Guds folk – res er upp!

I flera avseende är det ofta så att församlingen ligger långt efter världen. När något är nytt och fräscht i församlingen, så har det i regel funnits på andra ställen i samhället under flera år. Jag har en känsla av att det är tänkt att vara tvärtom…

Ett exempel gäller ledarskap. Jag har på senare år lyssnat till och läst en hel del undervisning, som sagts vara det senaste inom ämnen som andligt ledarskap och församlingstillväxt. Mycket av det har verkligen varit bra, men samtidigt har jag reagerat på hur mycket av det som verkar vara hämtat direkt från affärsvärlden. Urgamla principer om strategi och organisation och ledarskapsstrukturer som är direktimporterade från vilket stort företag som helst. Någonstans i mig känner jag mig ledsen över detta. Det känns så nytt och fräscht för församlingen, men det har funnits i världen typ hur länge som helst.

Är det verkligen meningen att församlingen på det här sättet ska ta efter världen? Kan det vara rätt att vi som Guds folk hela tiden ska ligga ett tiotal år efter? Jag tror inte det. De människor som befinner sig närmast Skaparen borde väl rimligtvis vara långt före övriga världen i fråga om kreativitet. De som befinner sig närmast kungarnas Kung borde vara långt före världen i fråga om ledarskap. De som har fått del av den helige Ande borde bäst kunna avgöra vilken tid vi befinner oss i. Eller?

Jag tror att det finns en kallelse till församlingen att vara huvud – inte svans (se 5 Mos 28:13). Jag tror att vi som Guds folk är kallade att vara en termostat – inte en termometer. När jag försöker göra mig en bild av församlingen under det första århundradet så ser jag människor som var så kreativa att de hela tiden chockade och förundrade människor runt omkring. Gång på gång blir det stor uppmärksamhet kring Petrus, Paulus och de andra kämparna. Det fanns ingenting i världen som kunde stoppa församlingen och evangeliets framfart, för världen låg alltid steget efter. Det verkar som att det var först när församlingen satte sig till rätta i ett fast och beräkneligt mönster, som världen till slut kom ifatt och sedan gick om den.

Jag tror att det är hög tid att vi slutar apa efter den här världen i fråga om ledarskap, teknik, organisation, uttryckssätt – eller vad det nu kan vara – och istället börjar vandra i profetisk vision och i kraften från Guds rike. Jag tror att vi mer ska fokusera på de bibliska principerna för ledarskap och annat än att försöka se på hur världen gör. Jag tror att det är dags att vi slutar försöka nå världen genom att kämpa för att hålla jämna steg med den – och istället tar oss förbi de gränser som vi själva sätter upp. För är det någon som känner till framtiden, så är det vi! Men vi behöver gå längre än så: vi ska inte bara känna till framtiden – vi ska styra den!

Guds församling föddes så pulserande, vital och fylld av kraft ska återigen resa sig och bli vad den är. Världen som nu gäspar åt församlingen ska än en gång chockeras av ett folk så fyllda av heligt liv att till och med döda reser sig upp när de blir berörda av den. Gud kommer idag till sin församling med Livets vatten. Den ström som kommer från hans tron ska svämma över alla tänkbara bräddar. Inga vallar som människor byggt upp ska kunna hålla den på plats. Inga demoniska fästen kan stå emot denna flod. Du är kallad att vara en del av den, att ge dig hän åt den, att dricka djupa klunkar av den – och när du gör det kommer världen att häpna. Nu är församlingens tid. Låt oss tillsammans resa oss och bli vad vi är!