Den livsviktiga relationen

Postat: 1 december, 2010 av Jonas Nordén i Ledarskap
Etiketter:,

Det kan inte finnas någon viktigare uppgift för den som är ledare i Guds rike än att vara en Gudsmänniska, dvs. att vara en person som ständigt arbetar med sin egen relation till Herren Jesus Kristus.För alla ledare, på alla nivåer, i den kristna kyrkan så bör detta vara den första och viktigaste uppgiften. För det är bara på det sättet som uppgiften att leda andra fram till och in i en relation till Jesus sedan kan utföras. Enligt Apg 6:3 är nyckelkvalifikationen för det kristna ledarskapet att vara ”uppfylld av Ande och vishet”. Men som Paulus påminner de kristna i Efesos, så är ”uppfyllandet av Anden” inte en engångserfarenhet, utan vi behöver fortsätta att låta oss uppfyllas av Ande (Ef 5:18). Det finns liksom inget stillestånd i det kristna livet. Det går inte (speciellt inte som ledare) att enbart förlita sig på och leva på de gudsupplevelser som var igår. Jesu egna lärjungar fick inte heller stanna kvar på ”härlighetens berg” (Matt 17:1-13)

Jag läste nyligen en artikel om en amerikansk evangelist på 1800-talet som hette Dwight L. Moody och fick en bra illustration till detta. Han fick en gång frågan om han hade blivit fylld med Anden och svarade: ”Ja, men jag läcker”. Ett otroligt bra svar! Det ger åtminstone mig en tydlig signal om att vårt andliga liv ständigt behöver förnyas. Det är en färskvara!

Men det är inte tillräckligt med enbart förnyelse (hur härlig den än är). En ledares andliga liv behöver också ständigt fördjupas. Vi behöver gå framåt i det kristna livet. Här kan bilden av Tempelkällan i Hes 47 vara en symbol för vår erfarenhet av Gud. Vi behöver en ständig rörelse framåt och för varje steg vi tar så går vi djupare och djupare ut i floden. Då blir vi också för varje nytt steg ännu lite mer beroende av Herren. Vår Gudserfarenhet och kunskap får inte förbli statisk. Vi behöver vara i rörelse. Det är också först då, när vi som ledare går vidare, som vi kan vara med om att leda andra fram till ännu djupare Gudsupplevelser.

En ledare lever med ansvaret att ständigt jobba vidare med Gud. Om en ledare stannar upp kommer folket också att göra det. Det betyder inte att varje ledare nödvändigtvis måste bli någon slags ”andlig jätte”. Han (eller hon) behöver bara vara ett halvt steg före människorna han leder. Detta är fortfarande ett väldigt ansvar. Därför finns det så mycket större behov för en kristen ledare att ständigt vårda och odla sin Gudsrelation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s