssak”, ”tjänstefel”…
    Den gängse uppfattningen om ett ändlöst helvete får Guds vilja att ”alla människor ska bli frälsta…” att bli direkt beroende av männsikans vilja och alltså av lägre dignitet!
    ”Allt vad jag vill det gör jag” står det i Jesaja 46:10 men det får man visst inte tro på? Tradition/fädernas stadgar angrips kraftigt av Jesus själv och kan det vara mer på pricken:”Ni förkunnar fädernas stadgar och gör Guds ord om intet!”?
    Kan jag med mina rader så ett litet frö för att öka medvetenheten om översättningsproblemen angående orden olam, aion, aionous, kolasis, malista och koncepten ”fri vilja” och utkorelse så är jag bara tacksam. Gud äger oss, Han har betalat priset och har alltså rätt till fullständig tillgång till paradiset för vår räkning. Han är ingen förlorare, eller hur?
    Går det att missförstå/”nedförklara” Rom 5:18 med sitt ord ”FRIKÄNNANDE”?
    ”Se Guds lamm som borttager världens synd!” Man behöver inte kunna ett ord grekiska resp. hebreiska för att inse att översättningarna blev kulturellt besmittade, romarriket behövde maktmedel och när kristendomen blev statsreligion passade helvetsläran(eg. en helt hednisk föreställning) perfekt för ändamålet. Gud som i GT poängterar att straffen ska stå i proposition till förseelserna, ”öga för öga” blev plötsligt helt oberäknelig! Att det glädjefulla i budskapet kraftigt reducerades fick man ta, s.a.s. I julevangeliet står det om ”en glädje till allt folket” !
    Det GLADA budskapet är (naturligtvis) att Bibeln går att tro på utan att klassa ner härliga bibelutsagor som någon sorts poetiska överdrifter! På bloggen har jag samlat några verser med ordet ALLA som NT:s författare använder i större utsträckning än vad vårt rådande paradigm/”fädernas stadgar” tillåter oss att omfatta.

    Myten om den fria viljan går tvärsemot Rom 9:16 ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.”
    Mvh

    Stig OE Hedman

    • olofedsinger skriver:

      Hej Stig!
      Jag kan bara konstatera att den allvarliga bakgrunden till evangeliet löper som en underström genom hela Guds ord. Vi talar inte om ett eller två ställen, utan flera hundra, som direkt eller indirekt pekar på att det är avgörande (= nödvändigt) att tro på Jesus för att få del av frälsningen.
      Dels alla texter om helvetet/gehenna.
      Dels alla texter om domen.
      Dels alla texter om omvändelse och tro.
      Jag säger inte detta för att jag är teolog, utan för att jag är bibelläsare. Och generellt är det väl så att det åtminstone i Svenska kyrkan är mindre chans att man står upp för dessa sanningar än om man är ”vanlig lekman” …
      Den som vill är naturligtvis ändå fri att gå in på din blogg och läsa hur du argumenterar för ditt case.

      • Stig OE Hedman skriver:

        Vi har en tradition som får oss att uppfatta Ef 1:9-11, Rom 5:18, Jesaja 46:10-11, 1 Kor 15:22-28 m.fl. skriftställen som poetiska överdrifter, i synnerhet de förstnämnda. Det allvar du pekar på finns absolut där men oändligt är inte konsekvenserna av synden (….inte längre tillräkna dem deras synder….). Isf skulle det göra Gud till en synnerligen ”orättrådig domare”! M.a.o. finns det ingen evig skilsmässa från Gud – snälla nån, läs Rom 5:18 som det faktiskt står:…för alla människor lett till en frikännande dom…”.
        Vadan denna obändiga lust att ”tolka ned” fullständigt uppenbara och verkligt saliga utsagor? Det är bara att tacka Gud för att Han, efter de rättfärdiga och rimliga domarna, kommer att ”återvinna” hela jorden och ”allt vad är därpå”!
        Lite förenklat kan man säga att ”helvetet” finns men i den begränsade omfattning Gud dömer till enligt Hans plan: ”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.” (Efesierbrevet 1:9-10)
        När Han har rengjort ALLA – (Markus 9:49: ”Ty var och en skall saltas med eld.”) kommer detta mål att vara nått! Vare sej någon tror på det här nere, eller inte…till slut kommer ALLA att tro på Gud – ALLA kommer att få insikt om Guds otroliga kärlek och därför har ingen längre ngn anledning att vara emot – ALLA är med! Och då har det revolutionerande inträffat att enligt Romarbrevet 5:18 ”…har en endas (Jesus´) rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.”
        Du skriver:”Jag säger inte detta för att jag är teolog, utan för att jag är bibelläsare.” För mej är det tydligt och klart att åtminstone det första är felaktigt; det är en stor anledning till att du är ”impregnerad” med gällande tradition, ”fädernas stadgar” som gör, i denna specifika fråga, ”Guds ord om intet”, tar bort den fullkomliga glädjen ur evangeliet, reducerar effekten av Jesu´ allomfattande försoningsverk samt gör tillvarons villkor nattsvarta. När Gud uppmanade människan att ”föröka sig och uppfylla jorden” var det inte för att merparten skulle hamna i oändligt lidande utan för att ”…när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.” Varför vill du inte omfatta detta? Nåja, Gud uppenbarar för vem Han vill och fördöljer för vem Han vill. Det var faktiskt inte den onde som förmörkade Faraos sinne inför Guds folks uttåg ur Egypten utan Gud själv, eller hur. ”Gud har gjort ALLA till olydnadens fångar……………………………………..för att sedan förbarma sig över ALLA.” Är det också fel?0
        Broder och vän, ge dej, du må ha läst teologi i åratal men i denna fråga har du, i likhet med de allra flesta i västerländska kyrkor, hamnat helt fel!

        Mina axiom är dels att Gud handlar som Han vill (Jesaja 46:10-11, Ef 1:11) och att Han är kärlek som, definitionsmässigt, ”måste” låta motparten, människan, ha ett spelrum för sin, visserligen föga omdömesgilla, viljekraft (därav mycket elände!),
        dels att Han följer upp sina utsagor och -fästelser som vi kan utröna från Bibeln, med hjälp av Andens ledning.

        Precis som med alla andra relationer – för det är vad Gudstro djupast sett är fråga om, är det inte möjligt, inte ens meningen, att i strikt mening bevisa något. Upplevelse och äkta personlig ”förälskelse” är det väsentliga.
        Lugn bara; till slut är faktiskt ALLA med! Om detta inte vore sant skulle Gud ha misslyckats å det grövsta med sin plan och detta är väl ändå inte det intryck vi får av såväl Bibel som utifrån vår egen relation till Honom?

        Mvh,
        Stig

        PS På http://www.tentmaker.org/articles/ finns ofantligt mycket att hämta.
        Även på http://www.tsdowntown.com/a-theology-of-relentless-love/intro och
        http://www.hopebeyondhell.net/articles/recommended-reading-links/ samt
        http://www.graceevangel.org/Other/SaveAll.htm DS

      • olofedsinger skriver:

        Ja, visst hade det varit härligt om det vore så enkelt … Men nu talar Jesus gång på gång om att människor faktiskt kommer att gå förlorade. Även Uppenbarelsebokens stora vision om den yttersta domen lämnar lite utrymme för tvivel gällande detta. Liksom en stor del av Paulus (och de andra apostlarnas) övriga texter.
        Att Jesu försoningsgärning är så stor att den öppnar vägen för alla till gemenskapen med honom hindrar inte att evangeliet om riket behöver tas emot genom omvändelse och tro. Jag förstår inte varför du är så mån om att få träffa Hitler, Stalin, Pol Pot och company i himlen?
        Jesus kommer en dag att triumfera inför hela skapelsen, och alla kommer då att få klart för sig vem som verkligen är Herre i universum. Alla knän kommer då också att böja sig för Kristus – men inget tyder på att alla kommer att göra det med glädje. I fråga om himlen så är Nya testamentet tydligt: ”Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden” (Upp 21:7-8).

      • Stig OE Hedman skriver:

        Hej, Olof.

        I just denna fråga verkar det som att teologiutbildningarna är konfessionella; ”den dubbla utgången”(ddu) är ju inte bibelenlig och för att rädda den tar man flera logiska steg utan att för varje gång testa mot Bibelns besked i frågan. Du gör detta, Stefan Svärd också. T.o.m. Tim Keller hemfaller åt detta i sin annars mycket läsvärda bok. Men särskilt förvånad blir jag väl inte då försanthållande bibeltro inte värderas högt i teologiska utbildningar.

        Döden, den sista fienden, kommer att besegras och då är det nog så att ”den andra döden” är den sista, eller hur?

        Du vidrör inte Rom 5:18 av förståeliga skäl då där står om en frikännande dom för ALLA människor. Om du nu inte tycker att min lilla blogg är läsvärd så gå t.ex.in på tentmaker.org ! Följande artikel är tämligen väsentlig:

        http://tentmaker.org/articles/EternalPunishmentNotTrueToGreek.html

        Sammantaget är det väl så att ddu-traditionen omfattas med samma varböldskänslighet som den ”katolska” dogmen om Marias livslånga junfrudom. Emotionerna tar över på bekostnad av rimlighetskrav.

        Du kommer att radikalt ändra hållning i detta ämne, frågan är bara med hur stort motstånd och hur länge det tar. Läs igenom min blogg ordentligt denna gång – jag har inte skrivit inläggen utan substansiell anledninng och något eget ”case” är det för allt i världen frågan om!

        DDU är och förblir en omöjlighet, både andligt/teologiskt och intellektuellt!

        Mvh,

        Stig OE Hedman

  5. Stig OE Hedman skriver:

    Olof,

    du bemöter inte heller att ddu oundviligen behandlar t.ex. Ef 1:9-11, 1 Kor 15:22-28, Rom 5:18, Rom 9:16, Jes 46:10 som just poetiska överdrifter.
    Mvh
    Stig OE Hedman

  6. Stig OE Hedman skriver:

    Rättelse:

    …något eget ”case” är det för allt i världen INTE frågan om… ska det stå och inget annat. Hoppas det inte var en freudiansk felskrivning! /:)
    Mvh
    Stig OE Hedman

  7. olofedsinger skriver:

    Stig, att Kristi försoningsgärning gäller alla betyder inte att den inte måste tas emot i tro för att få konsekvenser i det egna livet. Skrift ska med Skrift utläggas, och det finns tillräckligt många tydliga bibeltexter till stöd för ”min” linje för att visa att du läser ovanstående bibelord på ett annat sätt än de är tänkta. Du pekar på fem texter, jag kan antagligen peka på runt hundra.

  8. Stig OE Hedman skriver:

    Ja du Olof, DDU är och förblir en omöjlighet, både (1)andligt/teologiskt och (2)intellektuellt! Du läser dina hundra texter utifrån de kulturella preferenser du besitter och även jag har befunnit mej där. Hur beläst du än må vara står det tämligen klart att dina begrepp är grunda om ens närvarande. Som bekant finns det olka sätt att läsa skriften men ”…Anden gör levande”.

    Stanna kvar i ”den övre salen” innan du yttrar dej i frågan! Gud är nämligen inte som din åsikt ofrånkomligt får Honom till. Din lättnad blir stor när du så småningom får dej uppenbarat och avslöjat att Hans plan att ”innefatta allt i Kristus” inte är förgäves utan Jesus kommer faktiskt att ”slita/dra ALLA till sej” och Han ”borttar världens synd”. Det vore i nuläget slöseri att presentera många fler texter/”pärlor” men, vare sej du tror/omfattar det eller inte så är Guds seger och Jesu försoningsgärning allomfattande. Det finns inget reellt behov att nedtolka Bibelns kontext i detta fall.

    http://tentmaker.org/articles/EternalPunishment-IsitReallyofGod.html

    1. Gud är verkligen god, en rättvis domare och en segrare över allt ont.Budskapet är inte skuggat av en hotbild utan lovar ett lyckligt slut på det kosmiska dramat där ALLA människor är inkluderade.

    2. Inga lovsånger blir trovärdiga under ddu-parasollen, (Gud ville så väl men fixar inte till det då ”människans fria vilja” har så mycket större verkan och slagkraft än Guds, den Högstes goda vilja.)
    Människa, ställ dej på Kärlekens sida och sluta upp med nedbrytande tolkningar! Detta är allvar och ingen regnig söndagseftermiddag på en teologisk konferens!

    Bed och gråt, du har anledning! Gud har behag till ”…ett ödmjukt och förkrossat hjärta”.

    Mvh,

    Stig OE Hedman

  9. olofedsinger skriver:

    Stig, det är ganska uppenbart att vi inte kommer så mycket längre i detta samtal. I min värld är det faktiskt något gott att Gud också dömer ondskan, så att kalla den dubbla utgången för ett misslyckande från Guds sida är en grov missuppfattning. Men det får vi ta en annan gång.
    Angående det ödmjuka och förkrossade hjärtat så är det förstås bara Herren själv som kan uttala sig om detta. Men jag noterar att du med din teologi säger att kyrkofäderna, Martin Luther, bröderna Wesley, C O Rosenius och så gott som varenda väckelsepredikant i hela kyrkans historia har haft något annat än ödmjuka hjärtan – eftersom de har byggt hela sin förkunnargärning på en annan övertygelse än din.
    I min värld väger deras kännedom både om Skriften och Guds rådslut betydligt tyngre än dina idéer. Hur föraktfullt du än uttalar dig om oss som Anden ännu ”inte har gjort levande”.

    • Stig OE Hedman skriver:

      Du har rätt i att vi får avsluta här men jag kan svårligen se att Guds vilja – att alla människor ska bli frälsta – har lägre valör än människans. Du svarar i allmänna termer och har fortfarande inte redogjort för hur du anser mina angivna bibelställen ”är tänkta” att läsas. Naturligtvis begrep Paulus vad ”en frikännande dom för alla människor” betyder, en dom som dessutom leder ”till liv”. Hur du lyckas med att nedvärdera detta är för mej obegripligt och frågan om orsaken är höljd i dunkel. Din hänvisning till kända auktoriteter är av samma dignitet som fariseérnas förkärlek till ”fädernas stadgar”. Bibeltrohet av det slag som stämmer med Guds väsen och Bibelns samlade budskap är vad som i det långa loppet har livskraft och denna erbjuder inte ”den dubbla utgången” med sina logiska konsekvenser som redan nämnts.

      Önskar dej en god bättring.

      mvh

      Stig OE Hedman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s