Konfrontationen med det onda del 1: med Jesus som föredöme

Postat: 11 oktober, 2011 av olofedsinger i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:

När jag skrev artikeln Den andliga kampen – några grunder lovade jag att jag skulle återkomma med lite tankar om den mer konfronterande typen av bön. Alltså kampbönen eller den andliga krigföringen. Nu, äntligen, har jag tänkt ta mig an denna utmaning! Som det ser ut kommer jag dock att behöva tre olika artiklar för att täcka in det som jag vill få sagt, och den första kommer här. Den handlar om vad vi har att lära av Jesus själv i fråga om konfrontationen med det onda.

En av de mest grundläggande saker som vi kan lära av Jesus tror jag är att vi som kristna aldrig ska gå ut och leta efter de onda andarna. Gång på gång kan vi läsa i NT att det är demonerna själva som ger sig till känna när de får kontakt med Jesus, och på samma sätt tror jag att det bör vara för oss: Vi ska inte aktivt söka efter demonerna. I stället ska vi hålla oss nära Herren och göra vad vi kan för att förmedla hans rikes verklighet till andra. När vi gör det, kommer de onda andarna att ge sig till känna automatiskt. I längden kan nämligen inte en demon tåla Jesus och den helige Andes närvaro.

När vi däremot kommer i en situation där vi verkligen har med den Onde att göra ska vi inte tveka att agera. I stället får vi ta Jesus som föredöme och konfrontera det onda. Här tänker jag att skildringen av Jesu möte med Satan i öknen är en av våra viktigaste källor till kunskap om hur en sådan bönekamp kan gå till. I Matt 4:1-11 kan vi läsa följande:

1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” 4 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” 5 Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång 6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.” 7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.” 8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. 9 Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.

Det finns mycket man kan säga om den här texten. En första iakttagelse är att det är den helige Ande som leder in Jesus i den frestelsekamp som skildras. Bibeln är tydlig med att Gud själv aldrig frestar oss (se Jak 1:13-14), men han är samtidigt expert på att använda också sådant som är negativt för att forma oss och hjälpa oss att växa i vår tro. Skildringen av hur Jesus blir frestad i öknen är ett tydligt exempel på detta.

En andra iakttagelse är att djävulen verkligen har makt. Han säger till Jesus att han kan få ”alla riken i världen och deras härlighet” om han bara ”faller ner och tillber” honom. Och värt att notera är att Jesus inte protesterar mot detta erbjudande! I ett annat sammanhang talar han om Satan som ”denna världens furste” (se Joh 14:30), och i detta ligger just ett erkännande av att den Onde har blivit herre över den fallna skapelsen. Han har tagit över det mandat att ”råda” över Guds skapelse som från början var givet åt oss människor, men som vi lämnade ifrån oss när vi valde att lyssna till Ormen i stället för till Gud (se 1 Mos 3).

Därför kan vi också se i Bibeln – och inte minst i just denna text – att segern över den Onde ligger i att gå emot det som var Adams och Evas stora snedsteg. Som svar på djävulens förrädiska erbjudanden väljer Jesus nämligen att hela tiden att hänvisa till uppenbarelsen i Guds ord. Det är i Ordet som vi finner kraften till att besegra den Onde, och precis samma sak gäller för dig och mig i dag: När vi konfronteras med djävulen och hans lögner får vi gå emot dem genom att hänvisa direkt till Guds ord och löften. Precis som Jesus får vi säga: ”Gå bort, Satan!” , och vi får citera löften som:

”Han som är i er är större än han som är i världen.” (1 Joh 4:4)

”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” (2 Tim 1:7)

”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 8:38-39)

”Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, [skall] ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:7)

En sisa iakttagelse kan vara att när Jesus börjar citera Bibeln för djävulen, då gör den Onde samma sak! Djävulen är inte främmande för innehållet i Guds ord – tvärtom kan han Bibeln bättre än många av oss kristna. Problemet är bara att han som ”lögnens fader”  (se Joh 8:44) förvränger det som Gud har sagt för att tjäna sina egna syften – för att få oss människor på fall. Mot denna bakgrund blir det tydligt att det ligger ett stort andligt beskydd i att som kristen vara förtrogen med sin Bibel. Bara då kan vi i grunden genomskåda det som är djävulens lögner och bländverk. Bara då kan vi gå verkligt segerrika ur den andliga kampen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s