Felciterade och missförstådda bibelord del 1 – Gud är ordningens Gud

Postat: 19 augusti, 2011 av Martin Alexandersson i Bibeln
Etiketter:, ,

Ibland hör jag bibelord citeras utan att det egentligen är ett citat och där innebörden i den som säger det skiljer sig markant från vad som åsyftas i Bibeln. Därför tänkte jag ha en serie med felciterade och missförstådda bibelord och här kommer det första:

Gud är ordningens Gud

Det är egentligen inget konstigt påstående när man ser hur naturen är skapad med väldigt mycket ordning och när vi människor – som Guds avbild – tycker om ordningar. Problemet är att det inte står någonstans i Bibeln. Det man nog grundar det på är bibelordet:

Gud är inte oordningens Gud utan fridens. 1 Kor 14:33

Problemet är att man bara läser första halvan av bibelordet och drar den egna slutsatsen att om inte Gud är oordning måste han vara ordning. Medan Paulus säger att vi vare sig kan säga att Gud är oordningens Gud eller ordningens. Men det som är kännetecknet är frid. Detta tycker jag man kan se under den första pingstdagen då Gud själv utgjuter sig själv på ett aldrig tidigare skådat sätt. Då tror man att de kristna är berusade och gör sig lustiga över dem (Apg. 2). Inte särskilt ordningsamt, men friden fanns där uppenbarligen. Slutsatsen vi får göra är att det inte är ordningen som är tecken på Gud utan friden.

kommentarer
  1. micael skriver:

    Är inte frid och ordning samma sak?

    • Martin Alexandersson skriver:

      Min bild är att frid finns i relationen med Gud. Ordning är något mer allmänt och i gudstjänstsituationer skulle jag säga att ordning är till exempel struktur och att man följer det som är bestämt. Problemet är att många gånger när Guds ande har rört vid församlingar (tex i det vi kallar väckelser) har kännetecknet varit Guds frid, men utåt sätt har det inte varit mycket till ordning. Det har tex inneburit att lovsångsteamet låg och skrattade istället för att spela, att det var sådan syndanöd att människor låg på sina knän istället för att lyssna på predikan. Inget av detta är ju ordningsamt, men väl fridfullt.

  2. Rickard skriver:

    Jag har aldrig hört någon säga att ovanstående fras står i Bibeln. Däremot har jag ofta hört frasen. Det kan ju vara så, att det inte är ett felciterat bibelord utan ett uttryck för en teologi, som inte står explicit i Bibeln. (jmf. den heliga Treenigheten)

    När du säger ”Medan Paulus säger att det alltså kan vara oordning men frid” gör du i princip samma sak som det du angriper, nämligen att hävda något som inte står explicit i Bibeln. (Det är ju inte det Paulus skriver!) Dessutom läser åtminstone jag texten på så vis att jag menar att Paulus verkar hävda friden mot oordningen (märk ordet utan). Att försöka gifta ihop oordningen med friden utifrån 1 kor 14:33 tycker jag är att göra våld på texten sju resor värre än att säga att Gud är ordningens Gud.

    Uttrycket Gud är ordningens Gud har jag främst hört när det talats om liturgi (vilket också är i det sammanhang som Paulus undervisar i ifrågavarande bibelord). Är det i detta sammanhang som du vill ha ”fridsam oordning”? Det är inte rimligt utifrån bibelordet ifråga, menar jag. (Jag kan dock inte NT-grekiska, men det som diskuteras här är ju den svenska översättningens betydelse.)

    ”Då tror man att de kristna är berusade och gör sig lustiga över dem (Apg. 2). Inte särskilt ordningsamt, men friden fanns där uppenbarligen.”

    Vari består oordningen? Att vissa av de som hörde talas om Guds kraftgärning på sitt eget språk sade att de trodde att apostlarna druckit sig fulla och att vissa av dem blev häpna står det ju men vari bestod oordningen? Är det när det handlar om tungotal som du vill ha ”fridsam oordning”? Är frid något objektivt och/eller subjektivt?

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej Rickard!
      Tack för ditt påpekande! När jag läser igenom mitt inlägg ser jag att jag är otydlig och har därför uppdaterat inlägget och förtydligat mig. Jag håller helt med dig om att vi inte kan gifta ihop Gud med oordning – och inte heller med ordning. Däremot med frid.
      Du har också helt rätt i att jag gör på samma sätt som det jag kritiserar och lägger ord i Paulus mun som inte står där. Men, jag menar att jag har goda belägg för det (på samma sätt som vi har goda belägg för tex. treenighetsläran). Paulus ord i sig är en tydlig markering. När man retoriskt använder motsatser så gör man det för att förstärka sin tes. Exempelvis Johannesbreven är ypperliga exempel på detta där död-liv, ljus-mörker och lögn-sanning tydliggör polariseringarna. På samma sätt är det ju med Paulus att han använder första delen ”Gud är inte oordningens Gud” men hoppar över den självklara fortsättningen ”utan ordningens” och istället skriver ”utan fridens”. Jag kan inte se att detta sker av annan orsak än att det inte är ordningen som är gudstjänstens allenarådande riktmärke utan just friden. Detta kan vi se både i församlingarna i NT och under tider då väckelse har brutit ut. Det har inte självklart varit ordning som har präglat församlingar utan frid.
      När det gäller de berusade lärjungarna i Apg 2 är det frågan om det verkligen är själva tungotalet som de omgivandetolkar som berusning. Att börja tala andra språk än sitt modersmål är ju ingen bieffekt av alkohol. Men ändå tolkar de som ser det som berusning. Vi ser – intressant nog – samma koppling när Paulus skriver i Ef 5:18: ”Berusa er inte med vin… utan låt er uppfyllas av ande”. Detsamma ser vi i olika väckelsetider att människor har – i mötet med Anden – uppfattats som berusade. Det är med bakgrund av detta som jag tror att det inte nödvändigtvis är ordning i gudstjänsterna som är signumet – utan just friden. Och som svar på din sista fråga så tänker jag att friden är något objektivt, men som uppfattas subjektivt. /Martin

  3. Rickard skriver:

    Bäste Martin, mina syskons vän och min bekante, tack för ditt svar! Jag gillar den uppdaterade versionen mycket bättre!

    Jag gillar att din metod inte inte är skriften-allena-fanatikerns. Det är inte heller min, men jag spelade med, då jag tolkade det som om att din var det du tänkte när du skrev ”Problemet är att det inte står någonstans i Bibeln.”, vilket således endast blir ett skenbart problem, såframt det inte är så att någon menar sig tala ett Guds ord (läsa fritt ur minnet), för då blir det ju lögn. Problemet är skenbart eftersom vi kan tala ut sanna utsagor om Gud även om de inte står explicit i Bibeln om den heliga Kyrkans lär så.(men bara då och inte bara när vi tycker oss finna goda belägg…). Men här tänker vi nog ungefär likadant.

    Att den helige Paulus inte i texten skriver ”utan ordningens” utan istället ”utan fridens” tycker jag dock fortfarande inte skall läsas som ett statement på sätt du menar. Det förefaller, åtminstone för mig, rimligare att den helige Paulus i detta fall menar det han säger och inte det han inte säger och att det finns många andra ställen i Bibeln som innehåller kontrasteringar talar inte för din tolkning i just 1 kor 14:33. När du skriver att det inte varit utan frid ordning som präglat församlingarna i NT eller församlingar med väckelse blir jag fundersam över vad du menar med både väckelse och ordning. I den tidiga Kyrkan måste många av de mest växande (väckelse) församlingarna funnits (åtminstone i procent räknat). Nog var det ordning i den tidiga kyrkan vad gäller liturgi, ämbeten och sakrament osv. vilket är det som jag associerar till ordet ordning. Att föreställa sig den tidiga kyrkans liturgi som mer ”spontan” än SvK och EFS är, utifrån vad jag förstått av kyrkohistoriker, inte korrekt. Det fanns säkert frid och den berodde på ordningen, tror jag.

    Om vi dock lämnar 1 kor 14:33 från vårt direkta blickfång och vidgar vyerna för påståendet att Gud är ordningens Gud så tänker jag följande angående Apg. 2. Jag får hålla med om att tala främmande tungomål inte är någon bieffekt av alkohol som jag hört talas om och att det därför verkar vara något annat som får några (inte alla!) i omgivningen att tro att apostlarna är berusade. Jag tänker att apostlarna så att säga var ”high on Life” och visst skall våra liturgier vara just sådana; de skall vara fulla av Livet och mättade av gemenskap i Honom!

    Vad är då fullt av Livet? Var finner vi Honom? Jo, i Hans heliga ord och sakrament och vips så vart det det vi kallar ordning. Om Gud är sakramentens Gud så är Han ordningens Gud, eller är det påståendet falskt, och i så fall, vad är det jag missar? Om du menar att det faktum att utomstående uppfattar gudstjänstdeltagare som ”high on Life” (kommer inte på något bättre uttryck, möjligtvis be-rusad) när mysterierna firas inte skall tas som kvitto för att det saknas frid, då håller jag med dig.

    Vänligen,
    Rickard

  4. anders ek skriver:

    Det hade varit intressant om ni hade gått mer in på grekiskan/hebreiskan i den här serien. Att frid och ordning inte är samma sak i svenskan spelar egentligen mindre roll.

  5. […] Felciterade och missförstådda bibelord del 1 – Gud är ordningens Gud […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s