Andens frukt i våra liv

Postat: 13 november, 2011 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:, , , , ,

I Nya testamentet finns det några samlade ”listor” med exempel på goda egenskaper, karaktärsdrag, attityder och gärningar som den helige Ande vill få att växa i en kristen människas liv. I Galaterbrevet 5 finns den mest kompletta listan, och där kallas de för Andens frukt. Vad är detta för frukt och hur kan den få rotfäste i våra liv. Nedan ger jag er mitt eget bibelstudium och genomgång av Andens frukt.

Den mest framträdande goda egenskap i denna lista, och det som kännetecknar också de andra exemplen i NT, är kärlek. I stort sett alla de andra dygderna förekommer och är vanliga i grekisk, hellenistisk filosofi, men det tydliga fokus på kärlek (och då agape) är specifikt kristet. Paulus har redan tidigare i Galaterbrevet framställt att han förkastar nödvändigheten av omskärelse till förmån för ”tron, som får sitt uttryck i kärlek” (5:6; jfr Rom 5:5 och 15:30 för exempel på att kärlek är ”Andens frukt”) och i kärlek till sin nästa som en uppfyllelse av hela lagen (5:14). Detta indikerar att alla de andra dygderna som följer i denna uppräkning bör ses och bedömas utifrån ett tydligt kristet perspektiv, som uttryck för den dygd som omfattar och bär alla de andra: den totalt utgivande kärleken (jfr Kol 3:14), med Jesu eget utgivande som den stora förebilden. En teolog som heter Cousar har sagt: ”Kärlek är inte enbart en dygd på en lista bland flera dygder, utan själva summan och substansen som uttrycker vad det innebär att vara en kristen”. Egentligen är det kanske detta som är Andens frukt i våra liv, och de resterande goda egenskaper som räknas upp är ett utflöde och en konsekvens av kärleken?

Nästa goda egenskap är glädje. Det emotionella framträder här – glädje som ett uttryck för känslan av att vara glad. En sådan upplevelse och erfarenhet var helt klart något som utmärkte den första kristna kyrkan (Apg 8:8; 2 Kor 7:4, 13; 8:2; Fil 1:4; 2:29; Filemon 7; 1 Pet 1;8). Här blir kontrasten till ”köttets gärningar” tydlig. Glädje är ju av naturen något som vi inte kämpar oss till, utan något som kommer inifrån, oftast också ganska överraskande; det liksom bubblar upp och vi kan inte hålla tillbaka skrattet. I det här fallet är det Anden och det som Anden påminner oss om som föder denna glädje, men också den troendes öppenhet för och respons på Andens ledning, som leder till nya erfarenheter, upplevelser, gemenskap och nya insikter i arbetet med att sprida evangeliet (jfr Apg 13:52; Rom 14:17; 15:13; 1 Thess 1:6). Paulus har också säkert i åtanke galaternas egna, första upplevelse av att få ta emot den helige Ande.

Frid är också en mycket vanligt förekommande medlem på liknande listor i NT, även om Paulus själv oftast sammanför ”glädje och frid” eller ”kärlek och frid” med varandra (Rom 14:7; 15:3, 32-33; 2 Kor 13:11; Ef 6:23). Som hälsningsfras använder han sig ofta av ordparen ”nåd och frid” (1:3). Vi vet att man kan översätta det grekiska ordet eirene med både frid och fred och det i sig skapar egentligen den fulländiga bilden av vad ordet betyder. Frid betecknar tillståndet mellan Gud och människa som gott och ”i ordning”, medan fred betecknar tillståndet mellan människor. I den judiska förståelsen av ordet finns båda dessa aspekter med och de är starkt knutna till troheten i förbundet (4 Mos 6:22-27; 25:12-13; Jes 48:18; Mal 2:4-5) och rättfärdigheten i förbundet (Ps 35:27; Jes 32:17; 48:18). Så en utav Paulus huvudpoänger när han tar med ordet i den här uppräkningen är att ge en påminnelse om att en av de största välsignelserna utlovade till förbundsfolket (i GT) är en direkt konsekvens av Andens verk i en människa eller en kristen gemenskap.

De tre första egenskaperna kan nog anses som typiskt kristna vid en jämförelse med övriga grekiska motsvarigheter på dygdlistor. När Paulus nu går vidare från dessa tre så räknar han upp mer generella goda egenskaper som också förekommer även i icke-kristna sammanhang (men för den sakens skull inte gör dem mindre goda). Tålamod (sammankopplas med andra dygder i 2 Kor 6:6; Ef 4:2; Kol 3:12; 2 Tim 3:10); Vänlighet (eller ”mildhet”) som tillsammans med tålamod bildar något av ”kärlekens väsen” (jfr Rom 2:4); och godhet (”ljusets frukt” i Ef 5:9), som är ett exklusivt bibliskt ord som också används på andra ställen av Paulus för att beskriva Andens verk (Rom 15:14; 2 Thess 1:11). Detta är dygder som generellt kunde uppfattas som uppförande av en ”god människa”.

Tro (eller ”trohet”) är det andra mest vanliga ordet i NT:s dygdkataloger. I grekiskt etiskt tänkande skulle nog ordet tro mer betyda ”att handla i god tro” eller ”att vara trovärdig”. Det var dygder som värderades högt. Men när det förekommer här får vi nog anta att det står för den specifika betydelse som Paulus lade i ordet tro (se Gal 1:23 och 2:16). Dessutom ville han säkert ställa fram den så (för honom) betydelsefulla kopplingen mellan Ande och tro. Precis som det var genom (att lyssna i) tro som galaterna fick ta emot den helige Ande, så skulle de nu bli övertygade om att Andens frukter inte är något annat än just den samma tron. Andens verk i människan är ett pågående uttryck av samma tro som en gång gjorde att de kom till tro och responderade på evangeliet (3:2).

Vidare var Ödmjukhet (ordagrant: ”saktmod”) ännu en högt värderad dygd (i judiska kretsar, inte i grekiska). Den judiska förståelsen och höga värdering av saktmodet blir särskilt tydlig i Psaltaren (se t.ex. 25:9; 37:11 etc.). Innebörden är att man underkastar sig den gudomliga uppenbarelsen, den gudomliga viljan. Det återspeglas i NT oftast med den mycket närstående betydelsen som ligger i ordet ödmjukhet (Matt 11:29; 2 Kor 10:1 – ”Kristi ödmjukhet”; Ef 4:2; Kol 3:12). Inte minst finns här en viktig sida när det gäller själva skapelsen, det är av yttersta vikt att det skapade ger sin hyllning till och underkastar sig Skaparen (jfr Rom 1:21).

Självbehärskning (ordagrant: återhållsamhet) var då mer kännetecknande för just de grekiska filosofernas undervisning. För exempelvis Sokrates var detta en av kardinaldygderna och den ges också mycket utrymme i Aristoteles verk ”Ethics”. Det förekommer nästan inte alls i hebreiskt tänkande, finns inte i evangelierna och bara vid ett fåtal tillfällen i övriga skrifter (Apg 24:25; 2 Pet 1:6), men verkar ha blivit mer och mer använt som begrepp i andra århundradets kristna texter. När Paulus väljer att använda det här så kommer det ju att stå i tydlig kontrast till de sistnämnda lasterna i verserna före: ”dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag” (köttets gärningar).

Paulus avslutar sin uppräkning av andens frukter med orden: ”Mot sådant vänder sig inte lagen”. Lagen finner inget att fördöma i detta, i ett sådant liv, och därför finns heller ingen orsak till att fördöma dem som lever i enlighet med detta (med eller utan omskärelse; jfr Rom 8:1-4). Avsikten med Guds morallag är uppfylld i dem som har Guds Ande och som blir bärare av Andens frukt (jfr 1 Tim 1:9).

Låt oss be om att denna Andens frukt får växa och synas i våra liv. Helig Ande – gör ditt verk i oss!

Annonser
kommentarer
  1. micael skriver:

    Amen. Fantastiskt grundligt Bibelstudium. Tack så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s