Att surfa som kristen

Postat: 9 juli, 2011 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:,

Och nej, det handlar inte alls om internet i detta inlägg utan om riktig surfing. Inte ens windsurfing utan the real thing. Min surfingkarriär (hittills) är en dag och skedde någonstans på Australiens östkust för drygt tio år sedan. Efter att ha sett surfingfilmer som t ex Point Break var jag sugen och tog en dagskurs för att lära mig surfa. Det var svårare än jag trodde men det var också en lärdom som påminner mycket om Guds ledning och livet som kristen.

För att kunna surfa så måste man först paddla ut med sin bräda och se till att man inte dras med tillbaka av vågorna man möter. Sedan behöver man vända sin bräda och studera vågorna som är på väg. När sedan Vågen närmar sig behöver man börja paddla i riktning ifrån vågen innan den kommer för att sedan hoppa upp på brädan och låta vågen för en framåt. (Det finns självklart en hel del mer att lära sig, såsom tunnlar, hopp och andra trick – men jag kom aldrig i närheten av att kunna ovanstående grunder…)

Det är också viktigt att man är förberedd när vågen kommer. Om du till exempel ligger med brädan på tvärs mot vågorna så slår dem över dig och du kastas ner i djupet och tumlar yrt runt och flyter upp först efter några sekunder.

Hur påminner detta om att vara kristen kanske någon frågar sig? Jo, dels handlar det om att vara med i vattnet när Gud är på gång och gör någonting. Lika lite som de surfarna som sitter på stranden med sin bräda kan vara med när vågen kommer, lika lite kommer kristna vara med i Guds verk genom att sitta på stranden och vänta. På samma sätt behöver vi vara där Gud vill att vi ska vara när hans våg kommer – det spelar ingen roll om vi började paddla om vi sedan följde med vågorna som vi mötte, tillbaka.

Vidare behöver vi förbereda oss innan vågen kommer. För surfaren är det att se när den kommer och börja paddla innan. För oss kristna kanske det handlar om annan förberedelse och att be snarare än att paddla. Den sista liknelsen är surfaren som slås omkull av vågen när han inte är förberedd. På samma sätt kan det vara när Gud kommer. Har vi saker som inte står rätt till – till exempel synder som vi inte har bekänt – så finns ju det emellan oss och Gud och Guds kraft verkar då snarare slå omkull oss än att lyfta oss på Hans våg.

Hur gick det då med min surfningkurs? Ja, på dagens sista försök kom jag upp på brädan och stod i säkert 5 meter innan jag ramlade av :-)

Annonser
kommentarer
  1. Jonatan Rantzer skriver:

    Jag har också prövat att surfa en gång och det fick mig att tänka i liknande banor. Jag tänkte på evangelisation (kanske eftersom detta var på min outreach på min lärljungaskola) och att för varje människa möter så behöver vi ha en förväntan på Gud och en öppenhet för att Gud ska verka, även om det känns som att de fem senaste mötena inte har lett till någon sensation. Precis som inför varje våg behöver vara beredda även om vi har trillat på de senaste fem…

    • Martin Alexandersson skriver:

      Ja, det är ytterligare en god poäng du har – att även om det har kommit massor med vågor som det inte blivit något av så skall vi fortsätta att förvänta oss av Gud. Bra!
      /Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s