Dopet i den helige Ande – del 7

Postat: 9 mars, 2011 av Jonas Nordén i Bibeln
Etiketter:,

Detta är den avslutande delen i min genomgång av dopet i den helige Ande. Jag återvänder nu till Nya testamentets undervisning och drar några slutsatser, främst utifrån hur Paulus uttrycker sig i samband med uppfyllelse av den helige Ande.

”Låt er uppfyllas av Ande”

Andeuppfyllelsen är, enligt Bibeln, inte en engångsföreteelse. Det är inte enbart något som sker vid ett bestämt tillfälle och sedan gäller det för all framtid. Det är en ständigt pågående process. Orden i Ef 5:18 vittnar om detta för oss: ”Låt er uppfyllas av Ande”. Orden står i presens, det är alltså något som ständigt sker, eller åtminstone är det en uppmaning till att ständigt låta det ske, att ständigt låta sig uppfyllas av den helige Andes liv, kraft och frid.

Ser vi återigen till vad Nya testamentet lär om detta så kan vi urskilja två viktiga saker när det gäller detta:

1. Om man utifrån sin första upplevelse av att bli fylld med den helige Ande drar slutsatsen att uppfyllelsen alltid, vid varje tillfälle, ska leda till samma resultat, så gör man ett allvarligt misstag.

2. Om man antar att Andens uppfyllelse är en engångsupplevelse som för en människa upp på en nivå, från vilken hon aldrig därefter stiger ner ifrån, så gör man ett lika allvarligt misstag.

Tillåt mig förklara. På pingstdagen blev de tolv lärjungarna fyllda utav helig Ande på ett alldeles fantastiskt sätt. Resultatet blev en frimodighet, de talade andra tungomål, de upplevdes vara som berusade och de predikade evangelium. Allt detta måste erkännas vara tecken på Andeuppfyllelse. Men vad händer vid nästa tillfälle i Apg 4:8? Jo, då fylls Petrus än en gång(!) av helig Ande, trots att han redan blivit fylld av helig Ande på pingstdagen. Och denna gång är det ingen ”berusning”, inget tungotal, utan mer en situation av sakligt försvar och frimodig förkunnelse. Jesus själv hade förberett sina lärjungar på att Anden skulle utrusta dem för oförberedda tal av detta slag (Matt 10:19f).

Detsamma gäller för Apg 4:31. Den unga församlingen är församlad till bön. I yttersta nöd och beroende kastar de sig på Gud och i den situationen fylldes alla av den helige Ande. Vid detta tillfälle skakade marken där de var samlade och de förkunnar än en gång frimodigt Guds ord.

Betoningen på vittnesbörd kännetecknar också nästa exempel där en man blir fylld av helig Ande. Den här gången är det Saulus från Tarsus. Ananias kommer, på Herrens befallning, till honom för att de blinda ögonen skulle fyllas med ljus och det tomma hjärtat bli fyllt av den helige Ande (Apg 9:17). Vi läser om hur han fick sin syn tillbaka, blev döpt, åt mat och fick sina krafter tillbaka. Därefter gick han rakt ut i staden för att förkunna budskapet om att Jesus är Guds son. I samma stad som han bara några dagar tidigare haft för avsikt att arrestera alla Jesu efterföljare.

Det finns ett exempel till som jag vill lyfta fram. Det är från Apg 13:9, där Elymas (trollkarlen), som förlitade sig på sina magiska krafter kämpade med Paulus om Sergius Paulus själ. Sergius var ståthållare över ön Cypern och Elymas syns ha utövat ett betydande inflytande över honom. I motsats till de magiska krafterna berättar Lukas då om hur Paulus ”fylldes av helig Ande”, spänner blicken i Elymas och talar ut ord över honom som leder till att han blir blind. Det hela leder också till att Sergius Paulus kommer till tro på Jesus ”överväldigad av Herrens lära”. Vid detta tillfälle blir alltså Paulus fylld av den helige Ande för att kunna strida mot, och besegra, ondskans andemakter.

Det finns några exempel till i Nya testamentet, men jag nöjer mig med detta. De slutsatser vi kan dra av detta är att det verkar som att Andeuppfyllelsen är något som kan hända om och om igen, vid olika tillfällen och på grund av olika behov. Dessutom är det så att det sällan ser likadant ut som förra gången. Anden kommer inte alltid över apostlarna på samma sätt som på pingstdagen, utan de yttre manifestationerna ser väldigt olika ut. Den mest återkommande likheten verkar vara att Andeuppfyllelsen leder till en frimodig förkunnelse och/eller vittnesbörd.

Exemplet i Efesos

Uppmaningen att låta oss uppfyllas av Anden ger Paulus första gången till de kristna i Efesos. Vi ska titta lite närmre på just den uppmaningen och se vad den innebär. Han skriver ”Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av Ande, och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.” (Ef 5:18-20).

En första iakttagelse säger oss alltså att vi inte skall dricka oss berusade, utan istället låta oss uppfyllas av Anden. Intressant motsatspar här. Det kan vara rimligt att tänka på pingstdagen i detta sammanhang, en händelse som ju säkert låtit höra om sig. Jämförelsen med hur berusade personer uppträder kunde ju anspela på vad som då sades om lärjungarna.

Det som sägs i nästa vers om att tala till varandra i psalmer och hymner och andlig sång, att sjunga och spela av hela sitt hjärta och att alltid tacka Gud skulle kunna syfta på de andliga gåvorna. Men en mer noggrann genomgång av hela stycket i Ef 5 leder oss nog till en annan slutsats. Paulus ger nämligen där en rad anvisningar om det kristna livet och ”kristet beteende”. Evangeliets ljus lyser i mörkret och därför ska de kristna tänka på sin livsföring, leva i ljuset och ”avslöja mörkrets ofruktbara gärningar” (5:11). Därför får de givetvis inte hämta sin stimulans från vin och dryckenskap. Vad sådant leder till vet alla alltför väl. Andefyllda människor är redan fyllda av sådant som kan förknippas med dryckenskap, som t.ex. glädje. De är också (till skillnad från berusade?) redo att i kärlek finnas där för andra medlemmar av den kristna familjen. Läser vi vidare så ger Paulus oss konkreta exempel när det gäller man och hustru, barn och föräldrar, samt herre och tjänare.

Även om vi inte kan utesluta möjligheten att Paulus tänker på någon särskild andlig gåva, är det ganska klart att hans uppmaning gäller alla kristna, oberoende av deras gåvor. Alla får uppmaningen att låta sig uppfyllas med Ande, så att de genom Andens ledning och hjälp kan fylla sin funktion i samhället; att vara ljusspridare. Återigen hamnar vi då i tanken på att Anden först och främst är given för mission, för att utbreda Guds rike.

Om denna tolkning är riktig, så ser jag stöd av den i två näraliggande bibelställen. I Rom 15:13 finns ett sammanhang som uteslutande behandlar missions bland hedningarna. Där ber Paulus att deras tro ska bli fylld med ”all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Ande kraft”. Här är det Andens etiska egenskaper som han förbinder med uppfyllelsen.

Likadant i Kol 1:8-9, där Paulus tackar Gud för ”vilken kärlek som fyller er Ande.” Sedan ber han att de skall ”fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt…” Målet för detta är att de skall leva värdigt Herren, för att de skall bära frukt, växa till i kunskap om Gud och få kraft till att uthålligt uthärda prövningar. Allt medan de vittnar om Gud som räddat dem ut ur mörkret och fört dem in i sin älskade sons rike. Även här träder alltså de etiska verkningarna av Jesu Ande in i första rummet. Att uppfyllas av Ande är att låta Jesus få hela kontrollen av vårt liv. Vi kommer alltid, genom hela livet, att finna nya områden av egoism och självupptagenhet att överlåta till honom. Ju mer den helige Ande får tillfälle att fylla oss, ju mer kommer han också att ta oss i besittning. Till en sådan underkastelse är alla kristna kallade. Och det är sannerligen ingen engångshandling!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s