Vad är min kallelse?

Postat: 9 oktober, 2010 av Martin Alexandersson i Reflektioner

Ibland undrar vi – ofta i tonåren eller strax därefter – har Gud någon kallelse för mig? Vi funderar på om kallelsen är att bli präst eller pastor? Eller missionär eller evangelist? En del utav oss upplever en kallelse till dessa eller något annat yrke – de flesta av oss gör det inte. Så vad är kallelsen?

Jag tror att varje kristen har fått en kallelse. Det är en kallelse till lärjungaskap som handlar om de enkla orden ”Följ mig!”. Det är en kallelse som vi är kallade att leva ut som kontorist, bagare, busschaufför eller präst.

Ibland kallar dessutom Gud oss till ett visst yrke eller en viss tjänst. Jag vet människor som har blivit kallade av Gud till att jobba på bank, doktorera i ekonomi, bli politiker och att bli präst. Inga av dessa yrken är finare eller frommare än de andra, utan det handlar om att Gud vill infiltrera vår värld med sitt folk – för att Hans rike skall bli känt och utbrett. En del utav oss skall göra tjänst inför honom i en kyrka – andra på Ica eller Handelsbanken. Oavsett var, så är vi kallade till att ära Gud och peka på Honom.

Men, om jag inte upplever en särskild kallelse till tjänst – vad gör jag då? Svaret på den frågan tror jag är – vad vill du själv? Jag är övertygad om att Gud – som har skapat oss med våra känslor, vårt förnuft, våra gåvor, vår längtan och vår glädje – använder sig av just det när han leder oss i våra liv. En del hävdar ett Guds väg alltid är tvärtom mot min längtan, känslor, gåvor etcetera. Jag tror det är helt fel! Tänk själv: vill Gud att en människa som hatar barn skall lägga sitt liv på att vara dagisfröken? Kommer det att ära Gud och peka på Jesus för barnen? Bönen som jag tror vi ska ha – när vi inte tydligt upplever Guds kallelse till tjänst – är ungefär: ”Jag längtar efter att få jobba som lärare/bagare/hunddressör/din egen längtan och kommer att försöka bli det. Stoppa mig och ta bort denna min längtan om du har någon annan plan. Jag vill ära dig och ber att du använder mitt liv för ditt rikes skull.”

Frestelsen när Gud kallar oss till ett speciellt yrke eller en speciell tjänst är att vi tackar ja just för att det innebär en position. Jag brottades mycket med detta när jag som 20-åring upplevde att Gud kallade mig till präst. För att få bukt på detta så frågade jag mig själv (och har gjort det många gånger sedan dess): Jag skulle tacka ja till en kallelse att vara känd, uppskattad och resande förkunnare. Men skulle jag tacka ja till ett liv i anonymitet och tristess i disken på en kristen lägergård om Gud sa det? För mig har detta varit en kontrollfråga i alla nya uppgifter som Gud har lett mig in på. Så länge jag säger ja till det tråkigaste jag vet (att diska) så kan jag ärligt gå in i andra uppgifter för jag vet att det inte är positionen som driver mig – utan lydnaden. Just lydnaden tror jag är nyckeln till all form av kallelse, för då handlar det inte om mig och mitt ego utan om Gud och Hans rike.

Avslutningsvis vill jag ta upp ett bibelord som många har haft i bakhuvudet när de har fortsatt i en tjänst eller i ett yrke som de egentligen inte har trivts eller fungerat i.

Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.

Rom 11:29

Bibelordet handlar om löftena till det Judiska folket och inte alls om en kallelse till exempelvis präst. Tyvärr har det gjort att människor stannar kvar i omständigheter som Gud vill leda dem ur – men de känner sig bundna av detta bibelord. Det som dock stämmer är att Gud inte tar tillbaka sin kallelse till lärjungaskap för oss. Men han kan absolut leda oss till att byta jobb eller yrke utan att det har något att göra med vår kallelse till lärjungaskap. Det kan helt enkelt handla om att vi har fullgjort vår uppgift där vi är och att Gud nu vill utbreda sitt rike på något annat område och behöver en ambassadör där.

Annonser
kommentarer
  1. Ida skriver:

    Hur var din kallelse till att bli präst? Hur upplevde du att Gud ville/sa till dig att du skulle bli det? =)

  2. keijo skriver:

    Alla vi in kristus har så undebar uppgift att upp fylla och bära god frukt men glädje och men ibland med tårar och gråt men alltiing vil lblir så gått in framtiden med Jesus och frälsningens väg och får var med och bygga Guds rike in varje dag med tron och med bibel och med vittens av Jesus ,tack var välsignat ,keijo södertälje

  3. Per-Anders skriver:

    Tack för den kloka texten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s